#ledigonsdag

Ena veckan kom det 25-30 cm snö. Sen var det kallt i typ sex dagar och därefter kom plusgraderna. Plusgrader och regn. All snön försvann på ingen tid alls och kvar var massor av vatten. Men vem blir inte lycklig för en vattenfylld sandlåda? Och får man dessutom hålla i ett paraply så blir man lite extra glad. 

Okänt innehåll

- Åh! Får vi fiskpinnar idag?!

- Japp, idag blir det fiskpinnar och potatismos.

- Jag vet varför det heter fiskpinnar mamma, det är för att de är gjorda av FISK!

- Mmm.

- Och blodpudding heter så för att den är gjord av BLOD och är en PUDDING.

- Jaså? 

- Ja. Morot... Hmm. Mamma - vad är morot gjort av egentligen?

Fiskbullar

Vi åt fiskbullar till middag idag. Det måste vara den enda maträtten som barnen käkar utan minsta påminnelse/tjat medan vi vuxna petar i oss så mycket vi förmår.

Bara en tanke som slog mig som liksom ville ner och ut någonstans. Den fick hamna här.

Mer tid önskas

Stopp, det kan inte vara slut på helg redan. Inte nu. Inte än. Jag har massor kvar att göra i trädgården. Helgen försvann i ett rasande tempo med barnkalas, kompislek, orientering och lite trädgårdsfix. Kan vi inte lägga in en extradag ledigt? Lite sådär hipp som happ. 

Vi har haft en härlig helg. Men när jag väl satte spaden i jorden var det redan söndag eftermiddag. Jag såg till att hinna gräva färdigt på det ställe där jag börjat idag. Så själva grävningen är avslutad. Nu ska det bara läggas plattor, jordförbättras, monteras pallkragar, fylla på jord, plantera perenner, så grönsaker och kanske sätta en potatis eller två. Och det är alltså bara på ett ställe i trädgården. På andra ställen i trädgården vill jag gräva upp granitknott, gräva undan gräs och lägga plattor, rensa rabatter och häckar och gödsla och klippa gräs. Ni hör, jag hinner inte jobba. Jag måste ju köpa gödsel, fröer, grus och annat. Jaja, nästa helg är väl förhoppningsvis snart här. 

För i veckan har jag ingen förhoppning om att hinna med så mycket. Måndag och onsdag är det sena dagar på jobbet, tisdag är det öppet hus i Freds blivande förskoleklass och torsdag är det trädgårdsdag på dagis. Men veckan kommer ju säga swish, så lördagen är inte långt borta.

Omvänd psykologi

Man undrar ju liksom om killen inser vad som just hände. Tänk om det alltid vore sådär lätt.

Kvällens sysselsättning

Av lite olika anledningar fick det här bli soundtracket för kvällen. Barnen sover och Linus är på möte. Jag spenderar kvällen i köket och skapar drömmar.

#ledigonsdag

Idag har vi varit lediga igen, jag och barnen. Det blev ne utflyktsdag idag och efter utvecklingssamtal på förskolan packade vi in oss i bilen och drog till Göteborg. Först lunch på McDonalds och sedan vidare till Universeum.

Vera tyckte det var väldigt roligt att gå i regnskogen. Hon har förvisso varit på Universeum innan, men eftersom hon är rätt liten fortfarande kommer hon inte riktigt ihåg någon av de tidigare gångerna.

Dagens känsla

Vårregn är något helt annat än höstregn. Ett vårregn verkar man kunna vara ute i utan problem. Ett hörtregn däremot, då ska man sitta inne och kura (helst med fika).

Första mardrömmen (som jag vet)

Inatt vid fyrasnåret kom Vera intassandes till oss. Upp i sängen och ner under täcket på sin vanliga plats. Normalt sett somnar hon om på två sekunder, men inte inatt. Hon började prata om dinosaurien. Den var bland bilarna på vägen och så nämde hon något om sin pappa och upprepade gång på gång att dinosaurien var läskig. Jag låg bredvid och försökte förklara att dinosaurier finns inte på riktigt. Det var bara en dröm och det var ingen fara. Jag lovade att jag fanns precis bredvid henne och allt sånt där man gör för att få ett barn att känna sig tryggt. Hon upprepade gång på gång att dinosaurien var läskig. Efter ungefär en timme somnade hon till slut om och vi fick två timmar sömn till innan det var dags för morgon.

När vi väl vaknat frågade jag henne om hon hade drömt läskigt inatt. Hon nickade och förklarade att det var ju den gröna dinosaurien. Den hade gått bland bilarna och den hade sagt att den skulle äta upp människorna. Jag frågade då var hon var i drömmen och hon förklarade att hon hade rullat ner för en backe eller nåt. Jag undrade om hon var precis bredvid dinosaurien, men det var hon inte, en liten bit ifrån. Så frågade jag om pappa då, eftersom hon nämnt honom, var han med i drömmen? Ja, det var han. Hade han varit jämte Vera? Nej, det hade han inte, han hade sprungit mot ett hus. Och så kommer det, lite med gråten i halsen nästan: Jag ville att pappa skulle bära mig, men han sprang. Jag började nästan lipa på stört jag med. Och jag förstår att det är en dröm, men jösses vilket svek. Att i drömmen stöta på en stor läskig grön dinosaurie och så springer ens pappa iväg från en. Läskig mardröm alltså.

Jag har förövrigt redan ringt Linus och påpekat för honom att nästa gång han är med i någon av sina barns drömmar så får han banne mig agera korrekt och helt i deras intresse. Han höll med om att det lät riktigt illa det han gjort, och lovade att bättra sig. Men nu hoppas vi att vi slipper fler mardrömmar på ett tag.

#ledigonsdag

Jag är ledig onsdagar. En dag hemma med barnen mitt i veckan är både lyxigt och skönt (även om det inte alltid känns så just i stunden). Idag har Vera målat med vattenfärger (obevakad), jag har bakat två omgångar matbröd och vi har köpt grus i ett grustag och sedan lastat av det här hemma på tomten. Sen har vi gjort en helt del annat också, som att leka på lekplats, vara på gympa, låna böcker på biblioteket och käka lunch till exempel.

 

Plötsligt händer det

Idag är nog första gången på i alla fall 3 år som jag vaknade i min egen säng utan en enda unge i sikte. Det brukar alltid dyka upp minst ett barn under natten och krypa ner i vår säng, oftast två. Men idag när L:s alarm gick igång och jag vaknade till kändes det mycket mystiskt, insåg efter en stund att det handlade om att jag hade så himla mycket plats.

Receptet på barn som sover i sina egna sängar i den här familjen verkar vara MASSOR av frisk luft och lite sena kvällar. Då blir dom alldeles görtrötta och sover nätterna igenom utan att vakna och komma på tanken att byta säng mitt i natten.

Att kunna cykla

Nu gör han det. Han cyklar. Även den koden har han knäckt nu, balanskoden för att lyckas föra cykeln framåt. Han knäckte den med hjälp av en balanscykel och asfalten utanför mormors och morfars hus. Här på landet är det lite lurigt att lära sig cykla när man måste bemästra grusvägen på en gång.

Men nu klarar han grusvägar också. Det som måste övas in framöver är starter och att kunna bromsa litegrann medans man cyklar ner för backar och sånt. Men igår var vi ute på en gemensam cykeltur hela familjen; Vera bakom Linus på cykeln, Fred på sin cykel och jag på min. Sträckan vi lade under våra hjul blev inte mindre än 4,5 km - så visst kan han cykla.

Trädgård

I torsdags hade vi äntligen årets första trädgårdsdag härhemma. Vi rensade ur två rabatter, sådde lite frön, grävde upp en tistel och lite mer.

I rabatterna märks vårens framfart rätt tydligt faktiskt. Här är min favoritrabatt som jag har stora förhoppningar på i år. Innehållet i den här rabatten har varierat från år till år, och jag funderar på om det är någon växt som stått där ända sen den där första våren i huset, när jag grävde om och planterade i alla mina rabatter. Efter det året har jag grävt om den här rabatten helt och hållet ett år, i syfte att få bort all åkervinda som invaderade.

Idag är i alla fall smultronplantorna och bergsklinten från "originalbesättningen". I övrigt innehåller den här rabatten dessutom tre(?) pioner, astillbe, jättedaggkåpa, solbrud, stjärnflocka, blågull, nattljus, två hortensior, anemoner och kanske något mer. Dessutom sådde jag och Vera lite sommarmalva i rabatten också. 

Idag fortsätter vi med trädgårdsjobb. Vi ska flytta lite växter, däribland en hängsälg, på grund av kommande grävning av ny markbädd/infiltration för avloppet. 

Med största sannolikhet kommer jag få utmärkt hjälp idag också.

Tillbakablickstorsdag

Två år sedan och jag var tydligen ganska mörkhårig. Vi busade tillsammans framför datorns Photo Bbooth. Ett otroligt roligt program om man frågar Fred.

Läsglädje

Fred har på allvar knäckt läsningen nu. Han har kunnat läsa länge, hur länge vet jag inte, men minst ett år skulle jag gissa. Men nu har han liksom slutat läsa bokstäver och börjat läsa ord. Han läser fort och han läser mycket. Det är oerhört sällsynt att se honom utan en Bamsetidning i handen. För ja, just nu är det mest Bamse han läser på egen hand. Antar att det är lätt och behändigt. Både mycket bilder och relativt korta men ändå meningsfulla texter. Han läser i bilen, när han ska borta tänderna, när han egentligen ska gå och klä på sig, när han äter, ja i princip allt kan göras läsande.

Idag har han faktiskt läst sex kapitel i en kapitelbok, 35 sidor - i sträck! Jag är otroligt impad och väldigt stolt. Det som dessutom är väldigt roligt är att han bara har lärt sig. Vi har svarat när han har frågat om vissa ord och så, och jag vet att jag för två-tre år sedan visade honom hur man sätter ihop bokstäver och att H E J blev hej tillsammans. Men i övrigt har vi inte haft någon sorts "undervisning", utan det har bara kommit.

Slut på rapport från fånigt stolt mamma.

...men jag dog inte

Sista inlägget här berättar om hur jag blev sjuk, förkyld. Och sen inget mer. Det blir ju lite lätt dramatiskt. Men det är det inte. Lusten att skriva och uttrycka sig kommer och går. Tiden till att skriva och uttrycka sig kommer och går. Jag jobbar med att acceptera att så får det vara och så är det. Det behöver faktiskt inte vara allt eller inget. Jag behöver inte blogga jämt eller inte blogga alls, jag kan blogga då och då. Det är helt okej.

Jag blev sjuk (rätt ointressant inlägg måste jag säga)

I tisdags var jag och tränade på gymmet. Jajamen, jag kom iväg till slut. En inbjudan från en vän och gymbesöket var äntligen ett faktum (bara en dag sent dessutom). Själva gymbesöket gick bra och jag har nu en plan för kommande gymbesök, det känns bra.

På onsdagen väntade jag mig att vakna med en rejäl träningsvärk. Det gjorde jag inte. Istället vaknade jag med en förkylning. Uppenbarligen hade träningspasset kickat igång den förkylning jag anat ett tag, men som inte riktigt startat. Vera var dessutom också förkyld, så det var egentligen rätt väntat. Onsdagen var dock en helt vanlig förkylningsdag, jag var fullt fungerbar även om näsan rann en del. På kvällen kom också träningsvärken. Vilket ju var bra, för då hade jag uppenbarligen gjort saker på rätt sätt på gymmet dagen innan.

Sen kom torsdagen. Jag blev helt däckad. Spenderade hela dagen i soffan och har nog aldrig kollat så mycket på TV. Klämde hela senaste säsongen av GIRLS och fyra avsnitt av Grey's Anatomy och ett avsnitt House of Cards. Det är typ 10 timmar TV.

Fredagen blev lite bättre. Jag kunde röra mig utan att explodera i en nys-snor-tår-attack varje gång. Men fortfarande långt ifrån frisk. Idag känns det kanske lite bättre ändå, eller så vet jag inte vad jag snackar om än eftersom jag bara varit vaken i 40 minuter än.

Det är lustigt det där hur olika förkylningar drabbar olika människor. Jag menar Vera har varit fullt fungerade hela veckan förutom i onsdags (vilken gjorde att jag trodde att torsdag skulle bli vab, men det blev det inte eftersom hon blev oerhört förnärmad när jag sa att hon skulle få vara hemma från dagis).

Lördagmorgon

Jag och Vera har vaknat och gått ner på nedervåningen. Uppe ligger de två andra i familjen och sover gott. Här nere har vi satt igång en brasa för att få upp temperaturen lite. Eftersom vi stängt av värmen för något tag sen blir det lite kallt (runt 17 grader) nere under natten. Men med en brasa är vi snart på banan igen. Vera går omkring och pillar lite här och lite där. Sen kommer hon och konstaterar:

- Mamma, jag har fått hicka.
- Ojdå.
- Jag älskar inte hicka. Jag älskar bara att rida på hästar.

Jag kan förstå det där med att hon inte älskar hicka, vem gör det liksom. Däremot är det lite mer oklart det där med hästarna. Hon har ju aldrig ens suttit på en häst. Men en treårings hjärna är en spännande plats, där kan vad som helst hända.

Vardagens ögonblick

Det var våffeldagen. Vi åt våfflor två gånger inom loppet av fyra dagar. Lite otippat eftersom jag är kass på att komma ihåg att våfflor finns, eller att det är gott, och därmed aldrig gör våfflor. Men jag testade även att göra en egen, superenkel smet, och tänk - det blev ju också himla bra faktiskt.

Det kom ett gäng och satte upp ställningar på jobbet. Allt för att man skulle kunna byta lamporna i taket fem våningar upp. Hög takhöjd är roligt nästan jämt...

Kusin Alma, en av Veras stora idoler, kom och sov över fredag-söndag. Lyckan var total hos mina barn. Tänk att ha konstant tillgång till kusinen i två dygn, hur mycket bättre kan det bli liksom?

Lustig tid

Full vår med massor av sol i helgen. Lite blåsigt och kyligare idag. Regn och kallt i förra veckan. Det är lite sådär konstigt så här års. Och det märks på folk runt omkring. Kollar man på folk på stan, eller studenter som passerar informationspunkten där jag jobbar, så är de väldigt olika klädda. Det kommer folk i vintermundering, folk i vårmundering och någon enstaka i någon form av sommarmundering. Det är ballerinaskor och vinterkängor om vart annat. Årstiden är lite lätt schizofren känns det som.