Nyårsafton

Det finns de som sitter på flådiga middagar just nu, de som är på balla fester och de som umgås i glada vänners lag. Själv ligger jag på soffan hemma iklädd mysbyxor och t-shirt och spanar på min mage. Därinne lever vårt ofödda troll rövare så att hela magen kränger och gungar. Det är ett rätt flott sätt att spendera nyårsafton på det med. När man dessutom kan trycka på en fot (eller om det var ett knä) och sen få en buff tillbaks, som en liten hälsning liksom, då är tolvslag rätt oviktiga. Jag tror minsann jag går och lägger mig. Jag går på en annan sorts tideräkning just nu, typ tre veckor kvar tills 40 veckor har passerat och bebisen "ska" komma ut, i den tideräkningen spelar tolvslag mindre roll. (Det skulle möjligtvis varit om jag varit orolig för att föda i december, men det har jag aldrig varit, så då blir inte tolvslaget så viktigt.)

Fast det är klart, det är gott att snart vara inne i januari. Det är ju faktiskt det tolvslagt också betyder. I januari är det tulpansäsong. Och föda-barn-säsong.

God natt, och gott nytt år. 2011 blir nog bra det också.

Inatt klockan 03:någonting

Fred sätter sig upp i sängen och upprepar ihärdigt några gånger: Läsa saga mamma! Läsa saga!
Så någon gång mellan tre och fyra i natt läste vi Bockarna Bruse.
Nej, det gjorde vi givetvis inte. Freds begäran blev bemött med ett: Vill du har lite vatten? Varpå han svarade ja och drack en klunk, sen fick han höra att det var mitt i natten och då sover man. Så han la sig ner igen och slocknade. Jag antar att det hela var ett fall av det prata-och göra-konstiga saker-i-sömnen-drag som han ärvt av sin far.

Saker vi har mycket av här hemma just nu

Snor
Jag vet att det här inte är någon ny fråga, men: Hur mycket snor finns det egentligen, och varför tar det aldrig slut??

Nej
Som i "Nej, jag vill inte äta!" eller "Nej, inte sova!" eller "Nej Fred, du får inte kasta." eller "Nej, jag vill inte ta på mig!" eller "Nej, jag vill inte åka till dagis!" eller "Nej, jag vill inte åka hem från dagis!" eller "Nej, du får inte gå ut utan jacka." eller bara "Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej!" under tiden som tänderna borstas eller pyjamasen sätts på. Man ska inte underskatta ordet Nej förresten, det kan användas i princip i varje tänkbar mening.

Trötthet
Både jag och Fred lider fortfarande av sviterna av julens förkylning. Vilket gör oss rätt trötta. Jag är dessutom gravid i 37:de veckan, vilket kan göra vem som helst lite småtrött. L han behöver inga anledningar att vara trött. Han bara är det ändå. Jag tror han är lite av en naturbegåvning på området. Men nu är det bara två arbetsdagar kvar. Sen är vi lediga hela familjen i åtta dagar. Och jag fortsätter vara ledig tills Trollet behagar trycka sig ut.

Leksaker på golven
Alla nya julklappar har inte riktigt hittat sina platser än. Därför är de överallt och ingenstans för tillfället. Mest överallt faktiskt.

Dan före dan och dunderförkylt

Jaha, så var det julafton imorgon. Granen står i källaren på upptining, och det är väl så långt vi kommit kan man väl säga. Den ska upp när L kommer hem från jobbet och kläs med ljus och kulor.

Annars då? Jo då. Förkylningarna härjar runt vilt hemma hos oss. Det började med att jag blev förkyld helgen den tredje advent. Var hemma måndagen veckan efter, och skulle nog egentligen varit hemma även tisdag och onsdag, men det kom jag inte på förrän jag kommit till jobbet de dagarna. Sen blev jag bättre, lite snuvig, men det räknas ju inte. Då blev L förkyld och var förkyld hela helgen fjärde advent. Han var hemma i måndags. Sen blev han bättre. Då började Fred insjukna. Nu är han riktigt rejält förkyld. Har han lite paus i hostan så nyser han istället så att snoret hänger ner till knäna. Och igår började jag känna av min hals igen, och dessutom killade det i näsa och jag kände mig lite småtjock i huvudet frampå kvällen. Jodå, det halsonda kvarstår idag och snuvan är tillbaks med förnyad styrka. Mmm. Vi tycks ha hamnat i den onda förkylningscirkeln. Men lite dammsugning och dammtorkning och några uppställda tomtar ska vi nog kunna åstadkomma idag ändå jag och Fred, bara vi hela tiden har en näsduksförpackning nära till hands.

Come what may

Nu är vi redo. Blöjor i alla möjliga storlekar är inköpta. En månad kvar förvisso, men om man ändå storhandlar kan man lika gärna slänga på två blöjpaket till, dessutom gör det att allt känns lite mer verkligt. Och det fina är att man kan använda alla paketen som bro eller nåt. Då kan man gå på dem om och om och om och om och om igen. Väldigt roligt.

Idag har jag

- Bakat sex brödkakor (även om enbart fem blev ätbara - L blev ansvarig för gräddningen...)
- Hängt upp en maskin tvätt
- Lyssnat på massor av sånger framförda av vår 2,5-åriga stjärnsångare
- Lärt mig göra servettljus
- Torkat ur vitrinskåpet i köket
- Skottat lite
- Burit ut återvinningskartonger och grejer
- Satt i en ljusslinga i utegranen som L hämtat i skogen idag
- Plockat in alla klädnypor (lite sent kanske)
- Hängt ut fågelmat
- Sytt lite
- Fått ruskigt ont i rumpan, och varje gång jag sagt "aj", fått besvara frågan "Bebisen sparkar på dig mamma?"

Nu ska jag duscha, hoppa i myskläder och ta kväll. Inte göra några mer måsten eller tråkiga saker utan bara pyssla med julklappar. Eller ja, ett matlagningspass till lär det ju bli, men om jag väljer att inte se det som ett måste så blir det inte tråkigt heller.

Lärdomar om Fred (och om mig själv?)

Idag var jag och Fred och gjorde ett köpcentrum i närheten osäkert. Under dagen lärde jag mig att Fred är ett barn som pratar med andra människor i affären. En sån som stövlar fram till expediten på Stadium som håller på och hänga upp hjälmar på ett ställ och frågar "Hänger du upp massa grejer?", eller som efter ett inköp glatt stannar kvar vid kassan när jag går därifrån bara för att berätta för kassörskan att "Det är ett paket till Bellan!", eller som när han sitter vid ingången till apoteket (jag satte honom där på golvet eftersom han protesterat högljutt mot att gå in) tittar upp på tre tanter som rumsterar runt bland hyllorna och säger "Min mamma sa att jag skulle sitta här". Vad jag kommer ihåg så har jag alltid varit ganska blyg och inte tagit kontakt med främmande människor i affärer, så det är lite fascinerande tycker jag allt. Ett problem i det här kontaktsökandet är att han inte pratas särskilt rent. Jag hör vad han säger, men knappast alla de främlingar han försöker förklara saker och ting för, men jag tror inte Fred bryr sig särskilt mycket om det. Han har fått sagt sitt och är ofta väldigt nöjd med det.

En annan sak jag lärde mig var att han också är ett sånt barn som skriker och slänger sig på golvet, alternativt springer iväg, när han inte får stanna kvar i roliga affärer längre. Än så länge har det beteendet inte visat sig i någon köpsituation, och det hoppas jag innerligt att vi slipper. Men när han inte får stanna kvar och leka vid tågbanan på Polarn & Pyret efter en kvarts lek blir han ganska ursinnig. Då känns valet att inte ta med vagnen som ett ganska dåligt val...

Man lär sig så länge man levet helt enkelt.

Tack för det Fred

Idag har jag haft en riktigt seg dag. Inte så segt att gå upp och åka till jobbet, men så fort jag kom till jobbet så hamnade jag i något sorts seg-läge. Kom inte riktigt igång, och inget var liksom roligt. Dessutom gjorde foglossningen ont vare sig jag satt, stod eller gick (det gick dock över så småningom). Hade någon erbjudit sig att ta över och skickat hem mig till soffan och TV:n hade jag tackat ja utan att blinka. Eftermiddagen blev än jobbigare med massa krångliga och jobbiga och krävande frågor som skulle besvaras. Åkte från jobbet på riktigt kasst humör, men insåg på vägen hem att det finns saker jag inte kan påverka i dagsläget, då är det bättre att fokusera på de saker jag faktiskt har kontroll över.

Så kom jag till dagis, och trots att Fred egentligen inte ville gå hem (han vill sällan det), så kom vi iväg utan allt för mycket protester. Sen har jag haft världens bästa eftermiddag med världens bästa son. All seghet och allt dåligt humör bara försvann i värsta Joe Labero-anda så fort jag träffade Fred, och sen har det liksom bara blivit bättre och bättre. Fred bubblar av iakttagelser och tänkvärda ord, det är sällan tyst och det är helt underbart att lyssna på allt han säger. Åh, vad jag hoppas att han fortsätter vara samma vitamininjektion när jag är amningstrött och har en bebis som skriker.

Något väldigt roligt

Hahaha, jag fick just reda på att grannen går på bodypump! Vad som är så roligt med det? Jo, grannen är gravid (precis som jag), med andra barnet (precis som jag), hon ligger bara någon vecka efter mig i sin graviditet. Vi är alltså ungefär på samma ställe, kan vi vara överens om det?

Men, blotta tanken på att jag skulle stå och göra så här:

eller så här:

eller så här för den delen:

får mig att fnissa hysteriskt.

Jag som har svårt att lyfta benen om jag stått lutad över ett bord i en halv minut (det är någonting i rumpan som låser sig). Jag som får ont ont ont i fogarna av att promenera eller gå i och ur bilen. Jag som får sammandragningar (magen blir stenhård) av att gå och städa här hemma. Hahaha, hon går på bodypump. Helfestligt!

Vet ni, i lördags simmade jag 100 meter. Sista längden gjorde ont. Och det fortsatte att göra ont när jag klivit upp ur bassängen. 100 meter är ingenting, men det är uppenbarligen mer än vad jag fixar. Foglossning är inte det nya svarta, så mycket kan jag säga. Sa jag att min granne går på bodypump förresten? Det är hur fascinerande som helst.

En bild säger mer än 1000 ord?

Här hemma läser vi en hel del böcker. Dessvärre är böckerna inte så tjocka, och de står bra mycket oftare på Hcf-hyllan än på Hc/Hce-hyllan. Och dessvärre är det inte jättemånga olika böcker vi läser, även om vi (jag och L) gör vårt bästa för att införa lite variation i läsandet. Men å andra sidan, hittar man en bra bok, en bok som man verkligen gillar, varför inte läsa den om och om och om igen då? Det borde ju egentligen vara det mest logiska att göra.

Hur som helst, lite variation har vi allt på böckerna, jag lånar med en del nya hem från jobbet då och då, och då brukar dessa böcker bli favoriter för stunden. Nu senast lånade jag bland annat Ellens äppelträd av Catarina Kruusval, och när Fred fick syn på den säger han efter en liten stund "Det är inte Pärlan och Bubblan". Hmm, här fick jag tänka en stund. Nej, det var ju inte Pärlan och Bubblan, det stämde, den här boken handlade ju om Ellen och hennes kompis Olle. Men varför... Jag förstod på en gång att han pratade om en annan bok vi har, God natt alla djur, som handlar om Pärlan och Bubblan som ska sova i tält, men varför han relaterade till den boken tog ett tag för mig att lista ut. Pärlan och Bubblan-boken är illustrerad av just Catarina Kruusval - som ju skrivit Ellens äppelträd. Han hade alltså känt igen bildspråket i boken, och genast konstaterat att det var inte Pärlan och Bubblan det här, men det var samma typ av barn. Samma typ av bilder. Fascinerande.

Magen är stor, men helt normal

Idag fick jag, på väldigt kort tid, men helt oberoende av varandra, två kommentarer om hur stor magen är nu. "Nu börjar den verkligen bli stor du, den syns verkligen nu!". Ungefär så lät bägge två. Nu tror jag i och för sig inte magen är så himla mycket större idag jämfört med igår, utan en anledning till att man såg magen så mycket tydligare idag var nog att jag hade vit tröja under en mörkare kofta, så den vita magen putade liksom ut genom koftan och såg nog ganska stor ut.

Men man kan inte vara helt säker. Magen har onekligen känts stor idag. Stor, sprickfärdig och stundtals väldigt i vägen. Och enligt L hade de två tidigare personerna inte fel - magen är enorm tycker han med Hmm, jaja, nog är den större än vad den normalt sett är. Så den kanske är enorm för någon som inte är gravid i 33:e veckan, men för någon som är gravid i 33:e veckan (som jag är) så är den precis så stor som den ska vara. Det är bara till att ringa och fråga min barnmorska, jag låg mitt på kurvan för magmått igår på kontrollen.

Imorgon har jag och Fred ledig dag. Känns väldigt välbehövligt. Idag var jag så trött när vi kom hem efter dagishämtningen att jag la mig en stund på soffan och stensomnade, sov i tio minuter samtidigt som Fred kollade på Barnkanalen. Dom där tio minuterna var onekligen ett bra drag, för jag är inte alls så trött nu på kvällen. Ibland är det nog smart att lyssna lite på kroppen och göra som den säger. Men som sagt - imorgon är det ledigt, jag hoppas att både Fred har planer på sovmorgon, precis som jag har, men det får vi se imorgon.

Kontroll och födelsedag

Idag var det dags för ytterligare en kontroll på MVC. Alla värden såg finfina ut, och Trollet låg tydligen med huvudet neråt (trots att jag innan jag gick dit var helt säker på att det var rumpan ner). Förresten så fick jag lägsta hjärtljudet idag, båda graviditeterna inräknade. Fred låg ju alltid runt 150. Trollet har hittills legat strax under 150, men idag fick vi en notering på 135.

Dagens kontroll utfördes av en barnmorskestudent, väldigt bra. Jag har träffat på studenter några gånger när jag varit i kontakt med vården och det har alltid varit en jättebra upplevelse. De är så noggranna och trevliga och måna om att göra ett gott intryck. Är det dessutom en handledningssituation får man ofta massor av mer information än vad man skulle fått om studenten inte var med den ordinarie läkaren/sköterskan.

Annat viktigt som hänt idag: vi fyller år! Tydligen firar vi födelsedag alla tre här hemma idag. Fred sjöng just "Ja må han leva!" följt av ett fyrfaldigt leve, och så lite applåder på det. Sen fick vi paket! Lite oklart vad det var i L:s paket, men i mitt var det tydligen en mössa och i Freds var det lego. Det är roligt med paket, även om dom är små och osynliga.

Idag börjar det!

Ni har inte missat det va? Idag blir fredagsmyset äntligen fulländat igen.

Kupoltak och läktare

Konferensen hålls i värsta pampiga aulan här i Lund. Och imorgon ska jag stå där framme och prata. Lite småkonstigt. Någon som har koll på vilka potentater som talat i Lunds universitets aula genom tiderna?

Då åker jag igen då

Så var man på väg igen. Sitter på centralen och väntar på tåget till Lund. Konferens i 1,5 dag. Sen är jag klar med konferensandet för en lång lång tid. Det känns ganska skönt. Och jag är så glad att jag inte är resande bibliotekarie till vardags, om det nu finns såna.

Dagens status för övrigt? Jo tack, sovit hyfsat dåligt, foglossningen blir inte direkt bättre av att gå på halt underlag, Trollet har någon sorts brottningsmatch i magen, jag har glömt mina hörlurar till telefonen så det blir ingen musik för mig och nu ska jag strax gå på tåget.

Det här slipper jag efter nyår

I morse när jag körde till jobbet i snöyran - blåsigt, halt och kallt var det - kom jag att tänka på att det här är en grej som kommer bli himla skön att slippa när Trollet tittat ut. Tänk att få ligga kvar i sängen när vinden viner runt husknuten, eller om man inte får ligga kvar, så i alla fall gå ner och elda lite i braskaminen, mysa runt och äta frukost i långsam takt (fast det kanske man inte heller får göra). Hmm, det jag kommer se fram emot är att slippa ge sig ut i kasst väglag och köra i 50 km/h på motorvägen bakom två parallellkörande plogbilar och se på hur en bil på tio ger sig på att trixa sig mellan dessa två plogbilar. Det är det jag ser fram emot. Sen vad jag får eller inte får (kan eller inte kan) göra hemma istället för att köra bil - det får vi väl se antar jag.

Bebisen kommer med största sannolikhet att gilla mig

Blev rekommenderad en bok av en kollega idag. Den ska enligt henne vara jättebra, jag vet inte för jag har bara läst två sidor än, så jag kan liksom inte uttala mig i frågan. Men en sak vet jag efter att ha läst de där två sidorna, nämligen att bebisen nog kommer gilla mig:

Spädbarn gillar tjockisar. Dom tycker om att borra in ansiktet i armhålan på en och somna så. (citat från sidan 8 i ovan nämnda bok)

Det känns ju tryggt menar jag, speciellt som att jag knappast kommer kunna sluta knapra kakor när bebisen kommit ut, vilket kommer leda till att jag (precis som förra gången) kommer lyckas med bedriften att typ gå upp i vikt trots att jag ammar.

Nedräkning

En vecka kvar till första advent.
En vecka kvar till nästa MVC-besök.
Fem veckor kvar till julafton.
Sex veckor (eller 26 faktiska arbetsdagar) kvar att jobba.
Åtta veckor kvar till bebis ankomst (+/- två veckor).

Idag är det måndag och lite allmänt småsegt.

Nu ska väl Gerd bli nöjd ändå

Igår var det dags för 20 000-milaservice på en av bilarna. Normalt sett lämnar vi upp bilen på tisdagkväll (alltid en tisdag eftersom någon är ledig på onsdag och då behövs inte båda bilarna på samma sätt) och så hämtar vi den på onsdagkväll. Klappat och klart. Men igår fick vi inte hämta den. Det var vattenpumpen Gerd. Men se nu är det klart! Idag fick vi hem bilen med ny fräsch vattenpump.

Jaha, och hur intressant är det här på en skala? Inte särskilt. Men å andra sidan kan jag utan vidare förklaring dela med mig av det här:

På väg igen

Sitter på tåget från Uppsala till Stockholm. Jag har varit på konferens igen. Konferensen (som jag så här i efterhand nog inte skulle ha åkt på, den gav mig inte särskilt mycket) slutade 1h och 15 min tidigare, så vi bad konduktören på ett tidigare tåg att få åka med ned till Sthlm, det gick bra. Däremot står avgångstiden från Stockholm fast. Det går inte att påverka på samma sätt dessvärre. Så nu har vi (jag och kollegan) 1h och 45 min att fördriva i hufvudstaden. Antar att det blir lite mat, kanske lite godis- och bokinköp för att ladda för hemresan. Vi får väl se.

Helst av allt skulle jag vilja kunna knäppa med fingrarna och vara hemma, men det är en kunskap jag saknar dessvärre.

Två nyheter idag

1. Dagens ord: faktiskt. Användning: Det är faktiskt min. Det är faktiskt pappas.
2. Dagens upptäckt: Det blir bubblor om man pruttar när man sitter i badet. Nu var tydligen "gasen" slut, så det kunde bara testas en gång.

Ett sätt att fly verkligheten

Jag var och handlade igår. Med hem kom bland annat 250 amningskupor. Kan vara bra att ha tänkte jag. Var jag var? Givetvis var det Gekås jag besökte. Vilken annan affär kan man besöka och tappa fattningen så totalt att man kommer hem med 250 amningskupor? Nu tror jag i och för sig att de kommer gå åt innan påsk, men ändå., 250 st är ganska många.

Det händer något konstigt med mig när jag åker till Gekås. Jag hamnar liksom i någon sorts trans. Jag bara plockar på mig saker. 14 såna, Två såna, 250 såna, en sån. Det känns liksom som om Gekås är någon sorts låtsasvärld där verkligheten inte riktigt är inkopplad. Och då har jag inte ens kollat ett avsnitt av såpan, så jag kan inte skylla på den där Morgan heller.

Igår åkte jag ner efter jobbet. De stänger ju inte förrän 20.00, så man hinner faktiskt med en tur efter jobbet om man åker tidigt. Men nu blev det stressigt igår ändå. Jag hade 3,5 timmar på mig därinne, och det är ju ändå ganska lång tid. Jag hade min lista och trodde att jag var väl förberedd. Men tji fick jag. Dom hade ju för sjutton möblerat om hela varuhuset typ. Helt galet. Dessutom är det mycket större nu än sist jag var där, omöjligt att få grepp om. Och omöjligt att gå tillbaks om man kommer på att man glömt något på någon avdelning man redan besökt, det är ju alldeles för långt att gå tillbaks. Det blir lite mer lagerkänsla, och det menar jag inte på ett positivt sätt.

I bilen med mig hem hade jag tillslut en pulka, tre reflexvästar, en jacka till Fred, en julklapp, massor av tvål, lite väl lite godis, en fågelmatsbehållare, två kastruller, en rulle julklappspapper, en elvisp, fyra par kalsonger, två nappar och så amningskuporna då. Där var nog lite fler grejer, men det har jag redan förträngt. Och redan i bilen hem kom jag på grejer jag glömt köpa, som spolarvätska och snöborste till bilen, jaja det finns ju fler affärer. Tack och lov!

Kanske en artikel att riva ut och spara?

Det stod något på Expressens löp idag om tre knep för att bli av
med sin ballongmage. Det kanske vore något att satsa på... Om inte
annat kanske det vore bra att ha om jag skulle gå över tiden så där
ruskigt länge och det visar sig att det bara är gaser i hela den där
klumpen.

Vi fortsätter låtsas

Oj, vad vi låtsas här hemma nu för tiden. Det ska handlas, ofta müsli och filmjölk. Då tar man bilen, säger hej då till mamma och pappa och åker och handlar. Tre minuter senare levereras det som skulle inhandlas. Idag var det däremot glass och godis, godis till mamma som skulle handlas. Då behövdes inte bilen, men väl dockvagnen.

Nu har vi just fikat, något som serverades från två sulor som Fred sprang omkring och delade ut. Strax efter fikat var det tydligen dags att åka och hälsa på kusinerna. Han slängde sig på bilen sa "Hej då, ses imon!" och åkte iväg. Och nu är han tydligen framme, för nu kom det ett "Hej Abin!" från köket.

Barnsugen?

Om det är någon som tänkt "skaffa" lite barn kan jag tipsa om Lindex
kampanj just nu.

Dom är här nu!

Daniel och Victoria alltså! Tre hela dagar ska de spendera i Västra Götaland, Hertigen och Hertiginnan. Och tänk att man i programmet sparar godbiten till sist:

14.30 Visning av forskningsparken Gothia Science Park med möjlighet att spela dataspel.

Imorgon är det födelsedag

Imorgon fyller min syster år. Jag undrar om inte den som pratar mest om detta bor hemma hos oss. Jösses vad det tjatas om att "Andida fylle år! Imodon!" och "Andida ha peket!" blandat med lite "Andida ha tåta!". Möjligtvis är det någon av Freds kusiner (alltså systerns barn) som tjatar mer om det, men här hemma är det i alla fall också en stor happening att moster fyller år.

Är det någon som har sett en bebis?

Tydligen har vår bebis kommit bort. Fred berättade just att vår bebis är borta.

- Bebis borta! Min lillebo. Lillatyte.
- Är bebisen borta?
- Ja.
- Men vem har slarvat bort den då?
- Mamma.

Så tja, har ni sett en bebis någonstans som jag tydligen har förlagt så kan ni väl höra av er?

Ibland orkar man inte, och då får man lämna återbud

Idag har varit en riktigt seg söndag. Kom på efter lunch någon gång att det antagligen beror på att jag sovit dåligt i natt. En styck son som har vaknat en del och dessutom en styck man som härjat runt i sömnen (han har en tendens att få för sig saker när han sover, lite nattgångaraktigt, fast han går inte i sömnen tack och lov).

Hur som helst, redan när jag vaknade kände jag att kroppen inte tyckte att det var särskilt lockande att det redan var dags att vara aktiv igen. Så jag har gjort minsta möjliga hela dagen. Nu på eftermiddagen skulle jag egentligen varit nere i stan och träffat tre gamla kursare från högskolan, men jag orkade helt enkelt inte, så jag lämnade återbud. Istället sitter jag nu hemma i soffan och tar hand om mig själv genom att käka lite godis och kolla på TV. Det känns väldigt bra faktiskt. Make och son är iväg och hälsar på en kompis och handlar mat. Så här hemma i soffan är det bara jag, ja och så Tiger då förstås.

En sak till

Förresten - för er som för anteckningar: lägg till halsbränna till nedanstående två graviditetskrämpor. Mmm, jättemysigt.

Hur jag mår

Titt som tätt får jag frågan "Hur mår du?", varpå jag svara "Bra", för jag är inte sjuk. Men så kommer frågan igen "Nej men alltså, hur MÅR du...eller ni?". Jahaja, jag var ju gravid ja. Just det. Det är faktiskt ganska lätt att glömma bort. Och jo, svaret är väl fortfarande att jag mot bra. För det gör jag. Sen har jag ont emellanåt. Men det är ju en annan femma.

Det lite onda beror främst på två gravidkrämpor:
1. Foglossning. Främst i vänster ljumske. Känns som en brännande molande smärta, men är snarare olustigt än att det faktiskt gör ont som i riktigt ont. Finns där typ hela tiden. Och det finns tydligen inget att göra för att lindra det hela. Det man däremot inte ska göra, eftersom det förvärrar saken är att sitta med benen i kors (det som är så skönt!), gå uppför trappor, promenera, bära tungt, snedbelasta, simma, m.m.

2. Stelhet i höfter, rumpa och lår. Framträder efter att jag gjort något i "felaktig ställning", och det är i princip alla ställningar som inte är upprätt eller sittande. Exempelvis dammsuga (gå lätt framåtböjd) eller gräva (använda rumpan för att ta i). Då får jag lite svårt att förflytta mig, hela höftpartiet liksom stelnar till och jag får "gå igång" det igen. Gör lite småont kan man väl säga. Främst i höger skinka, och det är ju bra, då balanserar det ju liksom upp foglossningen i vänster ljumske.

Men som sagt, jag mår bra. Och jag det som stör mig mest i graviditeten är att jag inte kan göra alla de där grejerna jag vill. Som att hjälpa till uppe med renovering eller gräva i trädgården. Gör jag det är det jag själv (och L som får höra mitt gnäll) som blir lidande. Och emellanåt sysslar jag med lite självplågeri, men för det mesta håller jag mig i skinnet.

Sakta men säkert närmar vi oss med stormsteg

Kolla! Nu är det inte ens 100 dagar kvar!(Om man klickar på mätaren över hur många veckor det gått så kan man också se hur många dagar det är kvar.)





Med hjälp av konferenser (jobb), julklappsinköp och andra julförberedelser som ska ske under dessa dagar så kommer det gå görfort. Swoosh så är bebisen här. Tvåbarnsmamma - lite lagom småläskigt sådär.

En sjukdom avklarad

Ännu en vecka till ända. Den här veckan har till största del bestått av feber. Fred blev sjuk i söndags och hade sedan feber till på onsdag. Bara feber, inget annat. Idag fick vi reda på vad för feber det var. Det var tredagarsfeber minsann. Hur vi listade ut det? Jo, ikväll när det var dags att byta om till pyjamas upptäckte vi röda utslag på magen. Och utslagen kommer efter febern när det gäller tredagarsfeber, i alla fall om man ska lita på sjukvårdsupplysningen. Inte för att jag har ringt dem, killen är ju frisk, jag googlade såklart. Se själva - tredagarsfeber.

Annars? Inte mycket. Jag sitter och firar fredag genom att dricka fryst Coca-cola (jag la dem i frysen för att de skulle kallna fort, och sen glömde jag av dem) och äter Rollo. Har bläddrat och läst i två ganska intressanta böcker, men har nu gått över till att slösurfa och funderar på att kolla på ett avsnitt av någon nedladdad TV-serie innan jag tar natt.

Nästan som om vi har skaffat katt

Idag är det sagomaskerad på dagis. Vi får väl se hur länge Fred vill spatsera runt som Findus, bara att han tog på sig kläderna ser jag som en stor vinst.

Inte världens bästa bild. Men när klockan är halv sju på morgonen, och kläderna faktiskt är på vågar man inte utmana ödet genom att be honom posera.

Ska man behöva göra allt själv?

L: Jag tror han lever fortfarande.

Utlåtandet kom strax efter att vi ätit upp maten.

K: Va? Vadå? Hur då?
L: Ja, har du flyttat på honom då?
K: Men skojar du? Menar du att du inte tog bort den helt och hållet. Du tryckte ju till den typ tre gånger, hur sjutton kan den fortfarande leva efter det.
L: Ja, inte vet jag. Men jag har inte flyttat på den. Och nu är den borta.
K: Men du måste ju flytta på dom efter att du dödat dom!

Suck! Detta innebär alltså att monstret är kvar därnere, men nu är det skadat. Det är alltså ännu farligare än vad det var innan. Alternativet är att hans större vän/släktning kommit ut ur sin lya och dragit hem honom. Det scenariot är inte mycket bättre.

Men en slutsats är klar - nästa gång måste jag vara tydligare i min kravspecifikation när jag anställer en yrkesmördare - liket skall forslas bort från mordplatsen, ut ur huset.

Att stå till svars för sina handlingar

Det har kommit en ny fras in i Freds vokabulär. "Gör du?" är det som används flitigt just nu.

- Pappa, gör du? / Gör du pappa?
- Mamma, gör du? Gör du mamma?

I tid och otid frågas det.

Fred spillde nyss ut massa kaffepulver här hemma på golvet. Oj, sa jag, nu får vi ta fram dammsugaren och dammsuga upp det. Så vi plockade fram dammsugaren och jag började dammsuga. Två sekunder senare hör jag bakom mig: Gör du mamma?

Än så länge har han inte lärt sig ordet varför i alla fall, det kanske man får vara tacksam för?

Lite folk och lite fynd

Var iväg på barnloppis idag igen. Och nej, det är fortfarande inte barn som säljs och köps, det är prylar, kläder och annat som används av barn. Som jag bestämt sist jag var iväg så var jag inte där strax efter det öppnat. Faktum är att jag inte var där förrän typ fyra timmar efter det öppnade. Det kanske var lite väl bra. Nog för att det var lite folk, men det var också ganska utplockat. Inget blev köpt till Fred. Däremot två par gravidjeans till mig för 30 kr styck. Görbra. Sitter som smäck gör de också. Och så köpte jag en minikollektion i brunt. Mini, dels för att kläderna är till trollet, men också för att den bara består av tre plagg. En fleecejacka, en pyamas och ett par byxor. Gick från loppisen ganska nöjd trots allt, nöjd med att inte ha spenderat en massa pengar, nöjd över att ha hittat två par jeans till mig, och nöjd över att trots allt ha sluppit all hysterisk trängsel.

Gömma nyckel

För två veckor sedan fick vi en nyckel av min far. En nyckel att använda när elementen ska luftas. L fick den, och lade den då på diskbänken i köket. Där låg den en dag eller två medan jag gick och irriterade mig på att han hade lagt den där. Risken att den skulle komma bort var ju hur stor som helst. Så hade jag en köksröjardag och jag tog nyckeln och stoppade den i fickan. Jag måste hitta en bättre plats åt den. Det gick någon dag så kände jag nyckeln i fickan igen, och kom på att just det ja, den skulle jag ju hitta en plats åt.

Nu behöver tydligen elementen på nedervåningen luftas. Och nyckeln? Ingen aning om var den är. Eller jo, jag tror att den ligger kvar i fickan, för jag har absolut inget minne av att ha hittat den där klockrena platsen att förvara den på. Nu är frågan bara vilken ficka... Jag har känt igenom varenda par byxor jag får på mig nu för tiden, funderat på vilka tröjor med fickor jag haft, men jag hittar den ingenstans. Suck.

Jaja, jag får fortsätta leta, någonstans måste den ju vara, frågan är bara om det är fågel, fisk eller mittemellan.

En halvtimme senare: Jag hittade den! Längst ner på botten i tvättkorgen. Så jag antar att det får klassas som fisk.

Brandmännen fladdrar förbi

Det är roligt med arbetskamrater som helt plötsligt far upp från sin stol och utbrister "Men jag måste ju byta brandman!". Det sker ungefär 11 gånger per år.

Hellre ett litet djur än ett stort (om man får välja)

Körde Fred till dagis. Vi var lite sena eftersom jag fick väcka Fred idag, och han var inte helt sugen på att gå upp. Märta väntade på dagis som vanligt, så Fred hade inga som helst problem med att stanna kvar där. Jag körde vidare mot jobbet. När jag har kört en sträcka ser jag en ekorre springa ut på vägen. Börjar tänka "nej, nej, nej, nej!", men jo, givetvis springer den mellan mig och framförvarande buss. Och givetvis hinner den inte över. Den klarar framhjulen på min bil, men så känner jag ena bakhjulet köra över något. Bump. Kollar i backspegeln, ser ekorren ligga på vägen, den reser sig lite. Sen ser jag den inte mer. Vet inte om den sprang iväg, eller om den dog snabbt. Usch, stackarn. Känner mig lite skyldig. Men så är det ju ibland. Kör vidare. Passerar stora vägen, och lilla samhället. Kör på den långa landsvägen mot motorvägen. Helt plötsligt ser jag något grått röra sig i vägkanten. Saktar in. Konstaterar att det är en älg. Saktar in lite mer. Konstaterar att på det lilla hygget precis vid vägen går tre älgar. Men de håller sig vid sidan av vägen just nu, tack och lov. Kan man säga att man kompenserar nedmejningen av ekorren med att inte köra på älgarna? Hur som helst är jag i det läget tacksam att det var just en ekorre jag körde på, och inte en av de tre älgarna. Fast helst hade jag givetvis inte kört på någon alls.

För att se kompetent ut?

Googlade lite bilder för att se hur en inälva såg ut. Tänkte att det kanske skulle kunna finnas någon liten älva därute som kallades för inälva. Så var inte fallet. Men jag hittade de här två bilderna:
Två olika TV-serier, två olika decennier - men i stort sett identiska poser. Är det samma fotograf? Samma fotoassistent? Eller är det bara samma känsla man vill förmedla med bilderna, och det görs bäst med denna "kompetenta" pose?

Till vänster ser vi alltså Scully från Arkiv X, och till höger Foreman från House.

Spindelreflektioner

Jag hyrde in en yrkesmördare igår. Han wastade en väldigt stor spindel nere i källaren. Sa jag att den var väldigt stor. Satt på väggen i tvättstugan.

Eller förresten, det är inte sant det där att jag hyrde in en yrkesmördare. Jag har inte betalt någonting, undrar om det kommer en faktura vad det lider. Dessutom är han inte yrkesmördare, inte vad jag vet i alla fall. Han är chef. Men det är klart, inriktningen för arbetet är ju samma som för en yrkesmördare - han jobbar med att ta hand om andra människors problem.

Men jag vill faktiskt samtidigt bedyra att jag har blivit bättre vad det gäller det där med spindlar. Det är bara om dom är ruskigt stora, eller kommer upp ur källaren som jag blir lite mindre generös vad gäller deras liv. Då ska dom bort. Så hör ni det spindlar, väx inte till er för mycket - och stanna i källaren. Men bli samtidigt inte för många, för då hjälper det inte att ni inte är ruskigt stora när jag tänker efter. Men jag lovar, jag har blivit bättre på att hantera spindlar och deras existens.

Det rör på sig

När Fred var nyutkommen, alltså när han var riktigt liten bebis så vet jag att han gjorde någon rörelse som jag så väl kände igen från när han låg i magen. Jag såg vad han gjorde och förstod att "Aha, det är det du har gjort titt som tätt i magen!". Givetvis skrev jag inte ned vad det var, och nu kan jag inte komma på vad det var för något, antagligen sträckte han på sig på något visst sätt eller så.

Hur som helst, nu är det ganska ofta full rulle i magen igen. Det sparkas och bökas. Det där riktigt klockrena sparkarna är fortfarande ganska ovanliga, men nog bökas det runt en hel del alltid. Nu såpass att L emellanåt kan känna av det. Och det märks att trollet ligger åt massa olika håll för det är ständigt nya riktningar på bökningarna och buffningarna. Det är inte något jag kommer ihåg från graviditeten med Fred - jag undrar om inte hans sparkar mest var riktade neråt - han kanske alltid låg i säte? Jobbigast nu, även om de inte kan klassas som jobbiga egentligen, är de sparkar som riktas inåt, mot någon inälva (heter det så i singular?) av något slag, till exempel min urinblåsa.

Annars graviditetsmässigt? Jodå, 24 fulla veckor har passerat, typ 15 kvar. På måndag ska jag på första riktiga MVC-besöket och lyssna på hjärtljud och sånt där. Sakta men säkert blir vi större, både jag och trollet.

En morgontrött direktrapport från ett SJ-tåg

Om man säger "If you have any further questions, please contact the
crew" lite slarvigt och snabbt så kan det låta som "If you have any
further Christians, please contact the crew". Väldigt konstigt.

Bokmässan och ett stort frågetecken

Så var det då bokmässan igår. Massor av folk. Massor av böcker.
Massor av allt. Kom dit och ganska direkt sprang jag på lite kollegor
som skulle dricka kaffe i Värmlandsmontern. Det verkar vara någon
sorts tradition att fylla på koffeinförrådet där, men eftersom jag
inte dricker kaffe hoppade jag över det där. Gick istället rakt in
bland montrarna, och det första jag sprang på var förlaget Olika.
Just det förlag som gett ut boken i inlägget nedan. Där köpte jag
ett eget exemplar av boken, den jag hade innan hade jag lånat på
jobbet. Pratade med en av författarna till boken, och fick också
köpt några barnböcker från deras förlag. Drog vidare. En hit, en
dit. Lyssnade, pratade, tittade, bläddrade. Strålade samman med lite
kollegor och kollade ett system vi funderar på att införskaffa. Gick
innan visningen av de administrativa delarna var klar, lite dåligt,
men jag var tvungen att få i mig nåt att äta. Kände mig lite lätt
yr i huvudet och småskum. Fikade lite. Fortsatte undersöka mässan.
Såg Herman Lindqvist, Tomas Tengby, Blossom, Mumintrollet, Jessika
Gerdin (hon borde väl kunna klassas som Lilla My?) och några andra.
Dock ingen Jan. Näst intill skandal. Till slut var mina armar långa,
fötterna kokta och benen helslut, så jag bestämde mig för att åka
hem. Gick ut till Korsvägen, väntade på bussen, såg Robert
Gustavsson pinna förbi med en gubbkeps nedtryckt i pannan,
förmodligen på väg till Rondo. Hoppade på bussen och åkte hem.

Men så till gårdagens stor mysterium: vad gjorde Gunde Svan på min
buss på väg hem?? Varför åker Gunde Svan buss mellan Göteborg och
Kinna en vanlig sketen torsdageftermiddag (dessutom dagen före
löning)? Någon som har svar på detta?

Bok och bokmässan

Sitter på bussen på väg till bokmässan. Bussen är sen men snart är jag där. Passar på att. Utnyttja tiden genom att läsa en väldigt bra och tänkvärd bok.

Idag VAB

Fred fick feber redan igår, och därmed visste vi att vi skulle vara hemma idag också. En feberfri dag innan dagis är regeln. Nu blev det ingen feberfri dag idag, och därmed får Fred vara hemma imorgon också, då med sin pappa.

Men idag var det alltså jag som var hemma. Min vab-dag resulterade i 41 tekakor, 53 lite grövre frallor och tre tigerkakor. En ganska effektiv dag ändå. Imorgon blir det till att vara minst lika effektiv på jobbet eftersom det blir min enda arbetsdag på plats på jobbet den här veckan. Onsdag är jag ledig, torsdag är det bokmässa och på fredag drar jag på möte till Stockholm över dagen.

Nu: läggdags för feberkillen.

Krabborna nappar nog bra på morgonen

Det är roligt, nu kommer låtsaslekarna pö om pö. Idag hittade Fred ett par hörlurar på arbetsbänken här hemma, de blev snart en krabbfiskelina och han och Motta (morfar) var tydligen och fiskade krabbor. Hur många krabbor som fångades vet jag däremot inte.

Heter det låtsaslekar förresten? Ni vet, dom här fantasi/hittepå-lekarna.

En målmedveten shoppare

I onsdags var jag och Fred och shoppade lite. Vi kom in i affären och kikade runt lite på bebiskläder och annat. Helt plötsligt hittade Fred ett par tights som han ville ha. De han fått tag i var i en för stor storlek, så jag förklarade att de var för stora, men vi kunde se om vi hittade något annat med Bamse på. Vi kikade vidare och Fred hittade ett par kalsonger med Bamsemotiv på som han ville ha, dessvärre var även dessa i en för stor storlek. Vi fortsatte genom affären och kom till slut till Bamsekläderna i hans storlek. Jag letade upp två tröjor i storlek 98 och höll upp framför honom - "Vill du ha Katten Janson eller Vargen?" Fred stod och kollade på dem ett tag, sen började han bläddra själv bland tröjorna och hitta en annan som han hellre ville ha. "Den Ted ha!". Jag letade lite och konstaterade att den inte fanns i 98, men väl i 92 (som passar bra nu, men inte håller lika länge). "OK, är du säker på att du ska ha den då?" kollade jag igen, "Den Ted ha!!" var allt jag fick till svar. Vi gick bort till tjejavdelningen för att kolla på de där tightsen som Fred hade hittat från början, jag hittade rätt storlek och sa "Då tar vi de här också då." varpå jag fick ett "Nej! För tora..." och han höll upp sin tröja igen och förklarade "Den Ted ha!". Sen mumlade han något om Märta (som han så ofta gör). Jaja, det slutade i alla fall med att vi köpte, den av Fred utvalda, Bamsetröjan, och bara den tröjan inget annat. Det fanns ju liksom ingen anledning att köpa fler tröjor när man redan har hittat den perfekta Tröjan (han verkar onekligen brås mer på L än på mig när det kommer till shopping...).

När jag så körde Fred till dagis idag, vad är det första jag ser när jag kommer in i tamburen? Jo där står Märta och Ludvig och väntar och hoppar upp och ner när Fred kommer. Vad Märta har på sig? Givetvis har hon på sig Tröjan. Så det var en av anledningarna till hans besatthet över tröjan. Nu har han och Märta likadana!

Brandmän är verkligen snygga!

Tortyr för att komma ifrån smärtan

En positiv sak Freds nattningstortyr medförde den här kvällen: jag kände inte hur ont jag hade I halsen. Hjärnan hade liksom fullt upp att registrera nagelnypen som skedde på utsidan av halsen.

Japp, det är ett av Freds sätt att somna. Nyp, nyp, nyp. Det är olika det där hur noga vi är att han inte ska nypas under dessa tillfällen. Alltså utgångspunkten är ju att nypning inte ska ske. Men ibland så orkar man liksom inte ta fighten, och de extra minuter den kommer innebära innan han somnar. Idag var en sån kväll. Han fick nypa, och jag slapp ligga och tänka på hur ont jag har i min hals som sagt.

Nu: glass. Det har jag längtat efter sen i morse.

Förövrigt: här höstruskar det för fullt. Ganska mysigt. Kanske blir det rent av en brasa i braskaminen också för att fira höstrusket.

Vet ni vad det här är?

En win-win-win-win-situation.

1. Gräset blev klippt. 2. L fick redigt med motion. 3. Fred tycker det är roligt. Jag fick tid inne för mig själv.

En trång dusch

När Fred och jag ska ta vår morgondusch är det egentligen lite av ett under att vi får plats i duschen. För det är inte bara vi som ska duscha, det är också en fullvuxen elefant, en tigerhane, en tjur, en zebra och ett litet lamm. Med tanke på blandningen handlar det inte bara om att faktiskt få plats i duschen. Vi måste också se till att tigern inte kommer i närheten av lammet...

Nu kommer det mer text i sången

bä, bä ita lamm
ha du ull
da da, täda ban
tätten tull
tönamo tool
lille lille lilleboo

(en strof fattas alltså fortfarande... vi får väl se om det kommer något så småningom)

Hurra!

Kossorna är tillbaks! Och på bilden syns bara en fjärdedel av gruppen.

Dansa kan han sen länge, nu kommer sången

Fred har börjat sjunga. Väldigt roligt. Just nu går han och trudeluttar på "ita lamm, ita lamm, ita lamm - lillelilleboo, lillelilleboo". Det är ungefär det han kan. Men sjunger det gör han.

Jag sorterar

Plockar undan. Plockar fram. Rensar ut. Skäker iväg. Kläder kläder kläder. Överallt, och massor. På köpet ruinerar jag mig på plastbackar. Men det blir nog bra i slutändan.

Loppis och lite fynd trots allt

Idag har jag och Fred varit på barnloppis (nej, det säljs inga barn där, bara barnsaker och barnkläder) med min lillasyster. Kom dit tjugo minuter efter det hade startat och det var KAOS. Alltså kaos med stora bokstäver. Helt galet. Letade lite tafatt efter fynd, men eftersom jag blir helt apatisk (precis som Fred) när det är mycket folk som alla vill samma sak (fynda) så gick det väl sådär. Hittade någon enstaka tröja, men kom fram till att det var definitivt inte värt att ställa sig i en 20 m lång kö för den, så vi lämnade stället ganska kvickt. Åkte in till Åsa och fikade istället. Gott. Och sen blev det en tur till en loppis ute på landsbygden. En ganska trevlig sådan. Köpte färska ägg, Fred skaffade sig en kossa och systern fyndade en tallrik eller två. Tillbaks mot ursprungsplatsen, barnloppisen, där systern hade sin bil stående. Vi kom dit en halvtimme före stängningsdags och då var det knappt en bil kvar på parkeringen. Så vi gick in igen. Alla de grejer jag hade kikat lite på två timmar tidigare fanns kvar. Och jag fick dessutom plockat på mig lite annat (bland annat en del pyttesmå plagg - det är inte klokt vad små bebisar tydligen är) så det blev en rätt lyckad utflykt ändå. Och jag har lärt mig att man behöver verkligen inte vara på plats strax innan det öppnar. Mycket hellre då strax innan det stänger. Ska försöka komma ihåg detta till den 2 oktober då det är barnloppis här hemmavid.

Ganska smart trots allt

Det är inte så smart att sätta en bröddeg strax innan man sätter in lergrytan (med en stek i) i ugnen. Då blir ju liksom ugnen upptagen för en ganska lång tid framöver. Som tur är kom jag på det innan degen sattes. Så idag är jag ganska smart då med andra ord.

Andra smarta saker jag gjort idag: haft ledig onsdag, sovit middag samtidigt som Fred, tagit in den torra tvätten innan det började regna, cyklat 12 km.

Nitta?

Någon gång i slutet av sommaren började Fred räkna. Nej, givetvis började han inte räkna, men han började rabbla siffror. I rätt ordning kom de däremot.

Ett, tå, te, hua, pem, ses, hju, nitta.

Så långt har han kommit. Vad nitta betyder vet vi inte riktigt. För åtta är det inte. Antingen är den en egen siffra, som uppenbarligen har saknats i vårt tiobassystem, eller så är han bara sugen på att åka åt Ulricehamn till...

Ifall ni inte visste

Choklad är gott. Väldigt gott.

Det var allt.

Kroppskonstnären

I somras fick Fred lära sig följande konst av sin kusin Amla (Alma). Bägge händerna och en fot i backen, den andra foten upp i luften. Det är tydligen ganska fräckt att kunna göra så här. För ibland ställer sig Fred såhär, ropar att man ska titta ("Tolla mamma! Tolla!") och säger sen "Amla tan osså!" (Alma kan också). Och om jag inte missminner mig så kan även Freds morfar göra såhär. Ni ser, det är en exklusiv skara, det är inte många som kan utföra denna balansakt.

Så var det dags igen

Idag har vi varit på äventyr igen, jag och L. Spanat in i min mage och sett en sån här liten filur. I mitten av januari har den tänkt sig att komma ut. Och enligt barnmorskan som gjorde undersökningen såg allt bra ut, och hon var noga med att påpeka att det INTE var ett trollöra vi såg på en av bilderna, det var nog bara någon sorts skuggeko. Det känns ju tryggt, då vet vi att det inte blir ett troll i alla fall...

Förtydligande: Det är alltså ett huvud nere till höger i bild. Näsan upp och bakhuvudet ner. Det som sticker upp mitt i bilden är två ben och fötter.

Idag gick det vilt till

Hade inte kommit långt hemifrån (precis passerat 156:an för er insatta) när jag fick se ett stort djur stående ute på åkern. Mycket riktigt, en älg. Saktade ner, inte för att den var särskilt nära vägbanan, så jag var inte orolig för att köra på den, men jag ville ju kolla lite. Vevade* ner fönstret, kollade, en älgtjur minsann. Körde långsamt. Så helt plötsligt inser jag att det är ju en älg på andra sidan vägen också, i diket. Precis jämte bilen nästan. Bromsar till, och älgen springer in i skogen. Även den en tjur. Kör vidare. Kommer inte längre än grusvägen upp mot Dukared (500 m för den 0insatta) innan två råddjur dyker upp ur diket. En hinner precis över vägen. Den andra står kvar i diket och kollar på mig när jag kör förbi. Kör vidare, passerar bondgården och närmar mig det nybyggda huset (ytterligare 1-2 km bort), där leker två katter på vägen. Tvärnitar. Gasar lite på tomgång för att försöka skrämma dem lite. De sätter iväg, bort från vägen. Kör vidare och ser först ett rådjur, sedan ett till. Dessa dock på bra avstånd från vägen, ingen fara att köra på dem inte.

Så dagens viltspaning so far: 2 älgtjurar, 2 rådjur (smaldjur) och ytterligare två rådjur av okänt kön. Det är spännande att köra till jobbet tjugo i sex på morgonen...

*Det är ju inte sant förresten, jag tryckte ner fönstret, med hjälp av en knapp. Vev har vi bara bak i den bilen...

Gräsligt

Vem är det som gödslat vår gräsmatta? Kom igen - lätta hjärtat. Alltså, någon måste det vara. Gräset växer fortare än man kan sägs åkergräsklippare (och en sån har vi inte). Jag klippte det för sjutton i onsdags och nu måste det klippas igen, det är inte roligt! Dessutom är det ju alldeles blött ute så det går inte att klippa... Snöskottning är bra mycket roligare än gräsklippning, i alla fall här hos oss.

När katten är borta...

Inte för att L egentligen skulle haft något emot att jag och Fred bakade chokladbollar, men nu när L inte är hemma ikväll tyckte vi att vi behövde piggas upp lite, alltså blev det bak. Och vi kom på värsta bästa grejen! Om man häller upp pärlsockret i en burk med lite högre kanter så kan man slänga i rullade bollar däri och sedan skaka burken fram och tillbaks så att bollarna rullas i socker. Då kan man göra många på en gång och det går dessutom fort. Att rulla i pärlsocker är ju väldigt trist annars, och det är svårt att lyckas få socker runt hela bollen, speciellt om man är liten. Så det kan vi väl kalla Dagens tips härifrån köket.

Vi är strömlösa

Strömmen bara försvann strax efter fyra, helt puts väck. Ingen åska eller nåt, bara en störtskur. Så varför den är borta det har vi ingen aning om varken jag eller Fred. Alla de saker jag hade planer på att göra blev liksom ogörbara när strömmen försvann. Stryka, baka, dammsuga, duscha, allt krävde ström. Så jag och Fred har läst massa böcker. Nu pusslar vi, klipper ut ett par byxor (sy ihop dom kan jag ju däremot inte göra) och provar nya servettvikningar.

Lille skutt kanske?

Jag har fått värsta skuttkillen här hemma. Allting ska göras skuttandes. Eller allting verkar bli roligare om man gör det skuttandes. Sen kan man ju skutta också bara för att liksom, utan att vara på väg någonstans. Slänger man dessutom in lite blandade småhopp emellanåt så blir sysselsättningen perfekt.

Att somna och vakna helt fel

Idag somnade jag när jag lade Fred för natten. Det är helt fel att somna då. Eller rättare sagt, det är helt fel att vakna efter att man somnat när man lagt honom. Jag blir helt koko. Jag mår småskumt och är allmänt sur och vresig. Jag antar att min kropp inte pallar att bara få sova nån kvart när den egentligen är så trött att den skulle kunna sova för natten. Men att gå och lägga sig vid halvnio känns för tidigt även för mig. Så jag går upp, muttrar, surfar lite, försöker hålla mig undan från L så att han ska slippa mitt humör och räknar tiden tills jag får sova på riktigt. Men nu är det nog banne mig dags att gå och borsta tänderna. Nu kan jag gå och lägga mig på riktigt. God natt.

Diskbänken är ren

Tack L för det. Nu går jag och lägger mig efter en väldigt bra födelsedag. Först fick jag en cykel på morgonen, sen gick jag och Fred och fikade hos en granne inklusive ett kort besök på en inte särskilt bra loppis. Därefter kom syster och svåger och hjälpte oss med en massa grejer. Sen matlagning inför kvällens middag. Mer presenter, trevliga gäster och rolig kväll. Nu en ren diskbänk och god natt.

Lycka...

...är att ha en svåger som kan det där med trädbeskärning utan och innan. Då får man hjälp med sitt risiga körsbärsträd.

Sånt här blir man glad av

I ett mail till L skrev jag idag på morgonen "Skuttade han in idag också?" och fick svaret "Jojo. 'MÄRTA!'".

Man får ju bara hoppas att hans uppskattning är besvarad, så att Märta inte upplever honom som värsta stalkern...

Det normala är tillbaks

Första dagen på andra veckan efter semestern avklarad. Det börjar kännas som om den där semestern är ganska avlägsen. Inte på ett dåligt sätt egentligen, utan mer som att det här med jobb är ju faktiskt "normalstatus" och semester är lyx, och jag har landat i normalstatus. Skönt.

Efter att, i vanlig ordning, ha hämtat Fred på dagis. Han börjar för övrigt också landa i normalstatus. Är mer tveksam till att gå hem från dagis denna veckan, och springer rätt in samtidigt som han skriker "Määääärta!" efter kompisen som enligt fröken är därinne. Det känns skönt att han också har hittat tillbaks. I alla fall, efter hämtningen åkte vi hem, åt en banan på trappan vid ytterdörren och plockade sedan fram gräsklipparen. Det var tämligen vått i marken märkte jag efter ett tag. Speciellt på baksidan. Men är det uppehåll så är det, och gräset växer görsnabbt nu, så det behövde klippas. Och eftersom vi har mycket gräs som ska klippas orkar jag inte göra alls samma dag, så idag klippte jag innanför staketet och imorgon ska jag ta det utanför är planen. Vi får väl se hur det går med morgondagens planer. Fred tyckte inte jag var allt för rolig som skulle köra gräsklipparen fram och tillbaks idag. Ett tag hjälpte han till genom att klippa med sin gräsklippare, men tröttnade ganska snart på det den här gången. Istället satte han sig i gungan och krävde påputtning med jämna mellanrum. Så fort jag stängde av gräsklipparen för att putta på hörde jag "Nuuu mamma färdig!", och jag fick beklaga varje gång och säga "Nej, inte riktigt än" varpå det kom ett lite besviket "Lite till...".

När jag var nästan färdig ser jag Fred sätta fart rätt över gräsmattan med en väldig iver och med handen rakt upp i luften. "Vad hände nu, inte kommer väl L hem redan..." hann jag tänka innan jag kollade upp och ser Fred springa ivrigt vinkande mot farmor och farfar som han inte sett på två veckor då de varit i sommarstugan. De kom med nyplockad svamp - lyx. De stannade en halvtimme ungefär (alldeles för kort tid enligt Fred), och sedan fick jag klippt färdigt gräset. Sen in, matlagning (kycklinggryta med ris), lite lek inne och läggdags för en son som tydligen inte alls var så trött. En timme tog det för honom att somna den här gången. Ner för lite plock och så en stund i soffan med min bok och en kopp te som jag fick av L. Och sen sängdags för mig (som var trött, max fem minuter tog det för mig att somna).

Ja, som sagt - vardagen och normaltillståndet är tillbaks. Nu kör vi några sådana här dagar innan det är dags för nästa längre ledighet som ingen riktigt vet när den blir.

Om du är sugen på att tipsa, gör det nu

Ordet AUGUSTITIPS ser ganska roligt ut. Har ni tänkt på det? Som kollegan just konstaterade "septembertips var inte alls lika kul", och det kan man ju hålla med om. Så om ni vill tipsa om något - gör det i augusti. Då blir det lite roligare liksom.

Arbetshelg

Den här helgen är vi på arbetshelg hos syster/moster/svägerska med familj. Det grävs, rensas och sås gräsmatta. Dessutom måste ju den gamla gräsmattan klippas, något som sköts av sönerna i familjen.

Fred stod länge och spanade på Albin som klippte gräs, till slut var han ju bara tvungen att åka med. Det tyckte båda kusinerna var ganska spännande, Albin tröttnade dock efter ett tag eftersom han var tvungen att köra på lägsta växel så länge Fred åkte med. Men snäll som han är så stod han ändå ut med det i två omgångar.

Idag verkar det vara målning som står på programmet. Vi får väl se vad dom har planerat.

Fönsterputsaretikett?

Vad är det egentligen för etikett som gäller när man har en fönsterputsare utanför sitt fönster när man sitter på tredje våning? Han sitter uppflugen i en lift och jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet, på var sin sida om min fönsterruta. Ska jag vinka? Nicka lite avmätt? Öppna fönstret och fråga om han kommer in på kaffe klockan nio? Eller ska man inte göra nåt? Väldigt konstigt detta. Men fönstren blir fina i alla fall!

Av dagis blir man trött

När man har varit första dagen igen på dagis efter ett sju veckor långt uppehåll blir man lätt lite småtrött på eftermiddagen. Då är livet inte så lätt, trots att man har fått leka med både Märta och Ludvig hela dagen. Eller så är det kanske just för att man har härjat runt med kompisarna hela dagen som man är så trött så trött. Det lär i alla fall inte bli några problem att lägga vår son ikväll.

Vinstlott eller nitlott, kanske något mittemellan

När vi hoppade på dagiskarusellen för ett halvår sen kändes det som om jag dragit en vinstlott. Eftersom jag kan flexa in tidigt på morgonen (till skillnad från L) så bestämde vi att jag ska börja tidigt (6-6.30 är tanken) så att jag också kan sluta tidigt och på så vis hämta Fred kvart i fyra varje dag. Då skulle han slippa få så sena eftermiddagar på dagis. Linus skulle alltså lämna Fred varje dag. Jag skulle slippa morgonstress och ett trött barn. Och det gör jag. Linus lämnar varje dag (utom fredagar då jag lämnar eftersom han har ett möte som han inte kan vara sen till), jag hämtar varje dag. Jag slipper morgonstress. Skönt. Däremot, i och med att jag hämtar varje dag blir det jag som är hemma först, och således jag som får laga mat. Varje dag. Och inte bara laga den, utan också komma på vad vi ska äta. Jag vet inte vilket som är bäst - morgonstress eller matstress. Men jag lutar lite åt matstress.

Idag blir det i alla fall stekt torsk, potatis, grönsaker och en kall sås. Och nu ska jag gå ut och ta upp potatis.

Vi fick spontanbesök idag

Grannarna kom över på en liten titt. Lite lek ute i trädgården och lite häng i lekstugan. Oj vad roligt det var att träffa kompisarna igen efter en lååång semester. Och det är ju mycket roligare att åka rutschbana när man är två, eller tre. När det var dags att gå hem protesterade minste grannen. Han ville minsann stanna kvar! Givetvis fick han det, och givetvis var han och Fred tvungna att gå in och inspektera vad som hänt i lekrummet sen sist. Kompisen är ett år äldre än Fred, och det här var första gången han stannade kvar ensam. Väldigt roligt att han vågade och ville, tyckte både Fred och jag.

Alltid redo

Har jag sagt att vi har mycket flugor här hemma eller? Det är nog enda minuset med att bosätta sig jämte två ladugårdar och ett fårstall. Dom är överallt, och till och med när man sover middag måste man vara beredd, för helt plötsligt är det en skock och surrar vid en, landar både här och där och stör något så infernaliskt. Synd bara att Fred inte är så bra på att slå ihjäl flugorna än, han bara viftar och skrämmer dem...

Sammanfattning av semestern 2010

Min semester börjar lida mot sitt slut. Imorgon är sista semesterdagen, sen helg och på måndag sätter det fart igen. L:s semester tog slut redan i fredags, så han är snart klar med sin första arbetsvecka. Fyra veckor hade vi ihop. Och vi har hunnit med massor.

Vi har kastat sten. Massor med sten.

Vi har tittat på slussning i ett stekhett Söderköping.

Vi har campat ihop med Freds mormor och morfar. Här fixar Fred snygga servettvikningar inför kvällens bjudning i mormors och morfars förtält.

Vi har flytt undan värmen genom att gömma oss inne i husvagnen mitt på blanka eftermiddagen.

Vi har badat en hel del faktiskt. Fred gillar det. Så länge det är hyfsad temperatur.

Vi har varit och hälsat på fina vänner på en ö i Gryts skärgård.

Vi har väckt en tvååring med paket.

Vi har byggt en gungställning med tillhörande rutschbana. Materialet fick Fred i present, sen var det upp till honom att sätta ihop det. Han fick lite hjälp av pappa, farfar och farbror.

Vi har haft familjedag i Varberg. Väldigt roligt. Hela familjen var där, åt pizza, badade, lekte och grillade. Här är två kusiner i sanden på Femte vik på Getterön.

Förra helgen, precis innan L började jobba igen tyckte han det var dags att dra igång Renoveringen - del 2.

Vi har varit på Borås djurpark och kollat på en himla massa djur. Väldigt spännande.

Och då är detta ändå bara ett axplock. Vi har dessutom hängt massor med Freds tre kusiner. Väldigt bra, då har man liksom ständig barnvakt i antingen 4-åringen, 7-åringen eller 9-åringen. Och vilka barnvakter sen, Fred har inte haft tråkigt en sekund, han har älskat varje minut av kusinhänget. Vi har åkt båt. Vi har spelat minigolf. Vi har packat och packat upp en massa mellan alla de utflykter vi gjort. Vi har hängt med mostrar och farbröder, far- och morföräldrar. Vi har tappat bort sovtider, mattider, veckodagar och alla möjliga tider. Vi har fått en kille som tjatar hål i huvudet på oss emellanåt. En kille som hittat en massa nya ord. En kille som om man inte svarar på det tredje eller fjärde "Mamma!" går över till att ropa "Tatadina!", och det samma gäller för pappa, fast då är det "Niiinuuus!" som ropas. En kille som faktiskt är lite läskigt bra på fotboll, och som gör "Mååål!" gång på gång. Och som försöker förklara för mig att molnen på himlen och målen han gör med bollen - det är ju typ samma sak!

Det har varit en rätt så perfekt semester faktiskt. Det är tur att den är slut nu, hade den varit längre hade den kanske inte blivit så bra.

Idag har vi försökt komma tillbaks till vardagen, jag och Fred. Vi har lyckats hålla mat- och sovtider. Vi har bakat bröd, och två kakor. Vi har klippt lite gräs och plockat lite blåbär. Känns skönt att vardagen är tillbaks.

Fästingställning

Jag: 0

Fred: 3 (baksida av höger öronsnibb, nacken, vänster nyckelben)
L: 1 (i vänster knäveck)

Kvällsmat

Den självutnämnde pannkaksmästaren har lektion med två ivriga
adepter.

Idag är det krabbfiske som gäller

Sol, men blåsigt. Och krabborna nappar rätt bra.

En annan sak...

Förresten - om någon undrar - jodå flugsäsongen har definitivt startat.

Igår var det fölseda

Igår var det två år sedan den där magiska dagen då vi blev tre i familjen. Fred fyllde alltså två år igår. Det firades med kalas - tårta och massor av paket.




Samtliga tårtor har Freds farmor gjort, och dom var så grymt goda. Jag som annars inte är en tårtperson av stora mått har gått och nallat lite titt som tätt från gårdagens rester idag.

Sysselsättning

När man ska åka bil länge är det bra att ha en telefon som man kan
spela memory på. Det gör liksom resan lite mer uthärdlig. Man kan
också spana efter ensilagebollar, traktorer, kossor och andra djur.
Men ombyte förnöjer.

Sista kvällen

Givetvis måste vi spela minigolf om vi är på camping.

En dag i skärgården

Idag har vi förmånen att bli omhändertagna av vänner ute i
skärgården. De hämtade oss på morgonen och tog pss med ut till
deras ö. Där fick Fred leka med M som är ett halvår yngre än
honom, och jag och L blev serverade lunch i skuggan med havsutsikt.
Efter lunchen åkte vi iväg till en liten strand för att bada. Det
var lite kallt, men det stoppade inte Fred som plaskade på.

Nu är vi på sightseeing, och både Fred och M slocknade på ett kick
i båten. Och just nu kör vi förbi Henning Mankells hus. Attans att
Fred missar detta...

Igår sol, idag regn?

Igår tog jag och L en tre timmar lång kajaktur i strålande sol.
Väldigt fint, och knappt en vindpust. Stället vi hyrde våra kajaker
på var helt suveränt, underbar service. Det var till exempel inga
problem alls att få gå ner på kvällen igen och ta en sväng till,
för samma hyra (150:-).

På kvällen cyklade vi iväg till en närliggande hamn för att äta
mat, gott och trevligt. Dessutom är det ju ganska roligt att sitta och
kolla på alla båtar som kommer in för att lägga till.

Idag har det regnat och äskat en del på morgonen, vi får väl se om
det ändra sig så att vi kan gå ner till stenstranden och bygga lite
torn med all sten sedan. I värsta fall får vi väl göra något annat
idag, som att stå på loppis kanske...

En dag perfekt för fotbad på bryggan

Man kanske till och med skulle kunna bada, men vi får se hur det blir
med den saken.

Rapport två från campingen

Tältet är uppe, det gick nästan som en dans, och inte en enda granne
behövde rycka in för att hjälpa oss. Nu har vi dessutom äntligen
fått el. Vi saknade en omkopplare för att kunna koppla på sig på
campingens strömstolpe. Efter att under förmiddagen varit runt i
minst fem olika butiker fick vi tillslut napp hos en elhandlare i
Gusum. Men nu har vi alltså el, och nu funkar vårt kylskåp igen.

Här är sol i massor och 25-30 grader förresten. Nu ska vi cykla en
sväng.