Idag var jag och Fred och gjorde ett köpcentrum i närheten osäkert. Under dagen lärde jag mig att Fred är ett barn som pratar med andra människor i affären. En sån som stövlar fram till expediten på Stadium som håller på och hänga upp hjälmar på ett ställ och frågar "Hänger du upp massa grejer?", eller som efter ett inköp glatt stannar kvar vid kassan när jag går därifrån bara för att berätta för kassörskan att "Det är ett paket till Bellan!", eller som när han sitter vid ingången till apoteket (jag satte honom där på golvet eftersom han protesterat högljutt mot att gå in) tittar upp på tre tanter som rumsterar runt bland hyllorna och säger "Min mamma sa att jag skulle sitta här". Vad jag kommer ihåg så har jag alltid varit ganska blyg och inte tagit kontakt med främmande människor i affärer, så det är lite fascinerande tycker jag allt. Ett problem i det här kontaktsökandet är att han inte pratas särskilt rent. Jag hör vad han säger, men knappast alla de främlingar han försöker förklara saker och ting för, men jag tror inte Fred bryr sig särskilt mycket om det. Han har fått sagt sitt och är ofta väldigt nöjd med det.
En annan sak jag lärde mig var att han också är ett sånt barn som skriker och slänger sig på golvet, alternativt springer iväg, när han inte får stanna kvar i roliga affärer längre. Än så länge har det beteendet inte visat sig i någon köpsituation, och det hoppas jag innerligt att vi slipper. Men när han inte får stanna kvar och leka vid tågbanan på Polarn & Pyret efter en kvarts lek blir han ganska ursinnig. Då känns valet att inte ta med vagnen som ett ganska dåligt val...
Man lär sig så länge man levet helt enkelt.
2 kommentarer:
ja det här är ju bara början :)
Måste dementera vissa saker i texten. ;)
Du var inte så särskilt blyg du heller.Pratade gärna med andra och stannade också och kollade vad folk hade för sig. Lite har han allt att brås på. ;)
Skicka en kommentar