Titt som tätt får jag frågan "Hur mår du?", varpå jag svara "Bra", för jag är inte sjuk. Men så kommer frågan igen "Nej men alltså, hur MÅR du...eller ni?". Jahaja, jag var ju gravid ja. Just det. Det är faktiskt ganska lätt att glömma bort. Och jo, svaret är väl fortfarande att jag mot bra. För det gör jag. Sen har jag ont emellanåt. Men det är ju en annan femma.
Det lite onda beror främst på två gravidkrämpor:
1. Foglossning. Främst i vänster ljumske. Känns som en brännande molande smärta, men är snarare olustigt än att det faktiskt gör ont som i riktigt ont. Finns där typ hela tiden. Och det finns tydligen inget att göra för att lindra det hela. Det man däremot inte ska göra, eftersom det förvärrar saken är att sitta med benen i kors (det som är så skönt!), gå uppför trappor, promenera, bära tungt, snedbelasta, simma, m.m.
2. Stelhet i höfter, rumpa och lår. Framträder efter att jag gjort något i "felaktig ställning", och det är i princip alla ställningar som inte är upprätt eller sittande. Exempelvis dammsuga (gå lätt framåtböjd) eller gräva (använda rumpan för att ta i). Då får jag lite svårt att förflytta mig, hela höftpartiet liksom stelnar till och jag får "gå igång" det igen. Gör lite småont kan man väl säga. Främst i höger skinka, och det är ju bra, då balanserar det ju liksom upp foglossningen i vänster ljumske.
Men som sagt, jag mår bra. Och jag det som stör mig mest i graviditeten är att jag inte kan göra alla de där grejerna jag vill. Som att hjälpa till uppe med renovering eller gräva i trädgården. Gör jag det är det jag själv (och L som får höra mitt gnäll) som blir lidande. Och emellanåt sysslar jag med lite självplågeri, men för det mesta håller jag mig i skinnet.
1 kommentar:
Usch för foglossning! Jag hade det me dELin och då tipsade barnmorskan om att jag skulle gå som en ladugårdsvägg, ännu ett av de där tipsen som man liksom inte förstår...
Skicka en kommentar