Promenaden idag

När man går runt Härlanda tjärn möter man gott om motionärer i alla de olika slag. Det är tjejerna som är ute och powerwalkar, kvinnor med stavar, äldre herrar med stavar, hundrastare, joggare i alla färger och former, rullskidåkare, elitmotionärer och även eliten för den delen (Mustafa såg jag senast när jag och Sofia var ute på en promenad där). Dom där joggarna, dom imponerar på mig, dom liksom kämpar på i spåret framåt framåt framåt, fast det ser ut som om de bara vill sluta. Allra mest imponerar dom där joggarna som är gubbar +60 med en ganska bastant mage, för jösses vad dom stånkar och stönar och har sig, men går det gör dom banne mig inte! Fast antagligen är det egentligen inte särskilt imponerande, utan det handlar nog bara om den där enerverande envisheten som vissa individer besitter.

En sån gubbe, 60+ med bastant mage alltså (om han var envis vet jag ej) gick jag förbi på promenaden idag. Han stod och väntade på bussen när en bekant till honom kommer gående över gatan.

- Hej! Såg du Maj på TV? ropar gubben.
- Va? frågade bekantingen.
- Såg du Maj på TV? gubben är väldigt exalterad och jag börjar fundera på vem denne Maj är? Hans fru? En annan bekant?
- På lokal-TV! förtydligar gubben.
Bekantingen ser fortfarande rätt förbryllad ut.
- Såg du maj? frågar gubben igen och pekar samtidigt mot sig själv.
- Jaja, jo det...

Det är tydligen så att gubben varit med i någon tävling på lokal-TV och nu kan han snart vinna allt ihop, den var bara en till kvar, därav exaltationen, och att Maj var inblandad berodde ju bara på staden.