Jag är väldigt medveten om att jag har hand om en bebis nuförtiden, det är liksom svårt att missa när man har dreggel och kräks lite här och var på kläderna, ingen riktig egentid, konstant känner sig lite trött och titt som tätt antingen hör joller eller skrik från din famn/golvet/vagnen. Trots detta måste jag liksom nypa mig i armen emellanåt för att liksom komma ihåg att det där är min son. Helt overkligt och total lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar