En hand på magen

Tänk vad man vänjer sig vid olika saker, och hur saker och ting kan bli vanor hos en. Under graviditeten somnade jag oftast med en hand på magen. Skönt att känna det röra sig, att få lite extra kontakt (som om man inte redan hade maxkontakt med tanke på att bebisen låg inne i mig - vilket fortfarande är helt absurt att tänka på) och ett sätt att hitta lugn och ro inför natten. I går när jag skulle sova insåg jag att jag låg med handen på magen och tänkte "nej, det är lugnt, ingen som rör sig just nu". Och tur var väl det, där är ju ingen som ska röra sig just nu. Då insåg jag att jag saknade det sättet att varva ner på, att ha magen att fokusera tankarna på. Visst kan jag fokusera på spjälsängen brevid min säng, men det är inte samma sak. Då blir fokus snarare "vakna inte än, vakna inte än, vakna inte än" och en stress i att somna så att jag får sova innan Fred vaknar för första nattmålet. Nåväl, förhoppningsvis kommer det fler magar att fokusera på någon gång i framtiden. Tills dess får jag väl ligga med handen på min platta (eller ja, ogravida kanske man ska säga, för platt är den då rakt inte) mage och vara glad för att F för det mesta endast äter en gång per natt nu för tiden.