Roligt

Det här var fruktansvärt roligt:

http://www.tjuvlyssnat.se/norra-sverige/en-motorchykel-kanske

Bilden är lånad från www.nordstedts.se.

Rörelse är bra

När dom pratar om plötslig spädbarnsdöd på radion så måste man gå och peta lite på sonen trots att han sover och riskera att han vaknar. Petar man så rör han sig. Rörelse är bra i detta fall.

Promenaden idag

När man går runt Härlanda tjärn möter man gott om motionärer i alla de olika slag. Det är tjejerna som är ute och powerwalkar, kvinnor med stavar, äldre herrar med stavar, hundrastare, joggare i alla färger och former, rullskidåkare, elitmotionärer och även eliten för den delen (Mustafa såg jag senast när jag och Sofia var ute på en promenad där). Dom där joggarna, dom imponerar på mig, dom liksom kämpar på i spåret framåt framåt framåt, fast det ser ut som om de bara vill sluta. Allra mest imponerar dom där joggarna som är gubbar +60 med en ganska bastant mage, för jösses vad dom stånkar och stönar och har sig, men går det gör dom banne mig inte! Fast antagligen är det egentligen inte särskilt imponerande, utan det handlar nog bara om den där enerverande envisheten som vissa individer besitter.

En sån gubbe, 60+ med bastant mage alltså (om han var envis vet jag ej) gick jag förbi på promenaden idag. Han stod och väntade på bussen när en bekant till honom kommer gående över gatan.

- Hej! Såg du Maj på TV? ropar gubben.
- Va? frågade bekantingen.
- Såg du Maj på TV? gubben är väldigt exalterad och jag börjar fundera på vem denne Maj är? Hans fru? En annan bekant?
- På lokal-TV! förtydligar gubben.
Bekantingen ser fortfarande rätt förbryllad ut.
- Såg du maj? frågar gubben igen och pekar samtidigt mot sig själv.
- Jaja, jo det...

Det är tydligen så att gubben varit med i någon tävling på lokal-TV och nu kan han snart vinna allt ihop, den var bara en till kvar, därav exaltationen, och att Maj var inblandad berodde ju bara på staden.

Halloween?

Är det idag det är Halloween? Jag har inte riktigt koll på det där. Men i morse låg jag och funderade på det där med att spöka ut sig. Vi ska få följa med på en spökfest imorgon, och jag är inte helt säker på om man ska vara utspökad då eller inte. Det är egentligen en fest för barn, men som vuxen kan det ju vara ganska kul att klä ut sig också tycker jag. Det här blir då min andra halloweenfest, den förra var i Gävle år 2001, och då såg jag ut såhär:

Det kanske blir lite väl mastigt att komma till en spökfest för barn utklädd till en kvinna som fått halsen avskuren. Förövrigt, när jag kollar på bilden nu, borde det inte vara mycket mera blod om man fått halsen avskuren? Fast om jag inte minns helt fel så var hela min skjorta helt blodig, men den hann jag ta av innan jag kom på att jag skulle föreviga min utstyrsel.

Bilden är rätt kass förresten, det beror på att jag fotat ett foto.

Hysch

När vi var iväg på vår inköpsrunda var vi inne på Claes Ohlsson. En sån himla bra affär! Nästan bara en massa bra-att-ha-grejer. Vi lyckades dock hålla oss från att shoppa besinningslöst, istället kom vi ut med en fotoram, en förvarings/organiserings-låda till mina sygrejer och ett par hysch till Fred. Så här glad (eller skräckslagen) blev han när han fick på sig dem:

Anledningen att de heter hysch och inte hörselskydd är att en av Freds kusiner hade lite problem med ordet hörselskydd när han var liten, inte så konstigt för det är ett långt och krångligt ord, alltså blev de hysch. Och hysch är ett ruskigt bra ord, för det är ju just den funktionen de har.

Inte särskilt dramatiskt

Vi har varit och handlat lite grann nu på förmiddagen. Tyg för att sy lite grejer, schabloner och annat pysseljox för att kunna fixa ett tryck på ett påslakan till Fred, massa mat för att fylla upp skåpen, overall till Fred för att han ska kunna vara ute när kylan kryper på, vantar till L för att han ska kunna vara ute när kylan kryper på och lite annat smått och gott. På vägen hem sätter jag på radion och får till min stora glädje höra att Mia Skäringer börjat blogga igen! Nu låter det som att dom hade ett extrainsatt nyhetsprogram för att upplysa om detta, men riktigt så var det inte. Mia var gäst hos Lotta Bromé i P4 Extra, så det var egentligen inte särskilt dramatiskt, men det var i alla fall väldigt roligt att höra.

Bilden har jag lånat från www.mama.nu.

Förklaringen

Idag kom förklaringen. I en artikel i GP får vi veta att bilden togs under mannens svensexa och att han själv inte hade en aning om att det skulle bli en annons av det. Där ser man. En konstig annons var det helt klart.

Vigselannons

I dagens GP finns den konstigaste vigselannons jag någonsin sett:


Jag är så nyfiken på varför bara han och hur gick tankarna när denna annons formulerades?

Kalas är tröttsamt

Att vara på kalas är tröttsamt. Igår fyllde Freds mormor år så vi tog tåget dit ut på dagen för att fira henne. På kvällen kom det massa annat folk också, och Fred blev så trött så trött, men skötte sig väldigt bra ändå. Det jobbiga är att det är svårt att sova, eller rättare sagt att komma till ro, när det är en massa folk att kolla på hela tiden. Har man väl somnat är det oftast inga problem. Men igår somnade han inte direkt på kvällen och massor av intryck gjorde att han sov väldigt gott i natt. Och nu har han snart sovit i tre timmar i vagnen. Antagligen laddar han för kvällen då vi ska åka på meandi-kalas i Borås.

Två dåliga köp

Åh så dumt. Jag har gjort två dåliga köp idag på www.bokborsen.se. Jag har köpt en bok som jag senare insåg att jag kunde kommit över för typ halva priset på tradera, och en bok om sömnad som saknar mönsterark. Det kan bli lite väl svårt att sy när jag inte har mönster tänker jag. Suck. Jaja, nu har jag biktat mig så nu känns det lite bättre.

En hand på magen

Tänk vad man vänjer sig vid olika saker, och hur saker och ting kan bli vanor hos en. Under graviditeten somnade jag oftast med en hand på magen. Skönt att känna det röra sig, att få lite extra kontakt (som om man inte redan hade maxkontakt med tanke på att bebisen låg inne i mig - vilket fortfarande är helt absurt att tänka på) och ett sätt att hitta lugn och ro inför natten. I går när jag skulle sova insåg jag att jag låg med handen på magen och tänkte "nej, det är lugnt, ingen som rör sig just nu". Och tur var väl det, där är ju ingen som ska röra sig just nu. Då insåg jag att jag saknade det sättet att varva ner på, att ha magen att fokusera tankarna på. Visst kan jag fokusera på spjälsängen brevid min säng, men det är inte samma sak. Då blir fokus snarare "vakna inte än, vakna inte än, vakna inte än" och en stress i att somna så att jag får sova innan Fred vaknar för första nattmålet. Nåväl, förhoppningsvis kommer det fler magar att fokusera på någon gång i framtiden. Tills dess får jag väl ligga med handen på min platta (eller ja, ogravida kanske man ska säga, för platt är den då rakt inte) mage och vara glad för att F för det mesta endast äter en gång per natt nu för tiden.

Ständigt aktuella frågor

Nu har jag äntligen tagit mig tid att se mitt inspelade Kobra. Jag väljer att spela in det varje vecka för det är inte alltid man har tid att sitta och kolla just när det sänds. Nu kan jag istället sätta mig och njuta när det är matdags för Fred. Man kan ju i och för sig också kolla på SVT Play, men nu har vi ju en sån fiffig mackapär att spela in på, så då använder jag den. Hur som helst, nu har jag hunnit se, ett väldigt bra program på temat Sanning.

Blev väldigt sugen på att läsa boken True Enough: Learning to Live in a Post-Fact Society av Farhad Manjoo som bland annat hävdar att människor tenderar att tycka att information är objektiv så länge den överensstämmer med den egna åsikten. Väldigt spännande, och dessutom ständigt aktuella frågor, särskilt för en annan som är bibliotekarie.

Trolleri trollera

Härom veckan när vi var på H&M och shoppade lite var det en liten tjej i 5-6 års åldern som gick och kikade bland kläderna på barnavdelningen. Helt plötsligt vänder hon sig om och ropar till sin mamma:

- Mamma, jag behöver ett nytt trollspö!

Och mycket riktigt stod hon och fingrade på ett trollspö. Kan undra hur mycket hon hade trollat för att slita ut det gamla... Trolleri trollera, jag tror dock inte hon fick något nytt spö, hon fick nog hålla till godo med det gamla (fast är det inte riskabelt att trolla med ett gammalt spö förresten? vad som helst borde ju kunna hända...)

Alltså: problem

Vi har ett litet problem med babygymmet här hemma. Eller ja, det är mest Fred som har problem med det. Normalt är ju att ligga som på bilden nedan i bebygymmet:

Lite mindre normalt är det att ligga så här:

Och rätt onormalt är det att ligga såhär:

Men alla ovanstående sätt funkar! Och bara för att det är onormalt är det ju knappast ett problem, i så fall vore ju hela familjen ett problem (hmm...).

Nåväl babygymmet blir ett problem när han hamnar som på sista bilden fast mellan två motstående ben på gymmet. För så fort man får något under fötterna så måste man ju ta spjärn, och hamnar man mellan två ben och tar spjärn så får man ett babygymsben rakt i fontanellen, och det mina vänner, det gör ont. Alltså: problem.

Dagens outfit är förresten den supergoa fredsdräkten som Fred fick av Oliver i somras. Dagens outfit på mamman är, som ni ser, svarta sockar - ja inte bara, men det är ju det enda ni ser. Resten är tämligen ointressant.

I väntans tider igen

Vi går i väntans tider igen. Väldigt spännande. Men den här gången är det inte en bebis som ska komma, det är ett hus. Fast det ska inte komma, det står bra där det står. Vi ska väl snarare komma till det. Komma hem (förhoppningsvis). Jo, vi har alltså gått och köpt hus. Eller ja, vi skriver kontrakt i eftermiddag. Tillträde får vi om 7-9 månader någon gång. Tills dess får vi gå och längta och planera och fantisera, lite som en graviditet ändå, fast utan ultraljud och förlossning på slutet (men väl en flyttstädning).

Typ här ligger det.

Bilden är inte den bästa, den är tagen med en mobilkamera från en bil som rör på sig, men den ger i alla fall en hum om hur huset ser ut. Man får vara glad för det lilla.

Våra nycklar

Vi fick förresten äntligen tillbaks våra nycklar igår. Vi var och ringde på åtta olika gånger vid diverse olika tidpunkter, men aldrig var det någon hemma. Vi började änna ge upp en smula, och soppåsen luktade väl inte jättegott igår. Men så fick Linus napp igår, och nycklarna är tillbaks!

Igår

Igår lyckades vi med både det ena och det andra. Vi fick köpt de tröjor vi ville ha på Polarn. Vi funderade ett tag på vilket Polarn vi skulle gå till, om vi skulle ta oss ner på stan eller om vi skulle bege oss till Allum. Till slut blev det bestämt att vi skulle promenera ut till Allum, för att kompensera för alla kakor vi ätit dagen innan. Fred protesterade lite och sa att han minsann inte ätit några kakor, så han tänkte då inte gå. Ner i vagnen med honom alltså, och sen promenerade jag. En timme dit och en timme hem i det härliga vädret. På vägen dit gick jag genom en massa olika villaområden. Det är så roligt att gå och kolla på olika hus. Se hur folk har valt att göra med sina hus och trädgårdar. I varje homogent villaområde finns det alltid minst ett hus som är totalt annorlunda.

När vi kom hem igen var det äntligen dags för klädkammaren att få sig en omgång. Sanningen är att jag hade faktiskt börjat med det dagen innan, så allt låg huller om buller i vårt redan stökiga vardagsum. Men jag hann aldrig färdigställa städningen den dagen, för Fred ville mycket hellre ha sångstund än att sitta och kolla på när jag vek kläder. Men i går gick det bra att vika kläder, paketera om mammakläder och sortera ut sånt som inte används. Så nu är det i princip klart. Så skönt!

En menlös härmapa

Imorgon gör jag som Linda K och beger mig till Polarn för att köpa en boktröja! Inte så att jag gör det för att Linda gjort det, jag gör det för att jag vill. Så att ni inte tror att jag är en menlös härmapa.

En tillfällighet

Idag under promenaden var det en tant som tyckte att jag var så tjusig eftersom jag hade samma färg på kjolen som på en del av barnvagnen. Är det meningen? Har du matchat det så? Jag var tvungen att göra henne besviken, det var helt och hållet en tillfällighet, och jag kände mig lite lättad över att jag inte valde min blåa jacka innan jag gick ut, då hade jag gått helt i samma färger som vagnen. Matchning när den är som sämst?

Nycklar

Amningsglömskan slår till igen. Den här gången gäller det nycklar. Idag tog jag med mig nycklarna till tvättstugan när jag åkte iväg till min syster som fyllde år. Problemet var att Linus skulle ju tvätta, och kom alltså inte in i tvättstugan. Så nu får jag tvätta i morgon istället - underbart. Dessutom lyckades jag glömma nycklarna hem i soprumsdörren när jag på väg till bilen slängde en soppåse med blöjor. Som tur är finns här gott om trevliga grannar, och en av dem har nu satt upp en lapp om upphittade nycklar. Får ta mig dit i morgon och hämta min nyckelknippa.

Nu är det nog bäst att jag går och lägger mig, så att jag inte glömmer bort det.

Pappas mössa

I lördags skulle jag och handla mat inför söndagens dop. Planen var att turen till affären skulle ske på förmiddagen då Fred sover 2-3 timmar. För att garantera sömnen skulle L gå på promenad med honom, har han somnat så vaknar han inte i första taget så länge vagnen rör sig. I normala fall, kanske jag ska tillägga. Av någon anledning sov Fred bara en halvtimme i lördags, sen ville han upp ur vagnen. Ska man vara utanför vagnen måste man ha mössa. Någon mössa till Fred hittade däremot varken Fred eller hans pappa i vagnen (den hade gömt sig i korvbrödet). Alltså fick Fred låna pappas mössa, som han typ drunknade i:

Kvaliteten på bilden är inte den bästa då den är tagen med en mobilkamera, men innehållet är det å andra sidan inget fel på.

Skylla på amningsglömska?

Håller på och letar efter lite kläder som Fred fick när han fötts. Jag kan verkligen inte komma på var jag har lagt dem, de var nämligen i lite större storlekar så det kändes inte särskilt aktuella just då. Men nu börjar vi närma oss dessa storlekar och jag har lagt kläderna någonstans, men var? Kan man skylla på amningsglömska? Antagligen ligger de i klädkammaren, och där ser fortfarande ut som sju svåra år. Jag har inte hittat lusten än. Men nu gjorde jag ett litet ryck och hittade en tygkasse som vi fick på BB. Däri låg en himla massa saker, reklam givetvis, men också lite roliga produktprover (en liten trasa från PO.P, en body i strl 56 från Lindex, rabattkuponger från bägge dessa affärer, parfymfritt tvättmedel, en liten tandborste, en tub idominsalva och lite annat). Den påsen hade jag också glömt bort i amningsglömskan (?), men det var ju roligt att hitta den nu också. Jag antar att det verkligen är dags för rensning nu snart, jag måste ju hitta dom där kläderna.

En liten förklaring

När barnet sover i vagnen på balkongen sitter modern i fleecetröja (balkongdörren måste ju vara öppen så att jag hör när han vaknar) och surfar vid köksbordet. Som en liten förklaring till min massbloggning just nu.

Read My Lips

Apropå Kobra. Kom att tänka på de underbara (vid det här laget rätt gamla) Read My Lips-filmerna och kan inte låta bli att dela med mig av min favorit:



Tänk att nu är båda snart historia, då kan dom ägna hur mycket tid som helst åt varandra.

En annan favoritserie

När Singelmammor slutade sändas började en annan favoritserie på samma tid, Kobra. Det är görbra, för då slapp jag programmera om inspelningen på dvd:n (latmask). Ikväll ska dom titta närmare på Sanningen, väldigt spännande. Dessutom får vi träffa Dylan, eller ja Luke Perry. Oj oj oj. Kristofer är en pärla!

Man kan aldrig klämma nog på presenter

Hittills har det inte blivit så mycket nyttigt gjort. Vi har inventerat presenterna (man kan aldrig klämma nog på presenter) igen, skrivit en lista. Läst Sagan om den lilla lilla gumman, som ingick i Den blå barnkammarboken som Fred fick i går. Och så har vi lyssnat på CD:n med sånger som följde med Den silvriga barnkammarboken som också var en av presenterna igår. Massor av barnvisor som Fred hittills bara hört mig skråla. Nu fick han i alla fall höra mig skråla ihop med några som sjöng.

Freds dopdag

Sitter och kurar i soffan, tittar ut på ruskvädret och äter överbliven doptårta från gårdagen. Det där med att vara nyttig på vardagarna går lite sisådär när man har såna smarriga rester hemma.

Dopet igår blev väldigt lyckat. Gudstjänsten som dopet var i var klockan 16, och dessförinnan huserade vi hemma hos min mor och lagade paj och gjorde sallad till dopkalaset. Fred hade lite svårt att komma till ro under dagen och sov därmed inte särskilt mycket. Men trots det så var han väldigt snäll i kyrkan under dopet (delvis med hjälp av lite mat och en kort tupplur i kyrkbänken innan det var dags för själva dopet i gudstjänsten). På dopkalaset efteråt var det många intryck, så till slut slocknade han där också. Men inte blev det någon lång sovstund där heller. Antagligen för att kalaset var så trevligt, och för att han inte ville vara en dålig värd, det kan man ju förstå. Dessutom hade ju gästerna med sig presenter, det var ju spännande. Väldigt fina presenter fick han, Fred. Men dom passade vi på att öppna när Fred sov, vi tog hjälp av Freds kusiner och Linus yngsta kusin som är bra mycket bättre på att öppna paket än vad Fred är. Han fick bland annat en underbar "När jag var liten"-bok att fylla med minnen, nu gäller det bara att sätta igång att fylla den, så att man inte glömmer bort saker som händer. Dessutom fick han två fina träskulpturer från Willow Tree. Den här från släkt på L:s sida, och den här från Freds moster och hennes familj. Tidigare har jag och Linus den här skulpturen som vi fick av L:s bror i julklapp ett år.

Till alla som var med och delade Freds dopdag med oss: TACK!

Nu ska jag äta klart min tårta och sen kanske jag kan få gjort något vettigt (fast jag tvivlar lite på det).

Nypa mig i armen

Jag är väldigt medveten om att jag har hand om en bebis nuförtiden, det är liksom svårt att missa när man har dreggel och kräks lite här och var på kläderna, ingen riktig egentid, konstant känner sig lite trött och titt som tätt antingen hör joller eller skrik från din famn/golvet/vagnen. Trots detta måste jag liksom nypa mig i armen emellanåt för att liksom komma ihåg att det där är min son. Helt overkligt och total lycka.

Knäppte lite kort

Det blev en promenad på två timmar (inklusive en kvart i mataffären) i solskenet. Underbart! Hade med mig kameran och knäppte lite kort. Här är lite av det jag såg:

En tom gångväg i Skatåsskogarna

Min egen skugga

En fin liten bil

Ett äppleträd alldeles fullt med röda fina äpplen

(här önskade jag att jag hade tagit med mig vår stora kamera istället)

Ett sovande barn

En blöt bänk i solskenet

Dessutom gjorde jag en annan iakttagelse: det är dags att börja ha med sig vantar när man går ut och går, för det blir rätt kallt om händerna när man håller i vagnen.

Fredagskänslan igen

Så var det dags att försöka hitta den där fredagskänslan igen. Förra fredagen lyckades jag ju, och med min bloggpost lyckades jag också roa en himla massa människor. Eller ja, inte med bloggposten egentligen, utan snarare med bilden. När till och med femåriga systersonen konstaterar "vad hon ser ut!" så vet man att man inte är särskilt vacker. Idag går jag därför åt andra hållet. Istället för att klä ner mig och gå ut och bli blöt, klär jag upp mig litegrann (har kjol på idag) och ser fram emot en promenad i det underbara vädret. Blå blå himmel och massor av sol! Trevlig fredag på er!

Helg för hypokondriker

Jag tror minsann det är någon slags helg för hypokondriker. Igår måste det varit typ hypokondriafton, och idag hypokondridagen. Varför skulle annars samtliga tre löpsedlar för skymningspressen igår vara sjukdomsrelaterade? I Expressen kunde du få hjälp med att bota din ballongmage, i Aftonbladet fanns information om hur du testade om du hade magsår (för en miljon bär på bakterien!) och i GT fanns tips om hur du botar din tinnitus hemma. Görbra! Dessutom förklarade Metro igår varför man mår så dåligt om man är 80-talist. Så alla hypokondriker födda på 80-talet måste verkligen haft fullt upp igår. Idag följer Expressen upp gårdagens högtidsdag med beskedet att om du är anfådd så kan det vara dolt hjärtfel - 150 000 svenskar är drabbade! Det måste väl handla om någon sorts helgdag, eller varför allt detta fjäskande för hypokondrikerna annars?!

Precis på kurvan

Nu har vi varit på BVC igen. Den här gången var det, förutom den sedvanliga vägningen och mätningen även dags för vaccination. Ett stick i låret och lite gnäll, men sen var det över. Så till siffrorna: han väger nu 6100 gram och är 61,5 cm lång, precis på kurvan.

På stan en sväng

Idag har jag och Fred varit nere på stan en sväng och träffat lillasystern. Min lillasyster alltså, inte Freds, han har ingen. Vi åt en sen lunch på Fröken Olsson, köpte blått sidenband till Freds dopklänning (på söndag smäller det), skjorta och slips till L och lite tyg att sy roliga saker med. Dessutom lämnade lillasystern blod. Jag måste vänta ett halvår till innan jag får lämna blod igen efter att Fred föddes, men det hindrade inte att vi följde med till Droppen. Därinne charmade Fred nästan tofflorna av några sköterskor. "ÅH! Det är en bebis här!" Fred behövde dessutom ett blöjbyte, men det fanns inget skötbord på toaletten. En av sköterskorna såg vad jag letade efter och undrade om jag behövde ett skötrum, och jo, det behövde jag ju. Kom kom kom, sa hon och tog med mig in i deras fikarum där hon föste undan två av sina kollegor till ena hörnet av soffan. "Här ska hon byta blöja! Ni får flytta på er!" Så vi bytte blöja, tackade så mycket och gick ut igen för att äta. Fred mjölk, och jag snyltade en kaka, trots att jag inte lämnat så mycket som en droppe blod den här gången.

November kommer tidigt i år

Jag tror minsann att november kommer tidigt i år. Ingen sol så långt ögat når, knappt något ljus alls faktiskt. Men massor av grå regntung himmel. Fast det är klart, just nu håller den på att lätta något. Regnet bara öser ner, det började när jag och Fred var ute och gick. Men när vi väl kom in och kände doften av nybakt bröd, så gjorde vätan och vädret inte särskilt mycket. Japp, jag har bakat igen. Den här gången med rätt mängd sirap, så det ska bli spännande att se skillnaden.

Nu: städning och dammsugning. Sen strykning följt av matlagning. Ska bli spännande att se hur långt jag kommer innan Fred vaknar.

Fredagskänslan

Idag är det fredag. Och det är något som man inte riktigt känner av på samma sätt när man är ledig som när man jobbar. Det är svårt att få till då en där fredagskänslan. Så för att vi skulle få till myskänslan på kvällen jag och Fred så bestämde vi oss för att ge oss ut i regnvädret. Så vi tog oss en promenad runt Härlanda tjärn i regnet och rusket. Planen var att bli lite våt så att det skulle vara skönt att komma in och krypa upp i soffan igen. Fred nappade inte riktigt på idén. "Äh, jag lägger mig nog i vagnen och sover lite istället" sa han och slocknade. Men jag gick. Och jag har kommit på en grej, sport-BH känns extra viktigt när man ammar, det finns ju liksom mer som kan skumpa upp och ner då. Men det är väldigt jobbigt att amma med en spor-BH. Så den måste liksom vara enkel att ta av, och allra enklast blir det ju om man sätter den utanpå kläderna. Man kan säkert köpa någon dyr amnings+sport-BH. Men jag gör alltså såhär istället (helt pisseblöt efter promenaden runt tjärnet):

Ljuvliga byxor

Fred har lite kläder som hans pappa hade när han var liten. Som till exempel dessa ljuvliga byxor som han har på sig idag:

Och här är pappan i samma byxor på den tiden det begav sig:

Singelmammor

Igår gick sista avsnittet av serien Singelmammor på SVT. En väldigt bra serie, med gott om värme och känsla. Men också en hel del allvar. Jag tyckte det var väldigt intressant att följa Malin, som blev mamma som singel (hon och hennes partner separerade under graviditeten). Eftersom jag just också blivit mamma, men med en partner, kändes hennes historia lite närmare än de andra tjejernas. Tänk bara att inte ha någon att lämna över bebisen till när man är toktrött och den bara skriker och man själv också bara skriker. Fy vad jobbigt! Sen blev jag dessutom lite småkär i tvååringa Silas. Tänk att få en sån underbar och verbal unge (det ska bli så spännande att se vem Fred är och hur han utvecklas). Trist att serien är slut, men så är det ju med det mesta - det tar slut.

Bilden kommer såklart från svt.se.

Östra kyrkogården

Igår tog vi en promenad ner till Östra kyrkogården för att plantera lite ljung på min mammas mormors och morfars grav. Vädret var alldeles underbart med sol och klarblå himmel. En helt perfekt dag för promenad och plantering helt enkelt. Jag tycker det är väldigt rogivande att promenera på kyrkogårdar. Där är ofta väldigt fint, och det är fascinerande att gå och läsa på gravstenar och fundera över livsöden. Dessutom är Östra kyrkogården en kyrkogård med så varierande gravar, gamla och nya, pampiga och mer oansenliga.

På kyrkogården träffade vi också Harrys hare, Herman tror jag bestämt han heter.

12 veckor

Idag är Fred 12 veckor. De senaste dagarna har han börjat upptäcka sin kropp mer och mer. Fötterna har han liksom sett och funderat en del över när han har suttit i knät på oss i soffan de sista veckorna, men de senaste dagarna har han upptäckt dom även när han ligger på skötbordet, och igår fick han tag på sina fötter för första gången. Dessutom har han upptäckt att han har någonting mellan benen som man också kan ta på och pilla på när man ligger naken på skötbordet.

Han har också börjat greppa efter saker rejält nu. Grodan till exempel kan man ta i armen och försöka stoppa in i munnen. Riktigt roligt.

Att Fred är 12 veckor innebär också att mitt operationsärr är 12 veckor, och det var den gräns läkaren gav mig innan jag åkte från BB. "Efter 12 veckor får du göra vad du vill, gympapass, löpturer, allt funkar då." Jaha, då har man inget att skylla på längre...

Nobelprisvecka igen

Oj oj oj, är det redan dags?! Är det nobelprisvecka igen? Jag tycker inte det var särskilt länge sen man presenterade förra årets pristagare. Men det är tydligen dags nu igen. Det är en himla massa pris som skall delas ut, ska bli spännande att se om man känner till några av upptäckterna som prisas. Men mest av allt ska det bli intressant att se vad Horace har att säga i år. Antagligen för att jag är fascinerad av Horace, och inte för att jag vill veta vems namn han ska säga. För läser jag fler nobelprisvinnare så mobbar min man mig. Fast det gör han i och för sig ändå.

Bilden är antagligen tagen av Kungen, den ligger i alla fall på hans hemsida - www.royalcourt.se.

Tillit

Hörde idag på radion om en gammal studie där man studerat hur oxytocin påverkar en människas tillit. Oxytocin, tydligen även kallat "kelhormonet", är ett hormon som utsöndras naturligt i människor exempelvis vid förlossning, samlag och amning (det här gick dom igenom på de där informationstillfällena vi gick inför barnafödandet). I studien har man låtit ett antal försökspersoner ta nässpray med oxytocin och sedan spela ett tillitsspel där de ska investera pengar hos en person. Spelet är konstruerat så att om denna person är villig att dela med sig får bägge ut en större vinst. Men personen behövde inte dela med sig, och investeraren tog därmed en risk med sin investering. Resultaten visar då att om försökspersonerna tagit oxytocin innan är de villiga att investera mer, för de litar mer på personen de investerar i.

Då är min fråga, är det farligt att sitta på tradera och amma samtidigt? Jag menar, det kanske inte är helt optimalt...

Studien kan man förövrigt även läsa om här och här. Dessutom presenterades tydligen resultaten i en artikel i Natrure, men eftersom jag är föräldraledig har jag inte rotat fram vilken artikel det var.

En rätt trevlig söndag

Idag har vi inte gjort särskilt mycket. Vi har mest tagit det lugnt, varit inne, grejat lite och gjort egen pizza till middag. Vi tröttnade på pizzerian närmast oss, de var så ojämna, ibland var pizzorna helt ok, ibland var de inte goda alls. Alltså bestämde vi oss för att testa den som låg näst-närmast, men de pizzorna var ännu sämre. Då kom vi fram till att nästa gång vi äter pizza så gör vi den själva. Så det gjorde vi idag och det blev himla gott faktiskt. Inte var det särskilt jobbigt heller. Dessutom fick vi sällskap till maten, Freds mormor och morfar tittade förbi för att klämma lite på Fred. Himla trevligt.

Ikväll har vi roat oss med att titta på film och äta kladdkaka med grädde. En rätt trevlig söndag och söndagskväll kväll med andra ord.

De första julklapparna

Nu har vi varit nere på stan och köpt de första julklapparna. Oj oj oj, det känns bra. Sen strosade vi nedför avenyn i solskenet, även det kändes bra. Eller ja, jag strosade och Fred sov. Och det kändes nästan bäst. Funderar på att slå in julklapparna nu också, så är det gjort. Sen gäller det bara att komma ihåg att man har köpt dem och var man har lagt dem.

En retorisk fråga

Så här mitt upp i städningen: vad är damm bra för egentligen? Och varifrån kommer det?! (Lena, jag orkar/hinner inte använda min bibliotekariekompetens nu och göra min informationssökning...) Ni får se det som en retorisk fråga.

De sparkas av ändå

Vi håller på och testar sockor här hemma. Det spelar liksom ingen roll hur väl man tar på vissa sockor, sätter fast dom under eller över byxmudden, de sparkas av ändå. Och vips så saknas en eller två sockor och fötterna bli kalla. Men så har vi två par sockor som sitter kvar på. Dom är bra, men dom kan man ju inte använda hela tiden. Inte för att fotsvetten är särskilt stark hos lillkillen, men det är faktiskt helt möjligt att spy även på strumpor. Så igår så gick vi runt i lite affärer och klämde och drog i hur många olika sockar som helst. Vi fick med oss två par av samma sort hem (de såldes i tvåpack) och hittills verkar de funka. Trots en intensiv morgongymnastik sitter sockarna kvar som vi satte på dem i morse.

Tänk jag trodde att socka i plural hette sockar, men se det tyckte inte rättstavningsprogrammet här på bloggen. Sockor är det minsann.