Stort tack till lillasyster som satt vid min sida när jag skulle maska av. Det var läskigt, men jag tog mig igenom det.
Nu ska björnmamman också gå och lägga sig.
Jag är på stickskola hos min syster och mamma. Meningen var egentligen att det skulle vara en virkningsskola, men det urartade till en stickningsskola istälet. Och helt plötsligt har jag tre stickningsprojekt på gång. Eller ja, på gång och på gång. Jag har stickor och jag har garn, och mönster till en tröja, ett ipod-fodral och en mössa. Tröjan har jag börjat på två gånger, sen har det spruckit. Det är när jag ska sticka aviga som det strular till sig för mig. Så nu har mamma sagt att hon ska sticka första varvet på tröjan åt mig. Då tyckte systern att jag skulle börja på mössan istället. Så det gjorde jag. Jag kom halvvägs in på halva varvet innan det strulade till sig för mig igen. "Ska jag sticka första varvet åt dig?" frågade systern. Jo, det kanske vore bra. Så nu bloggar jag istället för att sticka. Vi får väl se om jag lär mig sticka någon gång...
Jag fick en ipod i julklapp från min käre man. Problemet är bara att nu har jag fullt upp med att importera, kategorisera och korrigera min musik i iTunes. Så fort jag får en stund ledig hamnar jag där och pillar och fixar. Det är lite som sist bibliotekarien i mig fick chans att kategorisera sitt liv. Pust. Men roligt det är det. Och bra det låter det. Dessutom har jag redan satt igång några prenumerationer på podradio. Oj oj oj så smidigt det är!
Så här knasigt kan det bli när man åkt bil och sovit och gnuggat
Kuddarna på sidorna måste vara där för ibland så välter han, och då är golvet rätt hårt. Dessutom underlättar det om han har något att hålla i, som i det här fallet en liten låda med lite leksaker i.
Någon som ser vad det är? Här kommer en närbild:
För er som fortfarande inte riktigt ser vad det är:
Visst är det en kork (eller vad man nu kallar det) att sätta i en flaska (någon som vet vad som kallas?). Med den får han till precis rätt nappteknik. Inte för att han suger på den några längre stunder, men den är himla spännande ett tag. Och vi har känt över den noga och dragit och slitit i den, men det finns inga delar som kan lossna på den, så så länge den roar så får han väl mer än gärna leka med den.
Idag har jag och Fred varit och shoppat julklappar ihop med Freds farmor och gammelmormor. Vi spatserade runt i ett relativt folktomt Allum och klämde och kände på diverse olika saker (som givetvis inte kan avslöjas här). Väldigt trevligt! Fred fick till och med klämma och känna på sånt som han själv ska få i julklapp, och han var väldigt intresserad, inte minst av kartongen grejerna låg i. Att vi dessutom fick både fikat och ätit mat under vistelsen där gjorde ju bara besöket ändå bättre.
Så var första julklapparna inslagna. Fast vem som ska ha dem, det vet jag inte. Nej, det är inte klappar till julklappsleken som vi brukar leka på julafton i familjen. Det är inte heller julklappen jag ska ha med mig till jobbet på jullunchen. Nej, det här är två klappar som förhoppningsvis ska göra två barn någonstans här i Göteborg glada i jul. Såg det att det var julklappsinsamling på ett hotell i staden och att julklapparna sedan delas ut till barn som kanske inte får någon julklapp annars i jul. Bra initiativ! Jag och Fred var rörande överens om att det där ville vi hjälpa till med!
När jag läser beskrivningen om serien på cdon.com blir jag dock lite förundrad.En STÅLMAN är precis vad en värld full av datorer, feminism och kaffe latte behöver! Följ med på spännande och högtflygande äventyr med allas vår superhjälte i denna välgjorda serie.Öööh? Varför behövs en STÅLMAN i en värld full av datorer, feminism och kaffe latte?! Är detta negativa saker som måste bekämpas? Stålmannen finns väl där ändå för att bekämpa brott i allmänhet och Lex Luthor i synnerhet? Eller är är Lex kanske feminist och lattemorsa? Har jag missat nåt? Någon som har koll?
Jag köpte Lilla Kotten sjunger julvisor igår för att ge till mina underbara systerbarn. Lilla Kotten är en stor idol, i alla fall hos tvåochetthalvtåriga tjejen. Nu visade det sig att en annan välvillig moster redan hunnit före. Det var ju i själva verket ganska bra, för skivan är rolig, så då behåller jag och Fred den.
Anna-Carin Olofsson-Zidek födde barn i slutet av juni i år. Nu är hon redo för världscupspremiär i skidskytte. Hmm. Tänk om Fred bara kommit i juni, då hade jag också varit redo. Men nu kom ju Fred inte förrän i mitten av juli och hela min säsong sprack. Attans.
Nu funderar jag på att köpa dem till mig själv istället. Tänk att ha Nordqvists mucklor på diverse ställen hemma, eller på jobbet för den delen... Tja, det tål att tänkas på.