Jag och Fred har haft lite av en surar-vecka hittills. Fred har varit grinig och jag har varit grinig. Det vill säga så länge vi har varit hemma och umgåtts bara med varandra. De gånger vi har varit ute på upptåg har allt varit frid och fröjd. Men så kom jag på idag att vi drar antagligen ner varandra i surträsket. Jag blir trött och på dåligt humör när Fred kinkar (vilket han ju har all rätt i världen att göra), och han känner antagligen av mitt humör och då blir han ju knappast gladare. Men nu har jag sagt åt honom att man har inte roligare än vad man gör sig. Från och med nu är vi roliga. Jag kan ju i alla fall försöka.
Dessutom sjunger jag den här sången (fast på svenska så klart för han kan ju inte engelska) för honom:
Var på din vakt
inge mer gnäll
sluta och sura
försök och va snäll
Tomten är på väg in till stan!
(Svensk text av en C. Björklund)
Men med tanke på att jag just gjort klart att han inte ska få en massa julklappar, så kanske det inte biter på honom. Men då kan jag ju alltid sjunga för mig själv, för jag, jag ska få MÅNGA julklappar, det fattar man ju (bakom en vagn).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar