tisdag 31 mars 2009

Runt bordet

På språng runt bordet.

Och nej, det är inte byxor med fötter på. Fötterna har bara försvunnit in i byxorna ändå.

Vandrat runt

Så var vardagsrumsbordet städat. Synd bara att Fred tyckte att sakerna på bordet passade bättre på golvet. Jag menar kunde han inte ha lagt dem där de skulle vara istället, om han nu nödvändigt skulle flytta på dem menar jag. Han har vandrat runt runt runt bordet tills allt utom datorn låg på golvet. Jaja, alla sätt är bra utom dom dåliga, eller hur var det nu?

måndag 30 mars 2009

En till snutt

Jag stirrar faran rätt i vitögat och lägger upp en till snutt.

video

Lena menar att det är möjligt att man åker på stryk om man gör sånt här, men det tror jag inte. Jag tror jag har snälla kollegor som är stolta över det dom gjorde. Och det ska dom vara. Så jag är inte särskilt orolig för att bli påhoppad när jag kommer tillbaks till jobbet.

Fyra trappor

Insåg förresten i fredags när jag sprang omkring på jobbet igen att det var ett tag sen jag var där. De fyra trapporna upp till fikarummet gav mig mjölksyra i benen! Jösses, tur att det är dags att börja jobba snart igen.

söndag 29 mars 2009

Sover gott i natt

Herregud, vad hände?! När blev klockan så här mycket?! Hoppas Fred sover gott i natt så jag får göra detsamma nu när det inte blir så många timmar...

Fest och party, fest och party!

I fredags var det fest och party, fest och party! Personalfest för hela schabraket till jobb, och det var mina fina kollegor som fixat hela balunsen. Vilket jobb dom gjort! Jättefint och så roligt! Underhållningen var på topp. Fast det fanns ett stort minus, jag ville ju också varit med! Under deras fantastiska uppträdande kände jag att det är allt för länge sedan jag stod på scen. För jösses vilken kick det är. Jaja det får jag väl fixa någon annan gång. Hur som helst, underhållningen var alltså superb. Här är en lite snutt av ett helt makalöst nummer:

video

Innan underhållningen hade vi ätit god mat. Efter blev det dans till det helt fantastiska bandet Hojfen Balagan. Fullt dansgolv och hög stämning. Himla skönt att få lite omväxling på dansgolvet tycker jag, som inte alls kan bugga. Nu var det bara till att skaka loss, och se det gjorde jag. Svettig och glad lämnade jag sedan festen vid precis rätt tidpunkt, när det var som bäst. Körde hem lite kollegor och lade till slut huvudet på kudden klockan 01:11, efter en underbar kväll. Tack kollegor, vad ni är suveräna!

Nytt viktigt meddelande

Det är dags för ett nytt viktigt meddelande. Meddelandet lyder: Fred kryper! Blev just utropad i köket där maken stod och diskar(!) och Fred härjar runt. Och minsann, han kryper! Coolt. Det är inte utan att man blir lite stolt.

torsdag 26 mars 2009

Dagens tips

Har du svårt att sitta still när det är dags att klippa naglarna? Då har vi ett litet tips. Fred har nämligen lite problem med det där med stillasittandet när det är dags för nagelklippning. Men sätter man sig framför datorn, surfar in på YouTube och sätter på den här filmen är det inga problem alls.



Då sitter han alldeles utmärkt stilla med ett litet leende på läpparna. Idag pratade han lite med killen också. Han svarade dock inte, utan bara skrattade åt honom. Men det kan vi väl kalla dagens tips?

Baby&Bok igen

Igår var det dags för Baby&Bok igen nere på stadsbiblioteket, tredje gången av fem. Förra gången vi var där var det stort bebisfall, då var vi bara tre av åtta, men igår var det full grupp igen. Måste säga att det är väldigt fascinerande att se åtta bebisar i åldern sju till nio månader sitta eller ligga framför bibliotekarien som läser och ha full fokus på henne och på boken. Det är klart att de andra bebisarna är fortfarande spännande emellanåt, och så ska det ju vara. Men när bibliotekarien läser den bok hon gör varje gång, Knacka på av Anna-Clara Tidholm, och speciellt när det är dags att knacka, då är det bara hon och boken som existerar. Jag hade faktiskt inte trott det på förhand, men det är helt otroligt att se.

Bibliotekarien (pinsamt nog kommer jag inte ihåg vad hon heter) förklarade förresten det första gången att barn under ett år klarar av att hålla fokus på en grej i ungefär en minut. Sen plusas det på en minut för varje år upp till fem års ålder. Sen vet jag inte vad som händer. Kanske stannar det, eller så ökar det lite mer drastiskt.

Igår önskade jag förövrigt att jag hade haft kameran med mig ner på stan, men det hade jag inte. I så fall hade ni fått se Karin Boye i stickad tröja och mössa, och givetvis med en blomma i handen, här i bloggen. Hon var faktiskt väldigt fin. Men kameran hade jag glömt hemma, så det blev det inget med.

onsdag 25 mars 2009

Viktigt meddelande

Här kommer ett viktigt meddelande till Freds farmor och mormor. Sängbotten i Freds säng är nu sänkt. Så nu kan ni pusta ut, det finns ingen chans att jag ska kunna rymma från sängen i nuläget hälsar Fred

Även om han kan ställa sig upp själv så kan han inte sätta sig upp från liggande än, därför har vi inte sänkt sängbotten i hans säng än. Men i morse när han vaknade (05:54) så fick han tag om kanten på sängen och försökte sätta sig upp. Han lyckades inte, men han hade ju helt klart kommit på något, så då bestämde vi att nu är det dags att sänka. Det har vi pysslat med nu på morgonen.

Fast nu hinner vi inte blogga mer, nu måste vi faktiskt äta frukost.

måndag 23 mars 2009

Wroom

Wroom sa det typ, sen var helgen förbi. Fast det var en väldigt bra och trevlig helg, vi fick massa uträttat. En riktig bra grej är att vi nu är ägare till en bilbarnstol av märket Britax. L:s kusin har bytt stol, så Fred fick ta över hennes gamla. Så bra! Den är oerhört välvårdad och jättefin, och lite drygt fyra år gammal, helt OK ur säkerhetssynpunkt alltså. Och Fred verkar gilla den. Än så länge är den inte monterad, men den står inne på vårt vardagsrumsgolv. Och det finns många roliga spännen att pilla på, och den är skön att bara sitta i också tycks det som.

Idag har det däremot inte sagt så mycket wroom. Dagen har gått tämligen långsamt, dom brukar göra det när man har en tokgnällig bebis som sällskap hela dagen. Det är inte mycket som har passat idag. Ja förutom att äta då kanske, det är ju alltid roligt. Men det där med att sova inne, det gick inte, och att leka på golvet var jobbigt det också. Att däremot bli buren, det var väl OK då då. Trots det har jag faktiskt hunnit med att baka bröd idag, det började ta slut i frysen. Men nu är det påfyllt igen.

Fred har förresten utvecklats till linslus på sistone. Tidigare blev han bara tokallvarlig och granskande så snart kameran kom fram. Men nu är det motsatt taktik som gäller. Hela han blir ett stort leende när det är dags att ta kort. Tänkte jag skulle ta ett kort på en ruskigt sur Fred som satt och försökte dra av sig strumporna när han åt gröt. Problemet var bara att han hade strumpbyxor på sig. Ju mer han drog desto mer frustrerad och ilsk blev han. Fick fram kameran, och precis när jag tryckte på knappen så fick Fred syn på kameran, och mungiporna gjorde en totalvändning. Knasig borde vara hans andranamn.

torsdag 19 mars 2009

Sova inne på dagen

Kolla vad min son har börjat göra:

Sova inne på dagen! Och han sover länge. 1 h och 15 minuter just nu. Men nu ska jag snart väcka honom, för vi ska ner på stan och fika. Sen åker vi vidare till Freds mormor, ska på födelsedagsfika hos gammelmormor.

måndag 16 mars 2009

Varför han också var byxlös

"Små nakna killar och rinnande vatten är ingen bra kombination" förklarade L för mig ikväll när jag frågade varför han också var byxlös efter Freds kvällsbad. "Det är bara det att pappor verkar inte kunna lära sig inte det" fortsatte han. Det är nämligen typ femtielfte gången Fred kissar ner sin far vid upptappningen av badvattnet.

TACK Horace!

Det här har jag väntat på! SAOL på nätet, fritt tillgängligt! Än så länge kan man ju tacka Horace så: TACK Horace! Nu slipper man (jag) knalla ut till Fc(x) när det är dags att slå upp ett ord. Himla bra nu när jag dessutom ska lämna våningsplanet där Fc(x) finns.

söndag 15 mars 2009

Härligt utmattade och kraftigt rökta

Strax före femtiden körde vi in i ett otroligt soligt Göteborg idag, trötta och härligt utmattade och kraftigt rökta förstås. Vi har spenderat gårdagens em/kväll, natten och dagen idag hos min syster och hennes familj i Borås. Ja, nu var det inte syster med familj som tröttade ut oss, utan snarare arbetet vi utfört under dagen, och det faktum att vi varit ute nästan hela dagen. Jättehärligt. Men det är klart, det var lite surt att solen sken så fint i Göteborg (och tydligen hade gjort det hela dagen), medan den bara visade sig som hastigast i Borås imorse och sedan gömde sig resolut bakom ett tjockt grått molntäcke. Jaja, dagen var väldigt bra ändå, man har ju faktiskt inte roligare än vad man gör sig även sol eller inte. Vi eldade upp sly och ris från nedsågade träd, grillade korv och bar ved. Lite sköna "snart-är-det vår"-sysslor helt enkelt. Dessutom fick Fred sin första närkontakt med naturen (about time!). Sittandes på ett sittunderlag vid elden upptäckte han att det finns både gräs, löv och lavar att stoppa i munnen. Vilka grejer!

Om man pillar bort lite grann lite sådär nonchalant så
kanske inte märker vad jag gör med det.


Fasen också, påkommen! Inget får man ha i munnen...

Idag är Fred förresten åtta månader. Svisch sa det. Skumt det där med tid. Helt plötsligt är det bara en och en halv månad kvar till jag börjar jobba så smått igen. Och framför allt, helst plötsligt är Fred en åttamånaders bebis som har rätt mycket koll faktiskt. Det är säkert som folk säger, snart är han en 18-årig drufs. Väldigt konstigt.

fredag 13 mars 2009

Människa utan hund

Nu har jag läst ut nästa ljudbok. Det blev Människa utan hund av Håkan Nesser. Den första boken av fyra om polisinspektör Gunnar Barbarotti. Det var inte så mycket deckare över den här deckaren, om ni förstår vad jag menar. Alltså inte så polisfokuserat. Istället kretsade handlingen väldigt mycket runt familjen där två familjemedlemmar försvinner nätterna efter varandra. Hur tacklar öviga famlijemedlemmar detta, vad pratar dom om och framförallt - vad tänker dom? För jösses vad det tänks mycket i den här boken. Det känns som om det är fler monologer tänkta i folks huvuden än vad det är samtal mellan människor. Men det är rätt skönt faktiskt. Boken var bra, tidvis väldigt bra och fängslande. Uppläsare var Nesser själv, mycket bra förutom att han också har problem med ordet grimas. Nu förekom det ordet bara en gång i den här boken, så det var ju faktiskt inte särskilt störande ändå. Nu är det dags för nästa Barbarottibok, En helt annan historia.

Bilden har jag lånat från adlibris.se.

Fred kryper inte än

Det här kanske är att förstöra allt ihop (lugnet jag har just nu menar jag), men oj vad mycket nöjdare en bebis är när den kan ta sig fram nästan överallt dit den vill. Nej, Fred kryper inte än, men han drar sig fram alldeles utmärkt på mage. Armarna jobbar till tusen, och ibland hjälper fötterna till också. Krypställningen har han hittat, men att man skulle kunna förflytta sig på något sätt på knän och händer, det tycker han verkar helt otroligt. Så han magar sig fram. Dessutom går han, mest med hjälp av någon vuxen, men också genom att hålla sig i bord, spisluckor och kökslådor. Eller ja, går är väl att ta i, men han förflyttar sig.

Häromdagen var han till och med så stursk så att han tyckte sig beredd att gå själv, utan att hålla i någon eller något. Skötbordet, och de spännande grejerna som ligger på hyllan där var lite för långt bort för att han skulle kunna ta sig dit från den position han hade vid badkaret. Vad annat kan man då göra än att försöka ta sig dit genom att gå?! Tja, det lyckades inte. Han stöp i backen på första steget. Men det är ju skönt att se att viljan finns där.

Kolla på TV

Ibland är det skönt att bara ligga och kolla på TV:n. (Fast jag skulle ju föredra soffan framför det hårda golvet.)

Tänk att en pausbild kan vara så intressant och uppslukande.


Fast emellanåt måste man även kolla vad som händer bakom en.

torsdag 12 mars 2009

Sagostund för de allra minsta

Igår var vi på biblioteket - igen! Det ska börjas i tid har jag förklarat för Fred. Bibliotek är himla bra, bara till att lära sig. Den här gången var det dock ett annat bibliotek, stadsbiblioteket. Vi var där på något som kallas Baby & bok. En sagostund för de allra minsta kan man säga. Åtta bebisar, deras föräldrar och en bibliotekarie. Vi ska dit fyra gånger till, samma grupp och samma bok fyra gånger till.

Varje gång läser nämligen bibliotekarien Knacka på! av Anna-Clara Tidholm. Genom att läsa samma bok varje gång får barnen en större förståelse för det hela, och de lär sig känna igen boken och sakerna som händer i boken. Dessutom läser vi någon annan bok också, sjunger en sång eller två, läser någon ramsa och har boktuggarpaus mitt i allt ihop. Böcker är himla gott att tugga på.

Så hur gick det då? Jo, Fred tyckte att det var spännande så länge vi var på de sidor i boken som handlade om att knacka, för då bankade ju bibliotekarien i boken, och banka det är ju typ det roligaste som finns. Annars var det lite svårt att koncentrera sig på läsningen, det fanns ju så många barn att leka med. Öron att dra i, andra händer att stoppa i munnen, sockar att dra i. Ska bli intressant att se om det blir någon skillnad i koncentration på läsningen de fyra kommande gångerna. Annars får vi jobba hårdare på det hemma - för bokmal det ska han bli.

onsdag 11 mars 2009

Skruvat, roligt och läskigt

Vi har börjat kolla på Twin Peaks här hemma. Lånade boxen av svärmor och hittills har vi sett fyra eller fem avsnitt. Skruvat, roligt och läskigt på en gång. Största frågan för tillfället är vem den där Diane är som Special Agent Dale Cooper hela tiden pratar till i sitt fickminne. Väldigt spännande.

tisdag 10 mars 2009

Några böcker för barn



Idag när vi var på biblioteket läste barnbibliotekarien där några böcker för barnen. Böcker som jag blev så förtjust i så jag var tvungen att beställa dem när vi kom hem. Det visade dessutom sig att två av böckerna var med på bokrean, så helt plötsligt har jag handlat tre böcker på bokrean i år. Det tar sig.

Kanske kommer det en recension när lillkillen här hemma fått bläddra igenom dem. Eller så gör det inte det, för att vi är för lata. Den som lever får se helt enkelt.

Bilderna har jag lånat från adlibris.se.

Konstigt och unikt

Idag hände något väldigt konstigt och unikt här hemma. Jag har aldrig varit med om det innan, och jag tvivlar på att det kommer att hända igen. Fred somnade sittandes i mitt knä i soffan. Han somnade helt av sig själv, lite slappt tillbakalutad mot min arm. Sen snarkade han gott i minst tjugo minuter, innan jag fick hybris och tänkte att jag nog skulle kunna flytta på honom, kanske till och med lägga honom i hans säng. Det kunde jag inte. Han vaknade. Men faktum kvarstår: han somnade sittandes i mitt knä.

Förklaringen är dock tämligen simpel. Han hade vägrat sova sin långa lunchlur på balkongen tidigare under dagen, och hade när det här inträffade klockan tre bara sovit en fyrtio minuter fram till tio. Vid tio var vi på biblioteket och fick information om byggnad, böcker, bibliotekskort och lite annat. Sen fick vi fika på Öppna förskolan i samma hus. Därefter tog vi bussen hem och välkomnade Freds kusiner och min syster. Fred fick mat och skulle sedan sova på balkongen. Men det ville han alltså inte. Och det är klart, men sjutton vill sova när det finns kusiner på besök?! Så när han vid tretiden slocknade i knät var han trött efter att ha ätit mat och mellanmål, badat med yngsta kusinen i badkaret och busat en massa med moster. Så han kanske inte somnade egentligen, han kanske mer kollapsade av ren och skär utmattning. Hur som helst, mysigt var det att sitta med en snarkande bebis i famnen på det där sättet. Kanske kan det hända igen om ett år eller så.

fredag 6 mars 2009

Inte särskilt bokrea-ish

En bok. Det är allt jag köpt på bokrean i år. En kokbok. Rutiga kokboken för att vara mer exakt. Och jag köpte den på ICA. Det känns inte särskilt bokrea-ish. Jag skyller bristen på bokrea-fynd på att vi var sjuka när den drog igång.

En annan bok jag köpt nyligen, som dock inte var på rea är den här. Man kan ju hoppas att den ger lite svar och idéer.

Glad

Gårdagens Fred såg rätt ofta ut såhär:

Glad, dregglig, stående.

På bio

Igår var jag på bio med min kusin som bott här hos oss den här veckan. Fred och maken fick stanna hemma medan jag satt i biomörkret och åt popcorn och njöt. Vi såg Män som hatar kvinnor, det var alltså dags att se filmens Lisbeth Salander och se hur hon och Mikel Blomkvist motsvarade den bild jag hade av dem i mitt huvud efter att ha läst boken. Och de stod sig rätt bra faktiskt. I min värld var nog Lisbeth blond i och för sig, men det är sånt vi kallar detaljer.

Filmen var bra, jag tänker inte säga så mycket mer än så. För jag vet att i alla fall en av er (få själar) som läser här ska se filmen inom kort. Boken var bättre, men filmen var bra. Men så är det ju för det mesta. Antagligen för att man får bestämma själv i boken. Man får bestämma takt, man får bestämma hur det ser ut, och dessutom blir det ju så mycket mer detaljerat. En bok måste ju nästan komprimeras när den ska bli film, annars blir det väldigt långt.

En sak jag tänkte på när jag satt och kollade var att det är egentligen himla smidigt att jag har så kasst minne när det gäller böcker och filmer. Jag ser på film eller läser en bok, och sen kan jag ha glömt av att jag sett/läst den. Jag glömmer av handlingen, eller stora delar av den. Då kan man liksom återuppleva filmer och böcker, igår hade jag till exempel inte klart för mig hur det skulle sluta - trots att jag allltså läst boken. Maken tycker att denna egenskap är både irriterande, då det är svårt att diskutera film med mig (något som han gärna diskuterar) men kan också se det fina i att få uppleva en film som för första gången om och om igen.* Och om någon nu tycker att jag är kass för att jag är dålig på att komma ihåg, så vill jag bara föra till protokollet att jag är rätt grym på att komma ihåg låttexter.

* Ja, någon sorts gräns finns det ju för hur många gånger jag kan se en film och glömma av den. Dirty Dancing, Speed, Skönheten & Odjuret och Pretty Women bland annat kan jag typ utantill.

torsdag 5 mars 2009

Lite broccoli


Häromdagen hittade jag lite broccoli i kylskåpet. Nu är snart all förbrukad och jag kan köpa ny.

Två tegelhus

Jag har gått förbi två tegelhus några gånger under mina promenader nu. Husen ligger precis bredvid varandra, och de har verkligen gjort intryck på mig.

Första gången jag gick förbi dem var jag ensam (eller ja, Fred var med) och jag ville bara visa dem för någon, diskutera och fundera. Så nästa gång hade jag med mig L. Han blev lika fascinerad som jag. Jag förklarade att jag i alla fall tyckte det var ett enkelt val om jag var tvungen att välja vilket hus jag skulle vilja bo i. Det tyckte han med, men vi tyckte inte alls samma. Sen har jag gått där några gånger till, varje gång jag passerar triggas min fantasi och jag funderar över människorna som bor där. Jag blir alltid lika fascinerad, de är liksom varandras raka motsatser. Båda husen är byggda i tegel, men det är väl det enda som förenar dem.

Hus 1 är en riktigt pampig tegelvilla som måste kommit till någon gång under sena 80-talet eller så. Det har både stor maffig stenmur och en enorm svart järnlänk på staket. Vid ytterdörren vaktar två stora lejon. Likadana lejon sitter runt hörnet, vid köksingången, de är dock något mindre. Ute på tomten ligger dessutom ett stort och svart ankare. Hela huset är fullt av krusiduller och det finns gott om "ståndsmässiga" detaljer.
Hus 2 är en något mer oansenlig villa som antagligen inte blivit det minsta omskött sen det byggdes någon gång under 70-talet(?). Det är avskalat och helt rent från diverse utsmyckningar. Det som en gång varit ett staket av något slag är i dag bara några tegelpelare vid tomtgränsen.
Idag när jag gick förbi husen och äntligen hade kameran med mig var dessutom bilarna hemma på bägge uppfarterna (vilket gjorde att jag tvekade lite när jag skulle ta kort, men jag kunde inte låta bli). Även bilarna stämmer liksom överens med husen.

Jag undrar så vad man i respektive hus tycker om grannen och deras smak.

Och för den som inte förstod, så var det här blogginlägget som jag funderat på i ett halvår.

onsdag 4 mars 2009

Stiltje på bloggen

Som Lena så riktigt påpekar så är det stiltje på bloggen. Inte en vindpust på flera dagar. Men så är det, ibland stormar här och ibland är det helt lugnt. Alltså, det är en metafor, ibland bloggar jag flera gånger på en dag, ibland går det en vecka. Och lite dåligt samvete får jag allt när det är sådär lugnt. Efter influensa-historien gick luften ur på något vis. Både Fred och jag snorar en hel del fortfarande, men vi mår bra ändå. Däremot sysselsätter vi oss med andra saker än att blogga. Vi leker, går omkring i lägenheten, övar på att vinka, busar, gnäller/bär den som gnäller. Tja, som ni förstår så har man inte alltid tid att blogga helt enkelt.

Idag har vi varit i Allum en sväng. Fred behövde lite nya byxor och jag behövde shoppa lite. Himla bra kombination må jag säga. Kikade dessutom en del på skor både till mig och Fred. Till mig hittade jag ingenting. Till Fred hittade jag massor, men jag har ju ingen aning om vilken storlek det ska vara när det väl är dags för skor, så vi struntade i det.

Förresten så har jag ett blogginlägg på G. Jag har haft planer på det i ett halvår nu eller nåt. Men det krävde två bilder som jag inte har haft, men så idag så lyckades jag få tag på dem. Nu ska jag bara få tag på tid också. Snacka om att jag sätter press på mig nu förresten. Nåja, någon ska väl göra det också.