Nu har jag läst ut nästa ljudbok. Det blev Människa utan hund av Håkan Nesser. Den första boken av fyra om polisinspektör Gunnar Barbarotti. Det var inte så mycket deckare över den här deckaren, om ni förstår vad jag menar. Alltså inte så polisfokuserat. Istället kretsade handlingen väldigt mycket runt familjen där två familjemedlemmar försvinner nätterna efter varandra. Hur tacklar öviga famlijemedlemmar detta, vad pratar dom om och framförallt - vad tänker dom? För jösses vad det tänks mycket i den här boken. Det känns som om det är fler monologer tänkta i folks huvuden än vad det är samtal mellan människor. Men det är rätt skönt faktiskt. Boken var bra, tidvis väldigt bra och fängslande. Uppläsare var Nesser själv, mycket bra förutom att han också har problem med ordet grimas. Nu förekom det ordet bara en gång i den här boken, så det var ju faktiskt inte särskilt störande ändå. Nu är det dags för nästa Barbarottibok, En helt annan historia.
Bilden har jag lånat från adlibris.se.
2 kommentarer:
Fast jag gillade inte familjen det hela handlade om, tyckte dom var obehagliga på nåt sätt. Fast det kanske var det som var meningen... :)
Jo, det var ju en i allra högsta grad konstig familj. Det är det ju inget snack om.
Skicka en kommentar