Fred kryper inte än

Det här kanske är att förstöra allt ihop (lugnet jag har just nu menar jag), men oj vad mycket nöjdare en bebis är när den kan ta sig fram nästan överallt dit den vill. Nej, Fred kryper inte än, men han drar sig fram alldeles utmärkt på mage. Armarna jobbar till tusen, och ibland hjälper fötterna till också. Krypställningen har han hittat, men att man skulle kunna förflytta sig på något sätt på knän och händer, det tycker han verkar helt otroligt. Så han magar sig fram. Dessutom går han, mest med hjälp av någon vuxen, men också genom att hålla sig i bord, spisluckor och kökslådor. Eller ja, går är väl att ta i, men han förflyttar sig.

Häromdagen var han till och med så stursk så att han tyckte sig beredd att gå själv, utan att hålla i någon eller något. Skötbordet, och de spännande grejerna som ligger på hyllan där var lite för långt bort för att han skulle kunna ta sig dit från den position han hade vid badkaret. Vad annat kan man då göra än att försöka ta sig dit genom att gå?! Tja, det lyckades inte. Han stöp i backen på första steget. Men det är ju skönt att se att viljan finns där.