Lunchlådelotteri

Idag drog jag vinstlott i frysskåpets lunchlådelotteri. Något med ris kunde jag konstatera när jag öppnade lådan. Jo, det blir väl bra tänkte jag och slängde in den i micron. Och vad gömde sig under riset då om inte en fläskfilégryta med kantareller. Det gjorde den här dagen lite bättre helt klart! Något annat som gjort att dagen klassas som "bra" är att Fred är tillbaks. Alltså den Fred som vi brukar ha här hemma, i stort sett feberfri och relativt pigg och glad. Väldigt skönt.

Usch och fy

Dessvärre blev det inte någon jättebra nattsömn för Fred. Det var jobbigt med snuva, feber och annat förkylningsbös. Usch och fy. Febern håller i alltjämt och det är en lite ynklig, frågande och gnällig Fred som huserar här hemma idag. Jaja, matlusten finns kvar i alla fall. Det är ju skönt att han brås på mig i det avseendet och inte på sin far.

Dagen spenderar vi genom att försöka hålla Fred på någorlunda gott humör, zappa mellan skidsprinten och Rapports rapportering om Förlovningen.

Det blir alltid värre framåt natten

Han har så rätt Björn Skift, speciellt när man är sjuk. Vi dras med feber jag och Fred. Han är panodilad och nattad och sover just nu gott (hoppas jag). Jag sitter och väntar på att klockan ska bli åtta så att jag kan ta nästa dos panodil och sen gå och lägga mig. Undertiden kurerar jag mig med blåbärspaj. Det är mycket C-vitamin i blåbär, så det kan ju liksom inte bli annat än rätt.

Dementi

Det är nog dags för en dementi. Det var ingen förkylning, och heller ingen mansförkylning, efter överläggningar här hemma har vi nu kommit fram till att det är någon form av influensa. En inte särskilt trevlig sådan. Fred har börjat hosta nu så nu är det väl hans tur. L är snart ute på andra sidan och jag är mitt upp i det. Underbart!

Däremot vill jag få fört till protokollet att jag hittills tacklar influensan bättre än L. Bara så ni vet.

En vanlig förkylning

Jag tror minsann att den där mansförkylningen gått och blivit en vanlig förkylning. Tja, återstår att se om den drabbar kvinnan i hushållet (moi) lika hårt som den drabbade mannen. Hittills snackar vi halsont, lite hosta, frusenhet och lite allmänt ont i kroppen. Jaja, det är väl bara till att hoppas på att Fred sover bra i natt så att jag också får en chans att göra det.

En glasbit?

"Vad har han nu fått in i munnen?! En glasbit?" det var tanken som for genom huvudet först när han stoppat in mitt finger i sin mun. Men sen kom jag på det, Freds första tand har kikat upp!

Kalasbyxor

Idag är det fredag konstaterade Fred för ett tag sedan och krävde att få på sig kalasbyxor. För när annars ska man ha på kalasbyxor om inte på en fredag? Jo det är klart, när det är kalas, men fredag är ju ruskigt nära kalas egentligen.


Kalasbyxorna är dock lite stora, de går upp till armhålorna. Bara bra tyckte Fred - då slipper man frysa om magen! Bara bra tyckte jag också - då kan man använda dem som kombinerad kalasbyxa/tvångströja.

Det kan nämligen behövas i nuläget. ALLT ska pillas på och undersökas. Arbetsordningen är: ta det, kolla på det och in i munnen!

Men ni behöver inte oroa er. Det var en väldigt kort stund jag fängslade mitt barn på detta vis.

Nu kommer han stapplande igen

Oj då, nu kommer han stapplande igen och förklarar att en varm smörgås skulle nog vara gott. Och lite saft minsann. Jaja, det är väl bara till att vårda på antar jag. Så småningom blir han väl frisk. Mot köket och smörgåsgrillen bär det av med andra ord.

Helt ensam är jag

Sitter i soffan, stickar och kollar längd-VM samtidigt, helt ensam är jag. Hälften av den manliga delen av familjen ligger på balkongen och sover, andra halvan ligger i sängen och sover. Maken är hemma och är sjuk idag. Eller han är nog faktiskt mer än sjuk. Han är RIKTIGT sjuk. Mansförkylning tror jag det kallas. Han kom upp i morse, lallade in i köket där jag och Fred höll på att göra puréer att frysa in, och sa "Det har varit ett nöje att känna er". Sen fick han i sig lite yoghurt med blåbär och lallade sedan tillbaks till sängen igen.

Just det ja, kusinens mor (dvs min syster) låter meddela att han visste faktiskt vad bilderna på tvål, kyrka och kam föreställde. Och det var det många andra barn som inte visste enligt talpedagogen. Jag tror hon skämdes lite för det där med strykjärnet...

Strykjärn

Fred är oerhört intresserad av vårt strykjärn. Jag tror att det beror på att det puffar och pyser så roligt. I detta nu står han i plastlådan* nedanför strykbrädan (utom räckhåll för sladden till strykjärnet såklart) och ropar och skriker åt det. När jag står och stryker och det ångar bra sitter han nedanför på golvet och tjoar och tjimmar. Jaja, det bådar ju gott inför framtiden. Om inte annat så kommer han ju att veta vad ett strykjärn är. Det visste inte hans kusin när han var yngre. Kusinen skulle till talpedagog för att lära sig säga R lite bättre. Talpedagogen visade olika bilder och kusinen skulle säga vad det var han såg. Han var jätteduktig och rabblade ord, så kommer bilden med strykjärnet och kusinen har ingen aning om vad det är han tittar på. Han kollar på sin mamma och hon säger vad det är, och förklarar sedan för talpedagogen, att strykjärn det använder dom inte särskilt ofta hemma. Då är det ju faktiskt inte så lätt att veta vad ett strykjärn är...

*Jo, den används rätt flitigt nuförtiden.

Bilden har jag lånat från Perstorp Ättika.

Förhörd på pizzanumren

Idag orkade vi inte laga mat här hemma. Alltså frångick vi vårt tidigare beslut och ringde till pizzerian.

- ...lotts pizzeria*
-Hej, jag skulle vilja beställa en Orientale...
- Var det bra så?
- ...utan lök.
- Var det bra så?
- Nej, jag skulle vilja ha en Deniro också.
- Vilket nummer är det?
- Hmm, 61.
- Nej det är det inte! Det är 63!
- Öh, jaha... då har jag nog en gammal broschyr.
- Ja. Var det bra så?
- Ja tack, sen var det bra så.
- 15 minuter.
*klick*

Förhörd på pizzanumren av pizzabagarn, och jag hade fel. Oj oj oj. Han var dessutom lite uppretad över att jag svarade fel. Pizzorna var dock helt OK den här gången, så vi är lite inne på att se mellan fingrarna med det där tidigare beslutet.

* Varför börjar de alltid prata innan luren är vid munnen?

Lite om att jag stickar

Jag har ju skrivit lite om att jag stickar. Så vad stickar jag då? Jo, jag började på en tröja när jag var på stickskola i julas. Storleken på tröjan är densamma som Fred använder nu, så det är lite bråttom med den. Det vore för tråkigt om tröjan var förliten när den var färdig. Jag har kommit ungefär halvvägs, men tror att jag ska vara färdig hyfsat snart, om jag bara stickar på lite. Och det är det jag gör nu på kvällarna i soffan. Tur att stickningen är liten och smidig, så att man kan sitta i soffan. Skulle vara jobbigt om det vore så här:

På bilden stickar man tydligen en matta. Jag fick nys om det hela via bloggen Hello Tiger. Det är företaget FLOCKS som även gör sittpuffar i storstickning. Rätt coolt.

Himla mysigt

Fred ligger på balkongen och sover. Jag sitter i soffan och stickar, lyssnar på På minuten och skrattar så jag får ont i magen. Himla mysigt tycker jag i alla fall, jag hoppas att Fred tycker det samma. Sen är jag i och för sig förkyld också, Fred har smittat mig. Han är frisk nu, men jag är snörvlig och har halsont. Men det är ju sånt som går över.

Kommande storfilm

Linda K gör mig uppmärksam på en kommande storfilm. Kommer säkert att slå såväl Titanic som andra storfilmer i publik och pengaomsättning. Eller så blir det helt i stil med den bästa i genren. Intressant, det ska det onekligen bli.

Läsa och göra annat samtidigt

Nu har jag läst ut en till bok. Eller ja, lyssnat ut en kanske man ska säga. Jag fortsätter med ljudböckerna. Då kan jag läsa och göra annat samtidigt, som att promenera, sticka eller diska. Himla bra helt enkelt. Boken jag läst nu är Åsa Larssons senaste, Till dess din vrede upphör. Uppläsare är Katarina Ewerlöf, och hon är riktigt bra. Dels så vet hon hur man säger "grimas", och sen har hon precis rätt inlevelse i boken. När det är skådespelare som läser så tenderar de att spela upp boken, som en liten enmansteater. Det vill säga de varierar sina röster och läser med inlevelse. Ibland kan det bli helt fel, men med Ewerlöf blir det snarare helt rätt. Själva historien var även den bra, även om jag blev lite besviken på slutet då jag tyckte att Larsson inte ger oss hela storyn. En kropp blir liksom aldrig funnen, säkerligen väldigt realistiskt, men ändå lite snopet. Man är ju van vid att få allt utrett i deckare.

Nu tror jag jag ska ge mig på lite Barbarotti-böcker.

Han traskar framåt

Vi har visat Fred hur man går. Alltså genom att hålla i hans händer och han traskar framåt. Det är jätteroligt! Tycker han. Vi tycker inte att det är så roligt längre. Man får liksom lite ont i ryggen av att gå sådär böjd. Dessutom får man inte så mycket gjort när ens händer sitter fast i två mycket mindre händer*. Jaja, alla säger ju att den här tiden, alltså när de är små, går så fort så vi får väl tillbaks våra händer tids nog.

I övrigt? Fred är förkyld. Vi tror även att tänderna till sist är på G. Igår blev det också klart att Fred ratar avocado som mellanmål. Usch och fy vad det inte var gott. Istället kokade vi och mixade en liten pure på äpple, blåbär och hallon. Det var gott!

* Detta blogginlägg är alltså skrivet med fötterna. I enlighet(?) med Darwins lära har jag utvecklats och förfinats i och med mina förändrade levnadsvillkor.

Charles Darwin

Idag skulle tydligen Charles Darwin fyllt 200 år, om han fortfarande hade varit i livet vill säga. Dessutom är det 150 år sedan boken Om arternas uppkomst publicerades, en tämligen revolutionerande bok får man väl ändå säga. Nu är ju Darwin död, men det hindrar inte att man firar hans födelsedag. SR firar både födelsedag och bokjubileum med att köra Tema Darwin. Igår råkade jag ha på radion just som Vetandets Värld sände ett kort (~15 min) program om Darwins privatliv och familjen Darwin. Det var väldigt intressant och roligt att lyssna på faktiskt. Bland annat hade tydligen Darwin och hans fru Emma tanken att det viktigaste för deras barn var att de skulle vara lyckliga. Därför fick barnen göra i princip vad de ville, något som var tämligen ovanligt under den aktuella tiden. Dessutom får man höra om hur Darwin studerade levande varelser omkring honom, alltså då även Emma och barnen. Har du lite tid över, lyssna på programmet!

Jag och Fred ska fira Charles födelsedag med att åka och fika med några forna BHS-kursare. Ska bli väldigt trevligt.

Bilden har jag lånat från The Quote Blog.

Provsitta och fråga

Sitter och försöker få grepp om den djungel som det här med bilbarnstolar är. Fred har ett babyskydd nu som vi har hyrt på Barnvagnscentralen i Borås och det ska lämnas tillbaks om en månad, därmed är det hög tid att köpa nästa stol. Men jösses vad mycket det finns att välja på. Och givetvis vill man ju ha den som är bäst och säkrast, men hur sjutton vet man vilken det är? Försöker kolla tester och omdömen. I nuläget är jag inställd på antingen Maxi Cosi Mobi eller BeSafe Izi Kid x2. Fast egentligen har jag ingen koll känns det som, varför inte likagärna en Britax Hiway? Vi får ta oss en sväng till lite återförsäljare och provsitta och fråga lite skulle jag tro.

Bilden kommer från www.ntf.se.

En tom lokal

På vårt torg finns förresten en tom lokal. När vi flyttade hit för sisådär fyra-fem år sedan öppnade en lite matvarubutik där. Han som hade affären var väldigt trevlig, och även om sortimentet inte var det allra bredaste så var det ändå lite trevligt att ha en affär så nära. För ett år sedan ungeför kom det besked om att affärsinnehavaren höll på att kämpa för att få ha lokalen kvar. Kommunen ville åt lokalen för att öppna en vårdcentral där istället. Naturligtvis förlorade affärinnehavaren tvisten, blev uppsagt och affären försvann i mars förra året. Samtidigt fick vi information om att en vårdcentral skulle öppna efter sommaren. Det gjorde väl inte jättemycket för vår del att affären försvann, det finns fler små butiker i området, och en vårdcentral är väl inte illa det heller. Men ingenting hände liksom. Lokalen stod ständigt öde och tom, och vi funderade lite över om man inte behövde renovera eller nåt om nu en vårdcentral skulle öppna där. Sommarn kom och gick och lokalen var fortfarande tom. Sen i höstas någongång läste vi om vårdcetraler och kaos i Göteborgs-Posten. Där stod något om en vårdcentral man haft planer för men som inte blivit av. Vi kom fram till att det måste vara den här på vårt torg. Så lokalen har stått tom. Men så häromveckan var där lite liv och rörelse, och får några dagar sedan kom det upp en skylt. Inom kort ska en cykel-, moped- och gymredskapsreparatör öppna i lokalen. Minsann. Repair shop heter företaget. Kanske inte en ställe man springer in och köper en liter mjölk på för att man glömt köpa, men om jag hade en cykel, moppe eller något gymredskap så hade jag ju kunnat lämna in det där. Nära och bra.

Barnvagnsskadad

Jag är nog lite lätt barnvagnsskadad så här efter ett halvår. Skulle iväg och hämta ut ett paket och handla lite nödvändigheter på kvällen igår. Fred var hemma med pappa så jag var ensam. När jag kommer ner och ska gå över vårt torg så inser jag försent att jag har tagit den längsta vägen över torget eftersom det är därborta barnvagnsbacken finns, i övrigt är det bara trappor. Nu var det inte någon jätteomväg jag gick, men det blev så tydligt för mig hur van jag är att gå med vagn nu för tiden. Det är lite som det där när man inser att man står och rullar kundvagnen inne på ICA fram och tillbaks, fram och tillbaks.

Ljudböcker är ju himla käckt

Nu har jag, trots allt, nästan läst en hel bok. Och det är inte New York-triologin. Jag kom på att det här med ljudböcker är ju himla käckt. Speciellt när man är ute och går. Så nu har jag snart lyssnat färdigt på Helene Turstens Det lömska nätet. Det är Magdalena In de Betou som är uppläsare, och hon är helt OK. Fast jag stör mig på hennes sätt att säga grimas och grimasera. Nu är det inte jättevanliga ord, men de dyker upp emellanåt, och jag brukar säga grimash typ, medan Magdalena verkligen säger grimas, utan sh-ljud på slutet. Väldigt konstigt tycker jag och antar att det är något stockholmspåhitt.

Boken utspelar ju sig i Göteborg, och det blir lite skumt emellanåt när man är ute och går och de i boken befinner sig i just de trakterna också. När jag var på ICA häromdagen och handlade lyssnade jag såklart på boken, och då beskriver dom var en av personerna i boken arbetar och vad hon gör där, och hpn råkar då arbeta i en bokaffär i just det köpcentrum jag befinner mig.

Jag har fortfarande en liten stund kvar att lyssna på, så omdömet kanske ändras, men hittills är det helt klart en läsvärd bok.

Fullt ös och väldigt roligt

Igår hade vi besök här hemma. Fem kompisar till Fred och fem kompisar till mig var här. Freds kompisar råkar nämligen vara barn till mina kompisar, eller om det är mina kompisar som är mammor till Freds kompisar, det är lite oklart det där. Lite av en hönan-ägget-situation skulle man kunna säga. Hur som helst var det fullt ös och väldigt roligt. Barnen lekte på golvet, eller klängde på respektive mamma, och vi mammor fikade och pratade. Helt som vanligt, och som det ska vara, med andra ord.

Det känns oerhört värdefullt att ha dessa människor att umgås med. Folk som är i precis samma fas som mig i livet, och som man kan prata massa bebisprat med utan att de blir trötta på att lyssna. Görkäckt. Dessutom är det spännande att se vilka framsteg barnen gör. Några är på väg att börja krypa, andra är mer intresserade av att stå och gå. Skönt att verkligen få bevis på att alla barn är olika och utvecklas i sin egen takt.

Däremot var det nära att vi inte hade något att bjuda på, för när vi skulle baka smulpaj tidigare under dagen norpade Fred åt sig margarinet och försökte få ner det i sin låda. Men jag insåg vad hans plan var och kunde sätta stopp för den. Så det blev smulpaj trots allt.

Här var tydligen förhållandena helt perfekta

Jag förvarar Fredx gamla avlagda kläder i platslådor, en låda för respektive storlek han vuxit ut (idén kommer från min eminenta storasyster). Hittills har vi fyllt två lådor. En med 56-kläder och en med 62-kläder. Nu är det dags för 68-kläder. Eftersom kläderna blir större för varje storlek (det är helt naturligt och ska vara så) och dessutom fler så köpte jag en större plastlåda för 68-kläderna. Jag har inte börjat fylla den än, och härom dagen när Fred var lite kinkig så satte jag honom i lådan. Inte som straff, utan mer i ett försök att se om det kunde roa honom lite. Och se det kunde det. Han blev tyst, och jag grejade lite med att röja i min lilla syhörna. När jag vänder mig om igen och kollar på Fred så sitter han inte i lådan längre, han har ställt sig upp. Nog för att han försökt ställa sig upp genom att dra i bordsben eller människoben ett litet tag, men jag har trott att han är för klen. Men här var tydligen förhållandena helt perfekta. Kanten att hålla i var lagom högt upp, och den var lätt att hålla fast i. Det var lätt att ta spjärn med fötterna för när man gled så hamnade de snabbt mot en av lådans kanter. Bilderna nedan är dock inte från det första tillfället när han ställde sig upp, då fanns inte kameran i närheten. Men man är väl inte dummare än att man utnyttjar lådan vid fler tillfällen när Fred ska hållas på gott humör.

Den uppmärksamme ser att här har vi tagit till två knep - lådan och nakenfis. För som vi alla vet, får man bara vara naken så känns allt lite lättare. Tänk er då att få vara naken i en plastlåda - kommentarer är överflödiga.

Mattinsamlare och benkramare

Om någon skulle behöva en kombinerad mattinsamlare och benkramare så vet jag var det finns en att hyra. Jag tror inte hyran är så hög, så länge det inte är päron så går det nog bra med lite vad som helst som betalning.