Det känns oerhört värdefullt att ha dessa människor att umgås med. Folk som är i precis samma fas som mig i livet, och som man kan prata massa bebisprat med utan att de blir trötta på att lyssna. Görkäckt. Dessutom är det spännande att se vilka framsteg barnen gör. Några är på väg att börja krypa, andra är mer intresserade av att stå och gå. Skönt att verkligen få bevis på att alla barn är olika och utvecklas i sin egen takt.
Däremot var det nära att vi inte hade något att bjuda på, för när vi skulle baka smulpaj tidigare under dagen norpade Fred åt sig margarinet och försökte få ner det i sin låda. Men jag insåg vad hans plan var och kunde sätta stopp för den. Så det blev smulpaj trots allt.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar