Jag borde egentligen gå och lägga mig och sova. Varje minut jag är uppe är liksom en minut av förlorad sömn. Fred sover sen en timme, och han bryr sig ju inte om att jag satt uppe längre än honom. Men det går inte att komma ifrån att det är skönt att sitta här utan att känna pressen av att han kan vakna när som helst. För som tidigast så vaknar han vid ett. Men har jag tur så drar han ut på det lite längre än så. Men det är ändå inte den där stressen som jag kan känna på dagen när han sover: nu måste jag få gjort så mycket som möjligt för han kan vakna när som helst.Äsch, jag ska se om jag kan få ut maken hit till soffan istället (han sitter vid sin dator - surprise!) så kan vi se sista avsnittet av Scrubs säsong sex på dvd. Sova kan man göra en annan dag.
Även denna bild har jag lånat av aftonbladet.se.
Update: Pärsk, det gick inte. Jaja, jag får väl gå och lägga mig då då. Det är väl egentligen lika bra det... fast inte lika roligt är klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar