Lördagens eftermiddag och kväll spenderade jag hos min lillasyster. Då jag fått reda på att hon skulle vara ensam hemma den tiden tänkte jag att det kunde utnyttjas på något bra sätt. Så jag bjöd helt sonika in mig själv. Bästa idén jag fått på länge måste jag säga. Det är fint att få umgås på tumanhand ibland, utan män och barn. Vi promenerade, pratade, pärlade och hade det allmänt gott. Så himla väl spenderad tid.
Under den 50 minuter långa hemfärden genom sena kvällen lyssnade jag på en dokumentär på P1 som handlade om rasism i allmänhet och Sveriges lucia 2012 i synnerhet. Svart lucia heter programmet och här kan man lyssna på det. Skrämmande lyssning, tänk att en sån sak som att en lucia råkar vara född i Indien får folk att bli så arga. Något annat som (återigen) blev väldigt tydligt för mig när jag lyssnade, var hur stor önskan att bli omtyckt, eller att vara en i gruppen, är. En av de SD-väljare som skrev hemska saker om 2012 års luciaprogram på SVT medger ett år efter, när radioprogrammet spelades in, att hon liksom drogs med i de andras kommentatorernas upphetsning på sajten. Ständigt denna önskan att passa in, tänk att den finns överallt. Programmet gjorde mig faktiskt riktigt ledsen och besviken, vad är det för fel på folk? Men trots att jag inte blev direkt glad av programmet så är jag glad att jag fick höra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar