I affären

Släpper man Vera lös i en klädaffär kan hon roa du länge. Massor att undersöka, massor av ställen att gömma sig på. Roligast tycker hon det blir det när man kommer och letar efter henne. Då skrattar hon högt och försöker dra vidare till nästa gömställe. Men så länge man går ner i golvnivå så är det rätt lätt att se henne.

Att komma ihåg och att glömma

I morse när jag hällt i en deciliter mjölk i muffinssmeten tänkte jag: Här är ju dumt att ställa mjölkpaketen, det kan bli lätt att glömma av den, jag får helt enkelt se till att komma ihåg den så att den inte blir stående framme.

Nu, sisådär 12 timmar efter den tanken kom jag ihåg den.

Varför gör man sådär? När jag ändå tänkte att det var ett dumt ställe att ställa mjölkpaketen på - varför ställer jag den där ändå? Knasigt.

Anledningen till att jag inte ställde in paketen på en gång? Jag vågade inte lämna mina två assistenter ensamma med en bunke smet och en kladdig elvisp den korta stund det tar att gå tvärs över köket till kylskåpet.

Sysselsatta barn

Äntligen har vårbruket dragit igång igen. Nu händer det grejer på åkrarna, och barnen är mer än nöjda med att stå och titta på när grannen plöjer.

Valborg idag

Det är inget vi firar något speciellt. Men att det är fint vårväder så att man kan leka ute i bara tröjan tänker vi minsann fira med en fika ute i solen sen.

Större och större, fast rätt liten ändå ibland

Emellanåt slår det mig hur stor Fred har blivit. Vi för resonerande samtal. Diskuterar tillsammans, forskar tillsammans. Och han berättar saker för mig. Igår förklarade han att det är fiskar som håller flodhästarna rena. Dom äter upp smuts på flodhästarna och borstar dem rena med stjärtfenan. Där ser man.

Och ja, vi bråkar tillsammans också, fast på motsatta sidor. Och då är han inte så stor eller resonerande. Mest liten och trilskande. Men det är ju så det är när man än snart fyra. Ibland är man väldigt stor och ibland väldigt liten.

En framtidsutsikt

Vi stod i köket igår jag och L. Pratade. Runt oss springer Vera. Pillar lite här, grejar lite där. Klättrar, röjer och bökar runt.

- Hon kommer bli en sån gangster, säger Linus helt plötsligt.

Och ja, det kommer hon antagligen. För med gangster menar han en unge med stark vilja och en hel del hyss i kroppen. Vi kom dock fram till att det var bättre att bli en gangster än ett tyst litet foglig och blyg barn. 

Blivande gangster (låt er inte luras av hennes oskyldiga uppsyn - jag vet att det var hon som åt upp blomjorden): 

Dagens lista

Och frukosten är som synes redan avklarat, nu går vi på pärlorna.

En ny värld

En ny värld har öppnat sig, och den är väldigt rolig.

Vaken i ett sömnigt hus

När påskafton varit full av bus och lek med kusinerna kan det mycket väl hända att man somnar en stund i sin koja på påskdagen.

Faktum är att hela min familj sover för tillfället. Jag funderar på att ta hand om disken, sy eller läsa min bok. Jag tror att jag väljer det sista.

Det är ju inte utan att man undrar...

...om tjejen har rent mjöl i påsen. Jag menar gummistövlar inne - nåt lurt måste ju vara på gång.

En fin dag

Förutom att jag antagligen vred till ryggen när jag grejade med veden igår så var det en fin dag igår. Soligt, varmt (om man höll sig i lä), brödbak, vedfixning, middagsbesök, kvällsfikabesök och dagen avslutades med att det slogs upp ett hål i källargolvet för att undersöka vattenläget. Där hittade vi en del vatten, men också två fälgkors, fyra registreringsplåtar och lite delar till en spis.

Man kan tydligen använda lite allt möjligt som fylle när man gjuter...

Att vara närvarande i nuet

Ibland måste man sätta sig ner och verkligen känna in omgivningen. Fokusera på stenens utformning och känsla. Sen kan man kasta den i vattnet. Om man nu lyckas träffa havet vill säga.

Också en form av fredagsmys

Är det fejk så är det

- Mamma, mina kompisar vill också gå ut.
- Ja, det får dom såklart.
- Dom har redan tagit på sig sina överdragsbyxor.
- Jaha, har dom också överdragsbyxor?
- Ja, låtsasöverdragsbyxor.

Givetvis har låtsaskompisar låtsasöverdragsbyxor - vad skulle de annars ha?

Frisyrbråk

Jag sätter upp tofsar i Veras hår, hon tar ur den ena. Jag sätter upp den, hon tar ur den, jag sätter upp den, hon tar ur den. Jag sätter upp den och lyckas distrahera henne direkt efter så att hon glömmer av att hon har tofsar. Hon leker en stund. Hon kommer på att hon har tofsar och tar ur den ena. Jag sätter upp den och distraherar... Sen fortsätter det så. Just nu är hon distraherad och tofsarna är kvar, eller nej, där åkte en ur. Vi fortsätter väl då.

En fantastisk sak med våren

Det här önskar jag skulle funka lika bra året om. Nu gör det ju inte det, så då får man passa på den tid det faktiskt går. Ute-torkat är bäst.

Olikheter

Det är läggdags sedan länge, för mig och definitivt för Fred. Han sover fock redan sen två timmar. Jag ska se om jag kan sova ikapp honom alldeles strax.

Ikväll när jag bytte om till nattkläder insåg jag hur olika vi är när det kommer till sovvanor - jag och Fred alltså. Han vägrar till exempel ha täcke på sig. Det har han alltid gjort. Jag kan inte sova om jag inte har någonting på mig. Till och med de varmaste och mest kvava sommarnätterna måste jag ha något som täcker kroppen. Som liksom omfamnar och innesluter mig.

En annan stor skillnad kommer till fötterna. Fred har på senare tid börjat sova med sockor, helt efter eget beslut. Det är tydligen skönt. Det måste vara riktigt rejält kallt för att jag ens ska tänka tanken att sova med sockor. Har jag sockor på mig känner jag mig alldeles för instängd och varm. Det som är lite lustigt med Freds sock-vanor är att han under dagtid ofta tar av sig sockorna och går barfota eftersom det är mycket skönare (också raka motsatsen mot mig). Konstig kille det där.

Det är inte utan att man längtar lite nu

Hit till exempel. Eller hit. Eller hit för den delen, fast då inte till hemresan, utan till utresan (vart den nu kommer gå).

Ägg är gott

Speciellt kokt ägg som man mosat ihop med lite smör. Görgott till frukost, hälsar Vera.

Fåglarna i häcken

"Titta pappa, där är två pilfinkar därute" var meningen som inledde dagens fågelsession här hemma. Efter ett tag såg Fred faktiskt tre pilfinkar, och därefter identifierades också en koltrast, och en mängd grönfinkar, och några gråsparvar.

Titta på fåglar är roligt, speciellt när man kan bläddra i fågelboken samtidigt. Vera bryr sig inte så mycket om boken, men älskar att stå vid fönstret och titta på fåglarna.

Så här ser det ut utanför vårt köksfönster:

I hagtornshäcken finns mat till fåglarna - där kan dom gömma sig bra när de äter. I år har jag dock varit dålig på att fylla på med mat. Därför är det långt ifrån lika mycket fåglar där den här vinterna som det varit de tidigare två. För visst är det lustigt, trots att det är dom tre andra familjemedlemmarna som tycker att det är roligast att titta på fåglar, så är det bara jag som ser till att det finns mat till våra gäster.

Vi rustar för en pusselkväll

L har tömt sina föräldrars leksaksförvaringsskrubb på pussel. Nu blir det lite nya (gamla) utmaningar för den unge herrn därhemma.

På jobbet, telefonen på skrivbordet surrar till

- Katharina.
- ...Hej, det är Fred.
- Hej Fred.
- Hej.
- Vad gör du?
- Jag pusslar massa pussel.
- Jaha, vad roligt. Går det bra då?
- Ja, fast några pussel har inte alla bitar.
- Nähä, det var ju inte så bra. Gör du något mer då?
- Nä, jag bara pusslar.
- Okej.
- För det är så rrrrrrrrrrrroligt att pussla...förstår du väl?
- Ja, det är klart. Det förstår jag väl.
- Vad ville du då?
- Jag ville bara pussla.
- Ja, men jag menar varför ringde du till mig?
- ...Att...när kommer du hem?
- Vid halv fem.
- Jaha. Pappa har gjort en liten växt med taggar på.
- Har pappa gjort det?
- Ja, du skulle komma hit till oss så kunde du se den.
- Ja, det får jag titta på när jag kommer hem. Jag kommer ju vid halv fem.
- Just det. Då kommer du ju hem.
- Ja, men nu måste jag jobba lite mer. Så vi får säga hej då.
- Men, först ska jag bara pussla färdigt dom här två pusslen.
- Det får du göra, men inte när vi pratar i telefon. Vi får säga hej då nu så att jag kan jobba lite mer nu.
- Okej.
- Hej då Fred.
- Hej då.

Nu blommar det!

Kommer ni ihåg mina orkidéer som i princip var döda. Nu blommar de minsann! Eller ja, tre av fem blommar, en har redan blommat över (fast det kommer redan nya knoppar) och en är fortfarande bara i knoppstadiet.

WhatsApp*-konversation

Från L: Vera låter som Darth Vader...
Från K: Är det bra eller dåligt?
Från L: Så länge hon inte blir galaxens fiende nummer ett, och börjar konstruera en dödsstjärna för att utplåna hela planeter, så är hon nog bara på väg att bli förkyld. Annars ligger vi pyrt till.
Från K: Så det är dåligt alltså? Jag tycker vi hoppas på att hon är på väg att bli förkyld förövrigt.

* http://www.whatsapp.com/

Större barn fastnar lättare

I takt med att man växer blir saker och ting mindre. Eller nej, det blir de ju inte, men de upplevs som mindre. Helt plötsligt slår man huvudet i bordskanter. Eller fastnar i skåp som man tidigare kunde krypa in i hur lätt som helst. Två gånger fastnade hon tydligen här igår:

Eftersom pappan prioriterar att ta kort på den som sitter fast istället för att rädda henne antar jag att det inte var så traumatiskt.

En iakttagelse

Det har börjat gå åt mer havregryn till gröt än till chokladbollar här hemma på senare tid. Det är bra. Snart är påsen slut och det är dags att köpa en ny. Insåg just att en stor del av havregrynen går nog också åt till brödbak, minst en deciliter i varje deg oavsett brödtyp. Men väldigt lite av nuvarande påse har i alla fall gått åt till chokladbollar, och jag vidhåller att det är bra (bloggnamnet till trots).

Hon har listat ut nåt

Om man står på lådan når man längre.

Vår spis

I vårt hus finns en spis. Det är bra, för då kan man laga mat. Vad som är mindre bra är att vreden till plattorna, eller om det är själva plattorna, sitter inte som på en standardspis. Detta leder emellanåt till att jag sätter på fel platta, dvs en helt annan platta än den jag tänkt sätta på. Det är inte bra. Jag försöker ändå tänka på det, men det lyckas ändå inte alltid. När man sätter på plattor går man på vana har jag märkt. Idag till exempel. Jag skulle sätta på den mellanstora plattan, den är längst fram till höger på vår spis (där det enligt min tanke om standardspis brukar vara en liten platta). Och vad händer? Jo, jag sätter givetvis på den lilla plattan innanför (den som alltså finns på den position där mellanplattan "brukar" finnas). Resultat:

Väldigt irriterande. Några olika lösningar på problemet:
1. Sluta ställa massa saker på spisen!
2. Lära mig vreden.
3. Se till att verkligen tänka varje gång jag sätter på en platta.
4. Köpa ny spishäll.

Alternativ 4 känns ju rätt onödigt, hällen fungerar ju. Sen att den, enligt mig, är feldisponerad är ju en annan sak. Jag antar att jag får satsa på en kombination av 1, 2 och 3.

Fredagskväll

Fredagskväll och vi discobowlar, som på den gamla goda tiden. Jag är kass som vanligt, men vad gör väl det. Dessutom, eftersom bowlingen plus restaurangbesök är en present till L som nyss fyllt år, är det ju bäst att han får vinna.

En ganska vanlig lördag med ovanligt inslag

Fred pusslar (just nu det stora Bamsepusslet med 125 bitar), Linus felsöker (idag är det vattenpumpen som slutat fungera), jag bakar (två sorters bröd, två tigerkakor och en chokladkaka) och Vera sover ute i vagnen.

Snart ska vi få gå på fint ettårskalas. Och det är väl det som inte är så vanligt. Jag menar ettårskalas är man ju inte på så ofta.

Soliga vinterdagar

När man får såna här bilder skickade till sig när man är på jobbet får man en lite lätt längtan ut.

Fortsatta yoganätter

Även natten till tisdag den här veckan blev en yoganatt. I alla fall enligt dottern som tvunget skulle stå i hundens position mellan 04:10 och 04:45 i natt. Ja, hon stod inte så hela den tiden, hon blandade det med att kränga runt en del också, och babbla lite. Men hunden återkom hela tiden. Tänk så skönt det blir när hon inser att man ska sova på natten, och då hela natten. Men det lär väl dröja ett tag till dess kanske.

Gårdagens dumhet

En styck ryttare och häst som var ute och red på vår 70-väg i mörker utan reflexer. Korkat om ni frågar mig.

Helgens kökstjänst

Jag insåg igår när kvällen kom att jag i stort sett inte lämnat köket på hela dagen. Och när jag då lämnat köket så var det för att fylla tvättmaskinen, tömma tvättmaskinen, ta hand om torr tvätt eller städa lite på övervåningen. Och så gick vi en promenad också. Planen var från början en långpromenad, men den reducerades till ungefär 1/5 av sträckan när vi väl kom iväg. Så kan det var ibland.

Nåväl, i köket fick jag i alla fall bakat tre olika sorters bröd, fixat lunch och mellanmål, lagat middag och stökat ner en massa, som sedan skulle städas upp. Det blev en rätt bra dag igår också med andra ord (fast jag var rätt trött i benen när kvällen väl kom).

Jag kanske skulle ta och äta en apelsin utifall att

Självsprickor på händerna. Munsår i mungipan. Skörbjugg eller bara vintern?

Efter bak: Provsmak

Japp, det blir godkänt.

Söndagmorgon hemma hos oss

Jag förbereder degar till två sorters bröd.

Vid köksbordet råder pusselstund.

Helgen hittills har varit finfin. Vera är feberfri, diskmaskinen är lagad (L improviserade fram något smart), igår hade vi bästa grannarna över på lunch, vi har sett färdigt på Bron, jag har tvättat en himla massa och har dessutom hunnit börja städa upp i det totalkaos som varit i klädkammaren en längre tid.

Jag har många planer inför dagen som kommer, men får jag gjort hälften får jag nog vara nöjd.

Det där med diskmaskinen

Felsökningen avbröts igår. Först gick jag och la mig, jag vet ju hur L blir när han kommer igång med ett problem. Det måste lösas nu! Inga halvmesyrer. Fast tydligen gäller det mest digitala problem, för han gick också och la sig innan han faktiskt hittat orsaken till vattenläckan.

Idag har dock felsökningen fortsatt. Följande bilder levererades till mig under dagen:

L felsöker och Vera överser och ger expertråd.

En styck musäten packning(?).

Det här känns ju lite pinsamt. Som rörmokardotter borde jag väl ha kläm på vad det är L håller i. Men jag vet inte, jag gissar dock på packning.

Slutsats: köp ny packning(?) och plocka fram musfällan igen.

Den som är skarpögd ser förövrigt att det är massa mörka fläckar på vattenskyddet under diskmaskinen, det är musskit.

Man tycker mest synd om henne

Med ett lilltroll hemma som har 40 graders feber känns det återigen väldigt skönt att ha lämnat det värsta orosstadiet bakom sig. Barn har feber. Just nu är det vårt lilltroll som har det, men hon är snart sitt vanliga sköna jag igen, det vet jag ju. Tills dess får vi (främst L som är hemma) bära och bära och bära.

Ändrade planer

När man bestämt sig för att gå och lägga sig och borstat tänderna, då vill man bara just gå och lägga sig. Att börja undersöka varför det är en pöl kallt vatten på golvet framför diskmaskinen är således inte vad man vill göra. Men se det gör vi ändå. Jaja, vi har ju i alla fall borstat tänderna.

Marsvin vs vildsvin

Idag när vi läste Ellens ABC uppkom frågan om vad skillnaden egentligen är mellan ett marsvin och ett vildsvin. För att besvara frågan öppnade vi upp datorn som låg bredvid oss och googlade bilder.

Marsvin:

Vildsvin:

Vi kom fram till att skillnaden består i att ett marsvin kan vi tänka oss att gosa med, men det vill vi inte göra med ett vildsvin. Och att ett marsvin skulle kunna få komma in i vårt hus, men det får inte ett vildsvin.

Bilderna är hämtade från http://www.marsvinssidan.se/skaffa_marsvin.html och http://www.zaramis.nu/blog/2010/07/03/vildsvin-tidernas-comeback-i-den-svenska-faunan/.