Smulrapport

Det börjar närma sig slutet. Om inte annat så märker man det på folk man inte träffat på ett tag, när man får kommentaren om hur stor magen är. Och det är den nog kanske, bara det att en annan som går omkring med den varje dag tänker nog inte riktigt på att den växer. Fast det börjar i och för sig kännas lite tungt nu emellanåt. Det hade varit skönt att kunna ta av den och vila lite nån gång då och då. Men som sagt, eftersom det börjar närma sig slutet så får jag ju snart "ta av den".

Och smulan då? Hur är det med den? Jodå, det verkar fint. Senaste testerna har varit bara bra, däremot kanske det inte var så smart av mig att prata om att det verkar så jobbigt att ligga upp och ner så där länge... Det verkar ha resulterat i att Smulan också tyckte det, och helt enkelt inte brydde sig om att vända på sig. Rumpa ner är ett bra läge enligt Smulan. Och tja, det är ju svårt att argumentera mot, för jag spenderar också hellre tid med rumpan ner än med huvudet ner. Men nu ligger ju jag inte i en livmoder, det gör ju Smulan och därför bör h*n ligga med huvudet ner, men inte då. Igår var vi därför iväg på Östra sjukhuset för att hjälpa Smulan på traven. En läkare försökte vända på Smulan genom att trycka en massa utanpå magen, men inte heller det gjorde susen. Alltså ligger Smulan kvar med rumpan ner och huvudet upp och därmed kommer jag inte att förlösas på vanligt sätt, utan det blir kejsarsnitt. Där ser man, allt blir inte alltid som man tänkt sig. Men bra, det blir det alldeles säkert ändå.