Nyårsafton

Det finns de som sitter på flådiga middagar just nu, de som är på balla fester och de som umgås i glada vänners lag. Själv ligger jag på soffan hemma iklädd mysbyxor och t-shirt och spanar på min mage. Därinne lever vårt ofödda troll rövare så att hela magen kränger och gungar. Det är ett rätt flott sätt att spendera nyårsafton på det med. När man dessutom kan trycka på en fot (eller om det var ett knä) och sen få en buff tillbaks, som en liten hälsning liksom, då är tolvslag rätt oviktiga. Jag tror minsann jag går och lägger mig. Jag går på en annan sorts tideräkning just nu, typ tre veckor kvar tills 40 veckor har passerat och bebisen "ska" komma ut, i den tideräkningen spelar tolvslag mindre roll. (Det skulle möjligtvis varit om jag varit orolig för att föda i december, men det har jag aldrig varit, så då blir inte tolvslaget så viktigt.)

Fast det är klart, det är gott att snart vara inne i januari. Det är ju faktiskt det tolvslagt också betyder. I januari är det tulpansäsong. Och föda-barn-säsong.

God natt, och gott nytt år. 2011 blir nog bra det också.

Inatt klockan 03:någonting

Fred sätter sig upp i sängen och upprepar ihärdigt några gånger: Läsa saga mamma! Läsa saga!
Så någon gång mellan tre och fyra i natt läste vi Bockarna Bruse.
Nej, det gjorde vi givetvis inte. Freds begäran blev bemött med ett: Vill du har lite vatten? Varpå han svarade ja och drack en klunk, sen fick han höra att det var mitt i natten och då sover man. Så han la sig ner igen och slocknade. Jag antar att det hela var ett fall av det prata-och göra-konstiga saker-i-sömnen-drag som han ärvt av sin far.

Saker vi har mycket av här hemma just nu

Snor
Jag vet att det här inte är någon ny fråga, men: Hur mycket snor finns det egentligen, och varför tar det aldrig slut??

Nej
Som i "Nej, jag vill inte äta!" eller "Nej, inte sova!" eller "Nej Fred, du får inte kasta." eller "Nej, jag vill inte ta på mig!" eller "Nej, jag vill inte åka till dagis!" eller "Nej, jag vill inte åka hem från dagis!" eller "Nej, du får inte gå ut utan jacka." eller bara "Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej!" under tiden som tänderna borstas eller pyjamasen sätts på. Man ska inte underskatta ordet Nej förresten, det kan användas i princip i varje tänkbar mening.

Trötthet
Både jag och Fred lider fortfarande av sviterna av julens förkylning. Vilket gör oss rätt trötta. Jag är dessutom gravid i 37:de veckan, vilket kan göra vem som helst lite småtrött. L han behöver inga anledningar att vara trött. Han bara är det ändå. Jag tror han är lite av en naturbegåvning på området. Men nu är det bara två arbetsdagar kvar. Sen är vi lediga hela familjen i åtta dagar. Och jag fortsätter vara ledig tills Trollet behagar trycka sig ut.

Leksaker på golven
Alla nya julklappar har inte riktigt hittat sina platser än. Därför är de överallt och ingenstans för tillfället. Mest överallt faktiskt.

Dan före dan och dunderförkylt

Jaha, så var det julafton imorgon. Granen står i källaren på upptining, och det är väl så långt vi kommit kan man väl säga. Den ska upp när L kommer hem från jobbet och kläs med ljus och kulor.

Annars då? Jo då. Förkylningarna härjar runt vilt hemma hos oss. Det började med att jag blev förkyld helgen den tredje advent. Var hemma måndagen veckan efter, och skulle nog egentligen varit hemma även tisdag och onsdag, men det kom jag inte på förrän jag kommit till jobbet de dagarna. Sen blev jag bättre, lite snuvig, men det räknas ju inte. Då blev L förkyld och var förkyld hela helgen fjärde advent. Han var hemma i måndags. Sen blev han bättre. Då började Fred insjukna. Nu är han riktigt rejält förkyld. Har han lite paus i hostan så nyser han istället så att snoret hänger ner till knäna. Och igår började jag känna av min hals igen, och dessutom killade det i näsa och jag kände mig lite småtjock i huvudet frampå kvällen. Jodå, det halsonda kvarstår idag och snuvan är tillbaks med förnyad styrka. Mmm. Vi tycks ha hamnat i den onda förkylningscirkeln. Men lite dammsugning och dammtorkning och några uppställda tomtar ska vi nog kunna åstadkomma idag ändå jag och Fred, bara vi hela tiden har en näsduksförpackning nära till hands.

Come what may

Nu är vi redo. Blöjor i alla möjliga storlekar är inköpta. En månad kvar förvisso, men om man ändå storhandlar kan man lika gärna slänga på två blöjpaket till, dessutom gör det att allt känns lite mer verkligt. Och det fina är att man kan använda alla paketen som bro eller nåt. Då kan man gå på dem om och om och om och om och om igen. Väldigt roligt.

Idag har jag

- Bakat sex brödkakor (även om enbart fem blev ätbara - L blev ansvarig för gräddningen...)
- Hängt upp en maskin tvätt
- Lyssnat på massor av sånger framförda av vår 2,5-åriga stjärnsångare
- Lärt mig göra servettljus
- Torkat ur vitrinskåpet i köket
- Skottat lite
- Burit ut återvinningskartonger och grejer
- Satt i en ljusslinga i utegranen som L hämtat i skogen idag
- Plockat in alla klädnypor (lite sent kanske)
- Hängt ut fågelmat
- Sytt lite
- Fått ruskigt ont i rumpan, och varje gång jag sagt "aj", fått besvara frågan "Bebisen sparkar på dig mamma?"

Nu ska jag duscha, hoppa i myskläder och ta kväll. Inte göra några mer måsten eller tråkiga saker utan bara pyssla med julklappar. Eller ja, ett matlagningspass till lär det ju bli, men om jag väljer att inte se det som ett måste så blir det inte tråkigt heller.

Lärdomar om Fred (och om mig själv?)

Idag var jag och Fred och gjorde ett köpcentrum i närheten osäkert. Under dagen lärde jag mig att Fred är ett barn som pratar med andra människor i affären. En sån som stövlar fram till expediten på Stadium som håller på och hänga upp hjälmar på ett ställ och frågar "Hänger du upp massa grejer?", eller som efter ett inköp glatt stannar kvar vid kassan när jag går därifrån bara för att berätta för kassörskan att "Det är ett paket till Bellan!", eller som när han sitter vid ingången till apoteket (jag satte honom där på golvet eftersom han protesterat högljutt mot att gå in) tittar upp på tre tanter som rumsterar runt bland hyllorna och säger "Min mamma sa att jag skulle sitta här". Vad jag kommer ihåg så har jag alltid varit ganska blyg och inte tagit kontakt med främmande människor i affärer, så det är lite fascinerande tycker jag allt. Ett problem i det här kontaktsökandet är att han inte pratas särskilt rent. Jag hör vad han säger, men knappast alla de främlingar han försöker förklara saker och ting för, men jag tror inte Fred bryr sig särskilt mycket om det. Han har fått sagt sitt och är ofta väldigt nöjd med det.

En annan sak jag lärde mig var att han också är ett sånt barn som skriker och slänger sig på golvet, alternativt springer iväg, när han inte får stanna kvar i roliga affärer längre. Än så länge har det beteendet inte visat sig i någon köpsituation, och det hoppas jag innerligt att vi slipper. Men när han inte får stanna kvar och leka vid tågbanan på Polarn & Pyret efter en kvarts lek blir han ganska ursinnig. Då känns valet att inte ta med vagnen som ett ganska dåligt val...

Man lär sig så länge man levet helt enkelt.

Tack för det Fred

Idag har jag haft en riktigt seg dag. Inte så segt att gå upp och åka till jobbet, men så fort jag kom till jobbet så hamnade jag i något sorts seg-läge. Kom inte riktigt igång, och inget var liksom roligt. Dessutom gjorde foglossningen ont vare sig jag satt, stod eller gick (det gick dock över så småningom). Hade någon erbjudit sig att ta över och skickat hem mig till soffan och TV:n hade jag tackat ja utan att blinka. Eftermiddagen blev än jobbigare med massa krångliga och jobbiga och krävande frågor som skulle besvaras. Åkte från jobbet på riktigt kasst humör, men insåg på vägen hem att det finns saker jag inte kan påverka i dagsläget, då är det bättre att fokusera på de saker jag faktiskt har kontroll över.

Så kom jag till dagis, och trots att Fred egentligen inte ville gå hem (han vill sällan det), så kom vi iväg utan allt för mycket protester. Sen har jag haft världens bästa eftermiddag med världens bästa son. All seghet och allt dåligt humör bara försvann i värsta Joe Labero-anda så fort jag träffade Fred, och sen har det liksom bara blivit bättre och bättre. Fred bubblar av iakttagelser och tänkvärda ord, det är sällan tyst och det är helt underbart att lyssna på allt han säger. Åh, vad jag hoppas att han fortsätter vara samma vitamininjektion när jag är amningstrött och har en bebis som skriker.

Något väldigt roligt

Hahaha, jag fick just reda på att grannen går på bodypump! Vad som är så roligt med det? Jo, grannen är gravid (precis som jag), med andra barnet (precis som jag), hon ligger bara någon vecka efter mig i sin graviditet. Vi är alltså ungefär på samma ställe, kan vi vara överens om det?

Men, blotta tanken på att jag skulle stå och göra så här:

eller så här:

eller så här för den delen:

får mig att fnissa hysteriskt.

Jag som har svårt att lyfta benen om jag stått lutad över ett bord i en halv minut (det är någonting i rumpan som låser sig). Jag som får ont ont ont i fogarna av att promenera eller gå i och ur bilen. Jag som får sammandragningar (magen blir stenhård) av att gå och städa här hemma. Hahaha, hon går på bodypump. Helfestligt!

Vet ni, i lördags simmade jag 100 meter. Sista längden gjorde ont. Och det fortsatte att göra ont när jag klivit upp ur bassängen. 100 meter är ingenting, men det är uppenbarligen mer än vad jag fixar. Foglossning är inte det nya svarta, så mycket kan jag säga. Sa jag att min granne går på bodypump förresten? Det är hur fascinerande som helst.

En bild säger mer än 1000 ord?

Här hemma läser vi en hel del böcker. Dessvärre är böckerna inte så tjocka, och de står bra mycket oftare på Hcf-hyllan än på Hc/Hce-hyllan. Och dessvärre är det inte jättemånga olika böcker vi läser, även om vi (jag och L) gör vårt bästa för att införa lite variation i läsandet. Men å andra sidan, hittar man en bra bok, en bok som man verkligen gillar, varför inte läsa den om och om och om igen då? Det borde ju egentligen vara det mest logiska att göra.

Hur som helst, lite variation har vi allt på böckerna, jag lånar med en del nya hem från jobbet då och då, och då brukar dessa böcker bli favoriter för stunden. Nu senast lånade jag bland annat Ellens äppelträd av Catarina Kruusval, och när Fred fick syn på den säger han efter en liten stund "Det är inte Pärlan och Bubblan". Hmm, här fick jag tänka en stund. Nej, det var ju inte Pärlan och Bubblan, det stämde, den här boken handlade ju om Ellen och hennes kompis Olle. Men varför... Jag förstod på en gång att han pratade om en annan bok vi har, God natt alla djur, som handlar om Pärlan och Bubblan som ska sova i tält, men varför han relaterade till den boken tog ett tag för mig att lista ut. Pärlan och Bubblan-boken är illustrerad av just Catarina Kruusval - som ju skrivit Ellens äppelträd. Han hade alltså känt igen bildspråket i boken, och genast konstaterat att det var inte Pärlan och Bubblan det här, men det var samma typ av barn. Samma typ av bilder. Fascinerande.