I förra veckan insåg jag att Fred nu vuxit så pass mycket att hans säng börjat bli förliten för honom. Alltså var det dags att take it to the next level. Dags för spjälsäng. Sådana finns det några i släkten. I lördags styrde vi därför kosan mot Linus mormor, som vi visste hade en stående uppe på vinden. Men vid närmare inspektion av den sängen visade det sig att botten saknades. Därmed kändes som att det skulle bli lite svårt att använda sängen till dess syfte. Istället åkte vi vidare till den nygifta storasystern som redan har tre barn och som mer än gärna ville bli av med en spjälsäng. Med oss från henne fick vi också ett begagnat babygym - så himla bra.
I söndags var det så dags för operation "Få in spjälsängen i sovrummet"Det krävdes lite joxande och omflyttning av vår säng för att lyckas med den operationen. Men som tur var så dök den äldsta systern upp och ställde upp som barnvakt under tiden. Det vill säga hon gick och bar F när han sov. Den lille herrn har nämligen lagt sig till med den vanan att inte sova på fast underlag på dagen. Han kan sova jättegott i famnen eller bärselen eller på någon. Så lägger man ner honom på en säng eller i en stillastående vagn, och så tar det fem minuter, så är han pigg som en mört. Fast väldigt trött, men att sova och vara stilla samtidigt, det är ingen hit. Men då kom systern som en räddande ängel och jag kunde fixa i ordning sovrummet. Görbra!
Nu har han sovit två nätter i sängen, och den verkar fungera. Hipp hipp hurra! Det var en liten sammanfattning av helgen som gick.
2 kommentarer:
hehe logistik! ja det där med att sova på fast underlag på dan är tydligen överskattat för små bebisar, vi hade en likadan. Nu sover han mer än gärna i sin säng.
Det känns tryggt.
Skicka en kommentar