På jobbet, telefonen på skrivbordet surrar till

- Katharina.
- ...Hej, det är Fred.
- Hej Fred.
- Hej.
- Vad gör du?
- Jag pusslar massa pussel.
- Jaha, vad roligt. Går det bra då?
- Ja, fast några pussel har inte alla bitar.
- Nähä, det var ju inte så bra. Gör du något mer då?
- Nä, jag bara pusslar.
- Okej.
- För det är så rrrrrrrrrrrroligt att pussla...förstår du väl?
- Ja, det är klart. Det förstår jag väl.
- Vad ville du då?
- Jag ville bara pussla.
- Ja, men jag menar varför ringde du till mig?
- ...Att...när kommer du hem?
- Vid halv fem.
- Jaha. Pappa har gjort en liten växt med taggar på.
- Har pappa gjort det?
- Ja, du skulle komma hit till oss så kunde du se den.
- Ja, det får jag titta på när jag kommer hem. Jag kommer ju vid halv fem.
- Just det. Då kommer du ju hem.
- Ja, men nu måste jag jobba lite mer. Så vi får säga hej då.
- Men, först ska jag bara pussla färdigt dom här två pusslen.
- Det får du göra, men inte när vi pratar i telefon. Vi får säga hej då nu så att jag kan jobba lite mer nu.
- Okej.
- Hej då Fred.
- Hej då.