Dom är kvar i träsket

Fredag. Snoret hänger kvar som en enveten stalker. Den fruktansvärt tröttsamma hostan kommer på besök morgon och kväll, den som gör att man nästan kräks när man är liten. Slemmet i halsen sitter som berget vad det verkar. Hostan ska väl ta bort det, men om man inte förmår hosta upp det, eller om man inte riktigt vet vad man ska göra med det när det hamnar i munnen, utan bara sväljer ner det, då är det inte så lätt. Båda barnen är på samma ställe i
förkylningsträsket nu verkar det som. Fred fixar väl sin hosta och sitt slem hyfsat. Vera hostar och kippar lite efter andan emellanåt. Vi föräldrar står fortfarande vid sidan om träsket, rätt skönt att vi inte är förkylda allihop i och för sig.

Vi har funderat lite på det där med slemmet förresten, tänk vad skönt om man kunde hjälpa dem (främst Vera) på något sätt, nu är det ju rätt segt som sagt men nog borde väl dammsugarn rå på det eller?

Så med tanke på träsket så hänger vi här hemma. Roar oss med TV, hushållssysslor, pussel, byggklossar och annat. Och idag är solen framme, så vi ska banne mig ta oss en rejäl stund ute idag, bara temperaturen stiger lite till.

Och nej, vi ska definitivt inte försöka oss på att suga bort slemmet ur Veras hals med dammsugarn. Och jag tycker definitivt inte att någon annan ska försöka med att suga bort slem ur halsen med en dammsugare heller, så var det sagt.