I Varberg

Idag har vi varit i Varberg och hälsat på Freds moster. Vi har skaffat oss en skön bonnabränna genom att ta strandpromenaden ner till centrum mitt på dagen. Nere på stan åt vi lunch, shoppade lite och avslutade det hela med en rejäl glass. Väldigt gott och väldigt mysigt att åka till Varberg sådär bara.

Fred på jorden

Vi kände att det var viktigt att ha en tröja som tydligt förklarar vad det är man ser när man tittar på vår son.

Blåbärspaj är gott

Idag spenderar vi dagen hos Freds mormor och morfar. Vi har invigt deras nya trädgårdsmöbler. Suttit på nya uteplatsen och degat och så har vi ätit paj. Bläbärspaj är väldigt gott. Fred fick tag på skeden vi använde för att ta pajen och han instämmer - blåbärspaj är gott.

Lika snabbt som den förra

Jag är så fascinerad över hur snabbt en vecka går. Sista inlägget innan mojmojinlägget skrev jag i måndags. Samtidigt som jag skrev det inlägget bestämde sig Fred för att kolla in vad det var för vätska i en av våra oljelampor hemma. Jo se det var lampolja. Och visst går det att dricka sånt. Eller ja, smaka på i alla fall. Eftersom jag inte visste hur mycket olja det var i lampan när killen fick tag på den, och den var tom när jag tog den ifrån honom så tog vi oss en tur ner till barnakuten. På barnakuten hade de följande besked att ge: ät gräddglass och kex med mycket smör på. Om han inte får kräkningar, hosta eller feber inom fyra timmar är det lugnt. Då passerar allt bara rakt igenom systemet och kommer ut den vanliga vägen. Om någon av ovanstående symptom uppstod var risken stor att det blev lunginflammation av det hela. Nåväl, Fred fick glass och kex på akuten, sen gick vi hem och väntade ut de fyra timmarna. Allt gick alldeles utmärkt och han mår alldeles ypperligt idag.

Efter den något dramatiska inledningen på veckan har jag sedan varit iväg på konferens i Växjö med jobbet. Jätteroligt. Men det är ju också sådana saker som gör att veckan bara flyger förbi. Hur som helst, snart är det en ny vecka, och jag är säker på att den kommer gå lika snabbt som den förra.

Mojmoj

Jag är mojmoj kom hon och sa, ni ska säga mojmoj till mig nu. Det är inte illa att transformeras från Freds snart treåriga kusin till hans mormor på nästan ingen tid alls. Fast det är klart, mormors läsglasögon är ett ruskigt bra hjälpmedel när man vill förvandlas.

En helg i måleriets tecken

Tillbaks hemma efter en helg i måleriets tecken. Vi har målat sommarnöjet två gånger. Plus uthus och altan en gång. Massor av jobb med andra ord. Men också massor av arbetskraft. Vi var nog ett femtontal arbetsföra människor som hjälptes åt. Väldigt roligt, tänk att arbete går så mycket lättare när man är många. Inte bara för att man är fler som jobbar, utan också för att man har roligare under tiden. Förutom arbete har vi givetvis också hunnit med att gott och umgås en massa.

Tre målare.

Fler målare.

Här målas det stuprör. Genom att trä upp dem på rep klarade
vi av att stryka hela röret i en hujj.

Under fikat fanns även tid att vara lite spexig och kreativ.

En styck snorig och av-hund-som-just-har-grävt-ett-hål-nypussad Fred.

Vill du ha en till öl?!

Systembolagets nya anti-reklam (eller vad man nu ska kalla den) är ju helt underbar.



- Här, vill du ha en till öl?!
- Nej asså, jag har lovat mamma att bara dricka två öl, jag vill inte bryta det förtroendet.

Ruskigt roligt är vad det är.

Brumma med läpparna

Time flies. Sen sista rapporten har Fred övat lite mer på att gå. Vi har tagit en fästing som satt sig på honom och hans nya hobby är numer att brumma med läpparna, gärna när han just druckit eller ätit något. Där har vi emellanåt våra tvister. Vare sig jag eller L tycker att det är en särskilt god idé att spruta mat och vatten runt sig genom att brumma med läpparna, men se det tycker Fred.

I helgen åker vi på måleriparty till sommarnöjet. Troligtvis kommer en rapport efter helgen.

Tio månader

Idag är Fred tio månader. Det firade jag genom att promenera ner till Slottsskogen medan Fred sov gott i vagnen. I Slottsskogen hade vi picknick med lite kompisar. Fred firade sin tiomånadersdag genom att gå två-tre steg solo. Jag tycker nog att hans firande i slutändan var lite coolare än mitt.

Tänk att det bara är två månader kvar tills det är födelsedag. Kors!

I Stockholm och sover

Jag är i Stockholm och sover hela nätter. Eller ja, det var i alla fall planen med det hela. Sova en hel natt har jag inte gjort sen lillmarodören gjorde entre i våra liv för snart tio månader sedan. Så jag tyckte det var dags nu, och begav mig till Stockholm. Första natten här tror jag banne mig jag vaknade mer än jag gör hemma på nätterna. Antagligen för att omgivningen var ny. I natt (andra natten) har det dock gått bättre. Fortfarande inte en hel natt, men jag har nog bara vaknat en gång. Himla bra. I kväll åker jag hem till min familj igen, och det är också himla bra.

Nej, jag är inte i Stockholm bara för att sova. Är på kurs för jobbets räkning, och det är mastigt och mycket att ta in. Men på det hela taget går det bra och är roligt.

Jag bara gissade

Idag var det L:s tur att ta med Fred till BVC för vägning och mätning.
Tydligen hade de lite datorproblem på centralen, men väga och mäta kan man ju göra ändå.
Som den nyfikna mor jag är kunde jag inte hålla mig utan ringde upp för att kolla hur det hade gått.

L: Jaha, vad vägde han då tror du?
K: Öööh, hmm... 9... och... 4. 9,4 kg.
L: Japp.
K: Skojar du?!
L: 9,43 kg.
K: Oj. Jag hade rätt.
L: Hur lång var han då?
K: Hmm... 75 cm.
L: Japp.
K: Nähä?!
L: vad var nyttan med att åka dit idag då? Om du nu visste redan...

Jag vill bara få fört till protokollet att jag visste inte alls! Jag bara gissade, men jag gissade rätt! Synd att vi inte slagit vad.

Att besöka Varberg

Igår var vi och hälsade på min lillasyster som precis flyttat till Varberg. Hon bor en kilometer från havet i en himla fin lägenhet. Vi började dagen i Varberg med lite Second Hand shopping innan vi tog strandpromenaden in mot centrum och åt lite lunch där nere. Sen samma promenad hem igen, vi umgicks, åt lite mer och tog en ny sväng till havet. Sen åkte vi hem.
Jojo, att besöka Varberg, det kan vi lätt vänja oss vid.

En öppen dörr

Det är fascinerande hur snabbt Fred upptäcker en öppen dörr. Det kan vara en skåpsdörr i köket som står lite lite på glänt, eller dörren till toaletten som öppnas när han är i ett annat rum. Han märker det på stört! Inget undgår honom. Öppnas toalettdörren så ska man in dit snabbt som attan. Därinne finns ju både en spännande toalett, en blöjspann och en golvbrunn att pilla på. Och i varenda skåp i köket finns det massor av roliga grejer att riva ut.

Nu satt han just i ena änden av köket och pillade med några leksaker när L öppnade dörren till slaskskåpet med soppåsarna. Han var där på ingen tid alls. Så fort en dörr öppnas får han upp samma fart som Sanna Kallur och tar hinder som ligger i vägen som om de vore häckar i 100 m häck.

Som vi lekte och busade

Idag var det ledig dag! Det firade jag och Fred med att åka till Lek & Buslandet med våra kompisar! Herregud som vi lekte och busade.

Det fina med att vara en bebis på snart tio månader och en mamma på 27 år är att man behöver inte betala ett jota för att komma in. Barn under ett år, och personer över 17 år går in gratis. Jojomän, så flott är det. För övriga kostar det 100 kronor, så planen är att utnyttja det järnet tills Fred fyller ett. Sen om/när han börjar tjata om det när han blir äldre är det bara till att säga att vi redan fyllt hans livskvot med Lek & Buslandsbesök. Att han då bara har spenderat sina besök i babyhörnan, det kan ju inte vi rå för.

Utan gåalibi

Jag har gjort något ganska dumt faktiskt. Det var ett tag sedan jag gjorde det, men idag får jag ta konsekvenserna av det. Jag har lovat att vara med på Vårruset, i ett lag med några vänner här i Göteborg. När jag lovade var det lååångt kvar och jag hade planer på att träna litegrann innan, och om inte annat skulle jag gå med barnvagnen som alibi. Ikväll är det så dags, och jag har inte tränat det minsta. Inte heller kommer jag ta med barnvagnen eftersom det blir mitt i Freds läggningstid. Alltså kommer jag få ta mig runt utan gåalibi. Men det ska nog gå bra. Efteråt blir det ju picknick.

Jag hinner inte

Jag har börjat jobba igen nu. Bara lite i taget. Tre dagar i veckan för att vara exakt. Har fått massor av frågor om hur det känns att vara tillbaka, och det känns finfint. Lite skakigt när det gäller arbetsuppgifterna möjligtvis, men det beror mest på att jag till viss del fått helt nya uppgifter, men på det hela taget känns det som om jag aldrig varit borta, och jag stortrivs som vanligt.

En av de bästa och sämsta sakerna med att vara tillbaks är alla böcker. Jag har redan hittat minst fem böcker jag vill läsa. Kollegorna skyltar nya böcker - jajamen jag är sugen på tre av dem. Låntagarna lämnar tillbaks böcker som jag måste hantera och där har jag hittat minst två böcker till. Problemet är bara tiden - jag hinner inte! Nu har jag påbörjat en lista över böcker jag vill läsa. Men det är ju också tämligen ohållbart. Författare publicerar ju nya böcker hela tiden och jag hinner inte hålla deras takt med min läsning. Listan kommer bli oändlig. Hur gör ni andra?

Hon gör hästar

Jag hittade något helt otroligt på det här stora nätet jag surfar på lite titt som tätt. En konstnär som jobbar med drivved. Och hon gör hästar.

Helt otroligt! Heather Jansch heter skulptören och på hemmes webbsida kan man se fler hästar. Så fascinerande, de är ju alldeles fulla av liv! Bilden, som föreställer hästen Apollo, har jag lånat från hennes sida.

Vi längtar

Sitter och kikar på bilderna från huset. Vårt hus. Eller ja, det är ju inte vårt än, men snart. När exakt vet vi inte än, men det närmar ju sig helt klart. Och det är spännande! Snart är man med hus. Vi längtar efter egen tvättmaskin och att kunna torka tvätt ute, att kunna packa bilen utan att behöva springa långa sträckor helt överlastad, att grilla på sommarkvällen, och en himla massa andra saker. Men just nu får jag alltså nöja mig med att kolla på foton. L fotade en del när det var besiktning för några månader sen, bilderna har legat i princip orörda på hårddisken sen dess. Nu blev jag sugen på att friska upp minnet lite.