Stockholmshelg

För några helger sedan åkte vi till Stockholm över helgen. Anledningen till att vi åkte var ett dop som skulle hållas på söndagen. Vi valde dock att åka upp redan på förmiddagen på fredagen för att hinna göra lite annat i huvudstaden.

Klockan nio på fredagen gick vi ut till busshållsplatsen för färd mot Göteborg. Där klev vi på tåget till Stockholm. Resan upp gick bra, Fred sysselsatte sig med spel nästan hela vägen upp, förutom när han pausade för att käka plättar som vi hade med som matsäck.

Vera hade lite mer myror i brallan och vandrade runt lite, och blev dessutom lite trött, men klarade ändå av resan bra.

När vi gick av tåget i Stockholm promenerade vi till hotellet, och under den korta promenaden somnade Vera gott i vagnen. Sen var det dags för lite mat innan vi tog en sväng i Gamla stan och tittade på slottet och gick och kikade på alla smala gränder. Vi hittade Drakens gränd, och strax därefter en staty över S:t Göran och draken. Något Fred gillade skarpt.

Sen en lugn kväll på hotellet med lite yoghurt till kvällsmat.

På lördagen var vi på Sjöhistoriska museet och kikade på båtar, galjonsfigurer och annat.

I utställningen om last- och fraktfartyg fanns exempel på last nedlagd i fack i golvet med plexiglas över. Man fick alltså gå på sakerna, vilket Vera tyckte var väldigt konstigt. Kunde man verkligen gå på porslinet från Kina(?)?

 

På museet fanns det också en lekplats som var inspirerad av Saltkråkan. Roligt och en skön plats att pausa lite på.

Efter att har ätit lunch i museets bistro var det dags att återvända till hotellet för lite vila innan kvällens aktivitet som var en middag med all närvarande släkt till barnet som skulle döpas.

På söndagen gick vi på promenad och tittade på båtar på Skeppsholmen innan vi begav oss till dopgudstjänsten som hölls i Ulriksdals slottskapell. Sen lite smörgåstårta och vanlig tårta innan vi satte oss på tåget till Arlanda, för hem skulle vi flyga flygplan.

Flyget skulle lyfta 19:15 men var 45 minuter sent. Som tur var låg lekplatsen på Arlanda precis vid vår gate, så tiden passerade ganska fort trots allt.

När vi väl lyfte var Vera dels väldigt trött, och dessutom inte särskilt sugen på att sitta fastspänd, så hon skrek rätt friskt. När vi väl kommit upp på rätt höjd och vi fick ta loss bältena somnade hon gott i min famn, sen sov hon hela vägen hem. Ända tills vi kom ut i ankomsthallen. Fred tyckte flygningen vad rolig, men tog ändå det hela med ro.