Hellre ett litet djur än ett stort (om man får välja)

Körde Fred till dagis. Vi var lite sena eftersom jag fick väcka Fred idag, och han var inte helt sugen på att gå upp. Märta väntade på dagis som vanligt, så Fred hade inga som helst problem med att stanna kvar där. Jag körde vidare mot jobbet. När jag har kört en sträcka ser jag en ekorre springa ut på vägen. Börjar tänka "nej, nej, nej, nej!", men jo, givetvis springer den mellan mig och framförvarande buss. Och givetvis hinner den inte över. Den klarar framhjulen på min bil, men så känner jag ena bakhjulet köra över något. Bump. Kollar i backspegeln, ser ekorren ligga på vägen, den reser sig lite. Sen ser jag den inte mer. Vet inte om den sprang iväg, eller om den dog snabbt. Usch, stackarn. Känner mig lite skyldig. Men så är det ju ibland. Kör vidare. Passerar stora vägen, och lilla samhället. Kör på den långa landsvägen mot motorvägen. Helt plötsligt ser jag något grått röra sig i vägkanten. Saktar in. Konstaterar att det är en älg. Saktar in lite mer. Konstaterar att på det lilla hygget precis vid vägen går tre älgar. Men de håller sig vid sidan av vägen just nu, tack och lov. Kan man säga att man kompenserar nedmejningen av ekorren med att inte köra på älgarna? Hur som helst är jag i det läget tacksam att det var just en ekorre jag körde på, och inte en av de tre älgarna. Fast helst hade jag givetvis inte kört på någon alls.