måndag 31 oktober 2011

Det beror på vem som är hemma

En skillnad nu när det är L som är hemma på dagarna istället för mig är denna: burken med chokladbollar som står i kylen kommer inte vara tom när jag kommer hem från jobbet. Det kommer med största sannolikhet vara precis lika många chokladbollar i den när jag kommer hem som när jag åkte hemifrån.

söndag 30 oktober 2011

Det man inte har i huvudet får man ha på bloggen(?)

Började leta efter nåt inlägg om Freds mat här i bloggen och förlorade mig alldeles. Jag hittade inget inlägg om hans mat (när han var typ lika gammal som Vera), men jag hittade en himla massa annat. Saker som jag helt glömt bort, då är det väldigt roligt med en blogg som påminner en.

Dessutom - förra gången jag började jobba efter föräldraledigheten fick bloggen samma behandling som nu.

Vad Vera äter

Vera bestämde sig redan vid första burken mat som serverades - köpeburkar är INTE hennes grej. Vi har försökt några gånger. En sked går in, sen inser hon vad det är vi stoppat i henne och munnen är som igenmurad, inte en glipa någonstans. Nu gör det väl inte jättemycket, planen har ju hela tiden varit att laga mat till henne, men det hade ju varit skönt att kunna ta till en burk om man är borta eller för att få lite variation i matsedeln.

Vi brukar göra storkok emellanåt och frysa in, så är det bara att ta upp mat till henne och värma när det är dags att äta. Eftersom vi fryser in det i iskuber, eller "småklickar" så går det fort att tina och värma, himla smidigt helt enkelt. Tanken är egentligen att hon ska äta samma mat som oss andra, men det är inte alltid vi får till det. Bebisar ska ju inte äta salt, och jag är bra på att laga mat med buljong (som ju är rätt salt). Jag antar att man skulle kunna säga att jag har hamnat i buljongträsket. Dessutom ska bebisar bara ha kokt mat, och det händer ju titt som tätt att vi äter stekt mat. Så oftast får hon egen mat när vi äter.

Igår insåg jag att det var väldigt tomt i Veras låda i frysen. Lite morotspuré, lite kycklingsås och en potatis och grönsaksblandning var allt som fanns. Dags för ett nytt storkok med andra ord. Idag har jag därför fyllt på hennes fryslåda med två olika sorters kycklinggryta, frikadeller, köttfärssäs, broccolipuré, pasta&grönssaksblandning, kokt lax med sås, potatispuré och nötköttgryta. Nu har vi så vi klarar oss ett tag, och det finns lite att variera med också.

En kik i Veras låda i frysen.

fredag 28 oktober 2011

Vi har en ny regel hemma hos oss

Regel: Fred får inte flytta Veras stol när Vera sitter i.

Jo, hon satt i den här gången. Men det verkar ha gått bra. Inga klämda fingrar, inga brutna näsor och inga bulor. Bara en väldigt uppskrämd lillasyster och en minst lika uppskrämd storebror. Och en mamma som ropade "Nej!" när hon insåg vart det barkade hän.

måndag 24 oktober 2011

Trädgårdsjobb(igt)

Igår var det underbart väder. Igår kom jag på den fantastiska idén att en av mina rabatter skulle grävas om. Fast först var vi bara tvugna att plantera lite häck på ett annat ställe i trädgården. Sagt och gjort. Ut i det fina vädret, grävde en fåra för häckplantorna som skulle planteras. Sen in för att laga lunch och äta. Därefter ut till rabatten.

Problemet med sagda rabatt är att den är alldeles full med Åkervinda. En klätterväxt med alldeles fantastisk utbredningsförmåga. Det plus mitt allmänna ointresse för att rensa i just den rabatten i år har gjort det hela till en tämligen vildvuxen plats i vår trädgård. Så nu skulle rabatten grävas om och perennerna omplanteras. Jag lejde med mig maken till rabatten, men den hjälpen blev inte långvarad. Att gräva är typ det värsta han vet. Och efter en himla massa tunga suckar och frågor och funderingar från hans sida gav jag upp å hans vägnar och skickade iväg honom. Kvar var jag och Fred. Vi grävde och vi grävde och vi grävde. Vi rensade bort massor med vita tunna rötter, Åkervindans rötter. Och så började vi om, gräva gräva gräva, rensa rensa rensa. In för att äta middag. Sen blev Fred kvar inne och jag gick ut för en sista timme ute i landet. Gräva gräva gräva, rensa rensa rensa. Riktigt tråkigt jobb faktiskt. När mörkret kom slutade jag. Då hade jag gjort ungefär två tredjedelar av landet.

Idag när jag kom hem från jobbet blev det först lite matlagning och sen mat. Sen ut i landet igen. Jag och Fred. Gräva, gräva, gräva. Rensa rensa rensa. En knapp timme hann vi vara ute innan mörkret kom. Nu har jag kanske en fjärdedel kvar eller så. Som sagt görtrist arbete. Och jag har inga förhoppningar om att få bort alla rötter, men får jag bort hälften så kanske jag klarar att hålla efter resten när det kommer ovan jord till våren. Fast nu läste jag just det här och det här. Usch.

Okej, så det är vad jag gör på fritiden för tillfället. Vad sysslar ni med då? Hoppas ni har något roligare för er.

onsdag 19 oktober 2011

Det där med oro

Sitter och ger min lilla tjej kvällsvällingen och inser att hon är ju inte så liten längre. Hon är rätt stor. Över nio månader gammal. Bara tre månader kvar tills hon fyller ett år. Men det är rätt skönt att vi lämnat det där hjälplösa stadiet bakom oss. Det där stadiet när man oroar sig för minsta lilla snuva, för hon är ju så liten.

Tänker på kollegan som fått en liten liten dotter, tänker på all oro dom måste känna. Funderar på om oron blir större när barnet är ändå mindre, när bebisen bestämmer sig för att komma ut en sisådär nio veckor tidigare än vad alla andra hade tänkt. Antagligen blir den det. Usch. Är ytterst tacksam över att mina små inte tyckt att världen utanför verkat tillräckligt intressant för att börja sin utresa tidigare än beräknat. Och hoppas att kollegan och hans familj hanterar sin oro på ett bra sätt, och får fint stöd. Alternativt att de inte alls är såna där människor som oroar sig en massa.

Jag är nog lite extrem på det planet, med oro alltså. Finns det minsta utrymme för lite oro är jag snabb att arbeta upp en. En tämligen värdelös egenskap måste jag säga. Jag skulle mycket hellre kunna sjunga (om det nu kan räknas till egenskaper), kan man byta egenskaper någonstans tror ni?

Idag hände det

När jag parkerar bilen vid jobbet på morgon brukar jag välja mellan två olika parkeringar. Jag köper billigaste månadsbiljetten för parkering, och den biljetten gäller (enligt vad jag har hittat hittills) enbart på dessa två parkeringar. Från mitt jobb sett ligger dessa två parkeringar åt varsitt håll. Och idag hände det. Jag gick till fel parkering när jag skulle åka hem. Var nästan framme vid fel parkering när jag kom på att det var ju inte där jag ställt bilen idag. Jaja, det blev ju lite extra rörelse. Vardagsmotion tror jag minsann sånt kallas.

lördag 15 oktober 2011

Spänningen måste varit oliiiidlig

Två timmar och 15 minuter senare konstaterar vi att nu får vi nog ta och väcka honom. Oj vad trött han måste varit. Och oj vad han inte kommer somna som ett ljus vid halv åtta ikväll. Men men, det är ju lördag, så vad gör väl det?

Vilostund undercover

Det är inte så lätt att se om sonen somnat när han insisterar på att ligga helt under filten när han ska sova middag. Men den djupa andhämtningen skvallrade om att så var nog fallet ändå. Och mycket riktigt, när jag lyfte på filten för att kika in sov han.

Vad nu, han brukar väl inte sova middag? kanske vän av ordning tänker. Och nej, det brukar han inte. Men har man spenderat föregående natt hos farmor och farfar och varit spänd inför detta så blir man lite extra trött. Att lillasyster sover samtidigt nu är rätt gott. Alltså finns det tid att få någonting gjort. Jag tror minsann jag ska bege mig ut.

måndag 10 oktober 2011

Jag vill bara säga en sak

Borde kanske ha ett inlägg om första veckan på jobbet. Men se det blir det inte nu. Istället en kraftig uppmaning:

ANVÄND REFLEXER!

Det har blivit höst. Det har blivit mörkt. Man syns inte när man rör sig ute i trafiken. Idag var jag nära att köra på en fotgängare som promenerade i godan ro på en smal 70-väg klockan kvart i sju på morgonen utan reflexer. Jag fick möte med en buss på sagda väg och gick ut ordentligt mot min sida av vägen. Strax innan vi faktiskt möts jag och bussen inser jag att det går en människa på min vägkant. Kraftigt tramp på bromsen och det ordnade sig, men det var inte många meter tillgodo. Usch. En reflex är inte dyr, det är inte jobbigt att ha den på sig och den gör oändligt med nytta. Enda problemet som jag har upptäckt med reflexer är när man har en reflex i snöre och en nyckelknippa i samma jackficka - det trasslar in sig bra emellanåt. Men se jag har en lösning på det - lägg nycklarna någon annanstans. Ni ser, inga anledningar att inte använda reflexer. På med dem bara! Snälla.

Hur som, det var bara det jag ville säga. Nu ska jag testas skarpt på jobbet för första gången sen jag kom tillbaks efter föräldraledigheten. Jag ska öppna hela stället, och ha pass på det. Vojne, vojne. Men det ska nog gå bra.

// Hon som tar på reflexväst när hon ska hämta tidningen på morgonen

lördag 1 oktober 2011

Värsta expeditionen

Såhär glad (hon studsar liksom) är en bebis som just varit på äventyr under köksbordet. Inte nog med att det var lite dunkelt och spännande där, det fanns också gott om exotisk mat så som muffinssmulor som storebror tappat ner vid gårdagens fredagsefterrätt. Mums!