Idag är det tolv år sedan jag var på Liseberg. Eller nej. Den nionde augusti för tolv år sedan var jag på Liseberg. Jag har varit där på senare år också. Hursomhelst, den där gången för tolv år sen, det var roligt. Och konstigt. Och pirrigt. Och läskigt. Idag är det tolv år sedan jag, sittandes på en parkbänk, blev övertygad av L att vi kunde ju i alla fall testa att vara ihop. Funkar det så funkar det liksom. Hur vet man om man inte har provat? Tolv år senare konstaterar jag återigen att det funkade ju. Han är rätt smart den där maken jag har. Klipsk liksom, och ser för det mesta till att få det han vill ha. Tänk vilken tur att det var mig han ville ha för tolv år sedan.
2 kommentarer:
Jag håller med dig - vilken tur !!!! Kramar till er och tack för att ni finns!
Jag håller helt med. Vi är jätteglada att han inte gav upp utan stod på sig. Hurra för Super Linus!!! *ler*
Helt klart en av de bästa svågrar och "morbror" som man kan ha!!!
/Hela familjen A
Skicka en kommentar