Bilder från vår trädgård

Sniglar äter tydligen äpplen. Där ser man. Det visste inte jag. Vad som däremot har ätit på snigeln, det har jag ingen aning om. Kanske en annan snigel?

Det fortfarande lite här och var. Luktärter, Ringblommor och Lejongap, och en hel del annat.

Dessutom är det en del som inte har börjat blomma än, som Freds solros som han sådde på dagis i våras. Den har varit en knopp bra länge nu, nån gång måste den ju slå ut också (men det ska ju göra rätt ont, och med tanke på knoppens storlek kan man kanske förstå att det är en kamp).

Bokstäver hit och dit

Idag är det lite ruggigt ute (i alla fall när man är inne och tittar ut), så då sitter vi inne vid köksbordet och leker med bokstäver.

Vi har fått en fin läslåda av farmor, och även om Fred bara är tre år och inte har något vidare grepp om det här med bokstäver (precis som det ska vara), så är det spännande att sitta och pussla ord. Några bokstäver kan han dock. F R E och "den där med rakt streck och en stor mage", det blir FRED det.

Mål och delmål

Fred har ett mål här i livet han jobbar väldigt hårt för just nu. Det är att bli lika stor som Albin, äldste kusinen. Han vill bli lika lång och lika stor. Var och varannan dag frågar han "Mamma, är jag lika stor som Albin nu?" och varje gång får jag svara att nej, det är han tyvärr inte.

Idag hade han nog kommit fram till ett delmål, han kan ju bli lika stor som Anton först, den nästäldste kusinen. "Mamma, är jag lika stor som Albin nu?" och jag svarade som vanligt att nej, det är han inte. "Men då är jag lika stor som Anton nu va?"...

Spolbilen har varit här

Nu är "Ny vana nummer två" snart åtgärdad. Spolbilskillen i mina drömmar har varit här och spolat avloppsrör och sugit upp vatten! Man ser golvet igen!

Jag tror jag ska fira genom att gå och sätta på en maskin tvätt.

Den kärleken, den kärleken

Vera gillar djur. Riktiga djur är bäst. Kossor, hundar, katter, det spelar inte så stor roll egentligen. Bara de rör på sig. Hon blir jätteglad när hon får hänga med djur. Men hon gillar också gosedjur. Nallar, katter, hundar, struntsamma. Hon kan tugga och våldföra sig på dem hur länge som helst. Jätteroligt. Men nu har det kommit någon som trumfar allt. Han är alldeles underbar. Hon kan vara i princip hur ledsen som helst, men blir görglad och lite smått skogstokig när hon ser honom. Vem det är? Ja, vad han heter vet vi faktiskt inte riktigt, men han hänger i vårt fönster och ser ut så här:

Jag tror det är hans fina ögon som hon fallit för...

Två nya vanor

1. Jag skakar nu min morgonrock varje gång innan jag tar på mig den.
Anledning: den har vid ett tillfälle lånats, olovandes, av en STOR åttabent varelse som helt fräckt kom och klättrade nerför armen på mig där jag stod nyduschad och fräsch.

2. Jag tar på mig stövlar innan jag går ner i källaren.
Anledning: vi har en sisådär två centimeter vatten över hela källargolvet. Praktiskt, för jag tror inte det är så många spindlar på golvet där nere just nu. Opraktiskt, för man måste ta på stövlar innan man går ner i källaren, och jag kan inte använda tvättmaskinen.

Apropå 2:an: Vattnet har varit där sen i fredags, men idag ska vi nog äntligen, efter en himla massa om och men få hjälp att få ut det.

Freds fina utsikt

När Fred sitter vid skolbänken i sitt rum och kollar ut genom fönstret ser han massor av kossor. Sämre utsikt kan man ha.

Nyskördat

Lite torskfilé på det så har vi en middag. Hur jag ska tillreda det är lite oklart än så länge dock.

Jag har föresten lärt mig den här sommaren att man måste kupa sin purjolökar om man vill att de ska få mycket vitt.

Mera tvätthjälp

Vera fortsätter hjälpa sin mor med tvätten, på samma sätt som hennes bror gjorde när han var liten. Görbra med hjälp är det.

Hej hej, här är jag

Nej, jag har inte gått och dragit något gammalt över mig för att jag fyllt trettio. Det där med att fylla trettio bekommer mig inte alls faktiskt. Jag har bara gjort en massa andra saker än att blogga. Som att fylla år, ha kalas, börja skjutsa Fred till dagis igen, lagat jeans, städat lite på måfå, hängt med kompisar, matat kossor med äpplen, bakat muffins (så att Fred kunde bjuda kompisarna på dagis eftersom han fyllt år under sommaren), gått på skrikpromenad med grannen (och nej, det var inte grannen som skrek, det var Vera), och en himla massa andra saker också för den delen.

Så jag lever och jag mår bra i allra högsta grad. Hoppas ni gör detsamma!

Bilen med knapp

- Mamma, det är en knapp härinne.
- Jaså? Vad händer om man trycker på den då?
- Men, ser du, det är en knapp härinne.
- Får jag se då?

Och tja, det var en knapp därinne...

Nyplockat

En av de fantastika sakerna med att ha en egen trädgård:

Höstflox, ringblommor och luktärt (perenn).

Ett lisebergsbesök

Idag är det tolv år sedan jag var på Liseberg. Eller nej. Den nionde augusti för tolv år sedan var jag på Liseberg. Jag har varit där på senare år också. Hursomhelst, den där gången för tolv år sen, det var roligt. Och konstigt. Och pirrigt. Och läskigt. Idag är det tolv år sedan jag, sittandes på en parkbänk, blev övertygad av L att vi kunde ju i alla fall testa att vara ihop. Funkar det så funkar det liksom. Hur vet man om man inte har provat? Tolv år senare konstaterar jag återigen att det funkade ju. Han är rätt smart den där maken jag har. Klipsk liksom, och ser för det mesta till att få det han vill ha. Tänk vilken tur att det var mig han ville ha för tolv år sedan.

Så nära men ändå så långt bort

Varför i hela fridens namn måste de lägga alla saker så långt bort? Som det där tåget som åker därborta, varför är det där när jag är här?

Kanske om jag stirrar på det tillräckligt argt, då kanske det förstår att det borde åka häråt istället.

Redo för en båttur

Idag kom jag ihåg att ta på henne flytväst innan hon somnade. Man vet liksom aldrig vad som kan hända, säkerheten framför allt! Och så ska vi ut på havet...

Järnväg

En järnväg modell mini. Jag tror bestämt att det här är den minsta möjliga järnväg man kan bygga. Och ja, jag är lite insnöad på järnvägar, men jag vidhåller att det är den roligaste leksaken.