Julen 2009

Det var ju det där med julen. Vi hade en väldigt bra jul om jag får säga det själv, och eftersom det här är min blogg så får jag ju det. Alltså: vi hade en väldigt bra jul.

Vi grejade med penslar, hammare och skruvdragare här hemma fram till den 23 december. Vi hade ju satt vår egen deadline för renoveringen till jul. Och jag tycker nog att vi lyckades hålla den. Vi jobbade väldigt mycket de sista veckorna. Man kom hem från jobbet och bytte kläder och sen jobbade man i minst sex timmar till hemma. Och vi fick hur mycket hjälp som helst från L:s föräldrar och bror. Utan dem hade vi inte lyckats komma så långt som vi faktiskt gjorde. Men nu var det ju jul det här skulle handla om och inte renovering. Fast just det att vi hade slitit så mycket innan jul gjorde nog att julen blev sådär bra. Vi hade inte särskilt höga förväntningar på vare sig pynt eller annat. Vi ville bli färdiga med renoveringen, och jag ville ha in granen. Det var ungefär vad jag hade ställt in mig på, dessutom skulle jag nog hinna slänga ut en och annan tomte på något fönsterbräde. Så dagen före julafton renoverade vi och hängde gardiner, plockade in granen och möblerade.

Som vanligt hade jag problem med ljusslingan till julgranen. Eller "som vanligt" kanske är att ta i, men vi har bara haft gran en enda gång innan, det var den julen vi förlovade oss, och då precis som i år alltså funkade inte ljusslingan. Nåväl, jag beslöt mig inte för att tappa modet, utan klädde granen utan ljus. Jag ville bara ha klätt granen inför julafton så att det skulle vara klart när vi vaknade på julaftonsmorgon, och det var det. Och Fred blev mäkta imponerad av att ha en gran inne!

"Ojj! Titta!" var omdömet när vi kom ner på morgonen. Innan frukost öppnade Fred den julklapp som tomten så frikostigt varit förbi med under natten. En bilbana i trä som blev väldigt uppskattad. Sen frukost och därefter julklappsinslagning (det hade vi inte hunnit med dagen innan). Klockan halv elva var det sedan fika och julklappsutdelning uppe hos Freds farmor och farfar. Massor av fina klappar! Och oj vad det är roligt att öppna paket!

Sen hem igen för att förbereda mat. Klockan 13.30 hade alla som skulle äta mat hos oss kommit. Freds farmor, farfar och farbror, mormor och morfar och två mostrar. Kvart i två var maten klar att ätas, och se då gjorde vi just det.

Sen lite Kalle Anka, blandat med sömn för vissa, och så kaffe på det. Sen var det dags att ge sig ut på vägarna. Mot Borås och en annan moster till Fred. Där åt vi lutfisk (man äter rätt mycket under jul) och sen blev det äntligen tomtedags! I år hade tomten dessutom med sig en nisse, jag antar att han var prao, eller lärling kanske rent av.


Fred var väl kanske lite skeptisk till den här konstiga figuren helt klädd i rött och ett enormt vitt skägg först. Men sen när han insåg att man får ju paket av honom, då var han mer hos tomten än någon annanstans. Han försökte till och med snika sig till andras paket genom att gå fram, ta paketet och säga "Ta-ta!" (vilket betyder "tack tack - det här tar jag!"). Alltså var det inte några större problem att sitta i tomtens knä det här året heller för att ta det obligatoriska fotot. Fast det är klart, man var ju lite rörligare i år.

Det här med att öppna paket, det är som sagt himla kul. Och jag får säga att jag är lite imponerad över att Fred faktiskt är ganska intresserad av vad som är i paketen. Skulle det vara så att han öppnar en bok, jag då måste han liksom bläddra igenom boken och kika på den innan han går på nästa paket. Jaja, det där går väl över med tiden. Snart river han väl också bara papper i tävligen "Vem kan öppna först?!". Men lite av småbarnsfascinationen för snörena sitter fortfarande kvar, det skulle ju i och för sig kunna bero på att han är just ett småbarn...

Och tänk - även hos moster fanns en jättefin gran, med massa fina kulor i. Och kulor, det vet Fred att det är sådana man får ta försiktigt i, och klappa fint, man får inte slå på dem. Men titta med händerna, det måste man faktiskt få göra, hur ska man annars kunna upptäcka världen??

Dessutom sker ju det här tittandet under överseende av kusin Alma 3 år, då är det inte mycket som kan gå snett.

Sen fortsatte julaftonskvällen med välling och sömn för Fred, julklappsspel och choklad för övriga närvarande. Vid elvasnåret tog vi vårt pick och pack och åkte hem till vårt fina hus.

Juldagen blev en orgie i slapphet. Vi slappade både här och där, åt rester två gånger om och gjorde minsta möjliga. Vi var nog helt enkelt ganska trötta, inte så mycket beroende på julaftonen som ju faktiskt var ganska lugn och städad, utan mer på renoveringsracet innan. Och vi har fått en del frågor och pikar om att det kanske inte var så jättenödvändigt att göra den där rusningen innan jul då om det nu var så jobbigt. "Jul blir det ju alltid ändå", som någon sa. Och visst blir det jul ändå. Och visst hade vi kunnat fortsätta renovera efter jul, men nu var vi så pass nära att vi skulle kunna klara det, och det gjorde vi. Och vi är oförskämt nöjda med att vi gjorde det, vi bara går omkring och njuter här hemma. Tittar på golv, väggar och tak och liksom bara ler åt varandra. Helt klart bästa julklappen, men det är klart, utan hjälpen hade det inte gått. Så tack till alla som hjälpt till att göra vår jul så himla bra, bland annat Shaun och Lasse!