Inte busig för fem öre

Jag stod och grejade i köket igår. Skalade äpplen och kokade äppelmos, rensade kantareller och städade av lite allmänt. Fred vandrade runt och försökte emellanåt norpa saker ur skräpspännerna under diskbänken. Han tyckte väl att det fanns ingen anledning att slänga överbliven pasta, det kan man ju äta. Och det där folieöverdraget till crème fraiche-burken, skulle vi verkligen slänga det? Det var ju hur fint som helst, lät ganska roligt gjorde det också. Jag gjorde mitt bästa för att stoppa honom, vilket ledde till ganska arga utbrott med mycket tårar. Hur som helst, han vandrade hit och dit, pillade lite här och lekte lite där. Så försvinner han in i vardagsrummet och efter en stund blir det helt tyst. Och det vet ju alla att när barn är helt tysta, då är det fara å färde. Jag gick in i vardagsrummet för att hindra det nuvarande hysset, vilket skulle kunna vara allt från att pilla ur sladdar bakom TV:n till att slänga blomjord ur blomkrukorna. Men killen är inte busig för fem öre. Han har klättrat upp i soffan, satt sig till rätta skönt bakåtlutad mot en kudde och kollade på friidrotts-VM på TV. Så jag backade ut ur rummet igen med tanken "väck inte den björn som sover".