Nästan två veckor

Nu har vi bott i vårt hus i nästan två veckor. Två jättebra veckor, vi trivs kalas hittills. Jag orkar inte sammanfatta veckorna i ord, så jag gör så här istället:

Inflyttningsdagen. Vi får hjälp att ta upp sängarna till sovrummet på andra våning. Mannen på bilden är en god vän, granne och faktiskt min gamla mellanstadielärare.

Vi har upptäckt att gången ute i trädgården var mycket bredare än vad man skulle kunna tro.

Vi har firat ettårsdag med paket i sängen på morgonen.

Det har regnat massor, och varit soligt en del och vid ett tillfälle var det sol och regn samtidigt, då fick vi dubbelregnbåge. Bakom ladugården skulle det kanske finnas en skatt, men vi hade inte tid att gå och kolla, vi skulle ju se på film.

Vi är plockat och ätit blåbär, hallon och vinbär. I skrivande stund har vi 5 liter blåbär, 2 liter hallon och 10 liter vinbär i frysen.

Vi har haft ettårskalas med tårta, kakor och bullar. Tårtorna är gjorda av Freds farmor och mormor.

Vi har lekt i sandlådan.

Dessutom har vi röjt i lagårn (och gjort en massa roliga fynd av gamla grejer), klippt gräs, målat lite hyllplan och en garderob, tvättat, hängt tvätt ute, packat upp (men än är det en hel del lådor kvar) och mycket annat.

Verktyg

Det verktyg vi använder mest har i vårt nya hur är lätt att utse. Det är inte hammaren eller skruvmejseln, nej det är flugsmällaren. Att bo granne med en bondgård är inte enbart en fröjd.

Ett år

Idag firar vi vår underbara unge som fyller ett år! Tänk så fort ett år går. För ett år sedan hade vi precis anlänt till BB-avdelningen på sjukhuset och satt och väntade (mitt bland en massa nyförlösta mammor och deras bebisar) på att bli inkallade på operation. Ut plockade läkaren en liten liten människa som nu ett år senare blivit ganska stor och som kan gå, dansa, kittlas, läsa böcker, busa, låta som bilar och rulla bollar. Som älskar jordgubbar och blåbär, bullar och smörgåsar, ost och nästan all mat. Japp, han är som sagt alldeles underbar vår unge (i alla fall för det mesta).

Flytten

Läshörnan bara väntar på att böckerna ska packa upp sig själva. Undrar just när det kommer hända. I övrigt har flytten gott görbra. Strålande hjälp från den underbara familjen. Enda minuset just nu är avsaknaden av internet. Men det är sak på det är har på landet...

Pillar med sina små fingrar

Fred har börjat med en ny grej. Han har börjat kittlas. Så fort man är nere på golvet så kommer han fram och pillar med sina små fingrar samtidigt som han tjuter lite. Skrattar man då (ja, man måste fejka, för det kittlas ju inte särskilt mycket) så tycker han det är jätteroligt och skrattar högt. Anledningen att han tjuter är nog att vi när vi kittlar honom säger "killikillikill" med ganska ljus röst. Eller vi och vi, jag gör det i alla fall. Hur som helst så är det är väldigt spännande att se alla dessa små framsteg och nya påhitt han har.

Ordningen är återställd

Jag har hittat tejp, tejp och penna! Plus saxen - den hade jag missat att den var borta. Jag är inte i så stort behov av sax när jag inte har någon tejp att klippa. Ordningen är återställd. Och jag har inga mer ursäkter att inte packa.

Bra mycket större än ryggproblemet

Ett problem som är bra mycket större än ryggproblemet som jag nämnde nedan är att jag har förlagt mina tejpar och min penna! En tejp som jag använder för att tejpa igen lådor med, en frystejp som jag använder för att skriva på när det inte går att skriva på direkt på lådan och så Pennan, den som jag skriver med på varje låda. Vi har redan bytt ut Pennan en gång, först var det en lila penna, den försvann. Då tog vi en likadan penna, fast turkos. Men nu är den också borta, och alla andra sådana pennor är nedpackade! Det faktum att alla tre grejer är borta talar för att det är jag som har lagt dem någonstans, och mot att det är Fred som har supit bort dem.

Riktigt segt

Usch, nu är det riktigt segt. Nu är jag nästan framme vid de där sista grejerna att packa, ni vet de som inte hör hemma någonstans men som man ändå inte vill slänga. De som inte passar in, och som man egentligen heller inte använder, men har så svårt att skiljas från. Där är jag. Samtidigt som jag tröttnat totalt på att packa, och till på köpet har ryggen börjat protestera högljutt mot alla knasiga lyft och fula ställningar man har när man packar en låda som står på golvet. Aj aj aj. Äsch, det är bara till att bita ihop. På måndag kommer kavalleriet och då kan dom bära om jag nu inte skulle kunna...

Huvudprydnad

Häromdagen var det dags att packa kläder och underkläder. Då hittade Fred den här söta huvudprydnaden. Fast det är ju ingen huvudprydnad, det är en av presenterna jag fick av de underbara arbetskamraterna på min lilla möhippa de hade ordnat för mig. Att ha ett strumpeband på huvudet var inget som störde Fred det minsta. Det är nog för att han är så säker i sin manlighet, eller hur är det nu?

Det ligger saker överallt

En ögonblicksbild från vårt vardagsrum. Kanske borde vi ha något sorts smart system för packning. Men det är svårt när man har en ettåring som springer omkring och lägger alla saker överallt samtidigt. Alltså ser det ut som jag vet inte vad. Det ligger saker överallt, högt och lågt. Men allt hittar ner i en låda förr eller senare.

Då äger man ett hus

Se där ja, då äger man ett hus. Eller ja, ett halvt hus för att vara exakt. Men med tanke på "allt mitt är ditt och allt ditt är mitt" eller hur det nu var så äger jag nog ett helt hus. Gult är det. Fint är det. Men en hel del att göra inomhus är det också. Idag har vi varit nere och skruvat upp lite gardinstänger och satt upp lite gardiner. Allt för att markera lite revir och fixa lite hemtrevnad. Imorgon fortsätter vi packa hemma i Göteborg, på måndag går flyttlasset.

Bär är ju himla gott

Det här med bär är ju himla gott faktiskt. Jordgubbar, blåbär, smultron och vinbär allt slinker ner fort. Och gott är det!

En passande dag för husköp

Nä, men om man skulle ta och köpa ett hus idag. Är inte det här en passande dag för husköp så säg?

Nu är det sista gången

Jag är lite lätt blödig när det kommer till "sista gången". Ni vet, nu är det sista gången jag låser den har ytterdörren, sista gången jag handlar i den har affären, sista gången jag ammar den här sonen. Därför kan jag liksom inte låta bli att tänka att nu är det sista gången jag står och väntar på bussen ner på stan på den här busshållplatsen nu när jag står och väntar på bussen som ska ta mig ner till en biodate med bästa barndomskompisen. Men samtidigt är det ju så att med alla "sista" kommer en himla massa "första" också. Väldigt spännande. Snart står jag och väntar på en annan buss, på en annan hållplats. Och jag tror faktiskt att min nya hållplats ligger närmare min nya ytterdörr, än vad nuvarande hållplats ligger min nuvarande ytterdörr.

På semester

Fred och hans pappa har dragit på semester. Själv är jag kvar hemma och jobbar. Men inte på länge till, imorgon gör jag sista dagen, sen åker jag till min lilla familj.